Tonys magiska liv

Jag har insett att det faktiskt är verkliga skillnader mellan man och kvinna. Inte bara psykiskt, utan hela våran natur är annorlunda, och det är inte jättemycket vi kan göra åt det. Mer än att låtsas.

Jag har insett att kvinnor inte vill bli behandlade som män, och jag tror att det gör mig till en större feminist än jag varit tidigare. Kvinnor vill bli lika respekterade som män, men de vill inte bli behandlade som män. Det är en viktig skillnad som jag har insett idag.

En annan sak jag tänkt lite på är att allt inte behöver vara svart eller vitt. En kvinna vill behandlas med den störta respekt och beundran i ena sekunden, och bli ”tagen som den slyna hon är” i nästa sekund. Hon vill inte alltid ha en känslosam kille, och hon vill inte alltid ha en machokille. Det är inget ouppnåeligt för en kille att vara allt detta för henne, man måste bara känna henne och vara lite dynamisk.

Jag tror att en kvinna vill se upp till en man, men inte vara under honom. Jag tror att hon vill följa honom, men inte förväntas göra det. För att vara en åtråvärd kille tror jag att vi måste ha mål, vara självsäkra, vara oberoende av henne – men samtidigt hylla henne för det hon är. Hon är aldrig ”lika bra som en kille”, för en tjej är en tjej, och en kille är en kille. De är icke jämförbara på det viset.

Vi måste lära oss behandla varandra därefter – förstå varandra. Men det är inte helt lätt att förstå en annan natur, så jag tycker vi ska hjälpa varandra på traven, genom tydligare kommunikation.

Jag sitter här, och jag tror jag är ganska hög faktiskt. Heh. Min syster är här, och hon äter Lyrica (roligt namn!) för att dämpa ångest. Hon sa att hon mår extremt bra efter att hon tagit dem, så jag blir ju förstås nyfiken. Har jag ångest?! Ibland är man så inne i mönster att man inte vet om att man mår dåligt. Jag och syrran är ganska lika psykiskt annars. Så, vi tyckte att jag skulle prova 4 st 75 mg

Jag känner mig ganska lullig, balansen är påverkad, allt känns lugnt och soft. Jag vet inte om jag är lyckligare än vanligt dock. Det är inget jag kommer ta igen. Men min slutsats är att jag inte har särskilt mycket ångest. Istället för att orka göra saker (som systern får som effekt), så blir jag mest slapp och myshög. Så kan det gå till i Tonys liv, sådär oväntat kl 10 på en lördagsmorgon. Jag tar till alla verktyg för att utforska mitt psyke nämligen.

Nåja, annars har jag fått massa roliga paket från Posten. Saker jag beställt från Tradera. Fick min fina klocka, min SunJar och en hårbottenmassageapparat. Nu har jag köpt klart från Tradera på ett tag Men en klocka har jag velat ha länge nu, SunJar har alltid fascinerat mig, och hårbottensmassageapparaten var löjligt billig, var mest nyfiken och trodde inte jag skulle vinna. Men den var faktiskt härlig. Man blev avslappad och kände sig annorlunda. Eller så är jag bara hög.

Sen känns det ju lite som att bloggen börjar sina lite, vilket inte får se. Det innebär nämligen att min utveckling också sinar i så fall. Jag sköter allt som jag ska, men jag måste utveckla mig mer! Och jag måste minska på maten. Det har jag gjort ett par gånger, men så kommer det resor och annat i vägen. När jag inte vet när jag får äta nästa gång så äter jag ju extra mycket.

Jag ska ta mig fan anstränga mig hårdare framöver. Ska ju för helvete bli smal, stark, bäst. Gitarrspelandet har också legat still – jag bara kör nån minut om dan för att se att jag inte glömt det jag redan kunde. Jag får inte nöja mig med det jag har! Aldrig!

Nä, nu ska jag ta en kopp té och lyssna på mysig musik.

Jag har jobbat extremt mycket de senaste två dygnen då jag varit bortrest med jobbet. När jag satt i bilen och käkade lunch insåg jag en sak som jag tyckte var ganska spännande…

Förr i världen gick livet ut på att hitta mat för dagen, sova och hitta trygghet. Att fylla kroppens behov helt enkelt. Nu för tiden har de fått mycket lägre prioritet – inte för att det är oviktigt nu – men för att vi inte behöver oroa oss lika mycket för det, och för att vi har annat som triggar oss mer.

Idag tänker vi på framtiden, dåtiden, koncept, idéer, saker som skall göras och så vidare. Vi tänker på vår sociala status, hur familjen mår, hur våra vänner mår och hur vi själva mår. Vi har så mycket att göra att middagen inte är dagens centrum, utan något man slevar i sig medan man försöker åstadkomma något ”viktigare”. Det som tidigare stod i centrum har gått till att bli en bisyssla. Vad skulle då vara nästa steg för mänskligheten?

Jag tror att det kommer gå till på ungefär samma sätt. Sådant som spelar störst roll idag slutar inte vara viktiga, men blir bisysslor. Något vi räknar med, som inte oroar oss, och som får lägre prio eftersom det finns roligare saker att göra.

Nästa steg för mänskligheten tror jag blir att se jobb, familj, social status, ekonomi och sådant som bisysslor. I fokus kommer våran egen, våra medmänniskors, och samhällets utveckling stå. Arbete och ekonomi kommer förstås aldrig att bli oviktiga, men de kommer att bli trygga för oss. Så trygga att de känns självklara.

Därför vill jag bli snuskigt rik. Inte för att jag älskar pengar, utan för att jag vill slippa tänka på dem och fokusera på någonting högre och viktigare. Jag vill inte att några brister, personer eller annat oväntat ska hindra mig i mitt huvudsakliga mål – att utvecklas.

Nu är jag tillbaka från min arbetsresa till Simrishamn och Karlskrona. Åkte i tisdags morse och är äntligen tillbaka, känns bra! Jobbat typ 14 timmar om dygnet så jag är lite trött på det Men i morgon blir det helg så jag står ut!

Jo! Jag hittade en ny inspirationskälla idag när jag gick igenom RSS-läsaren (mycket som man måste skumläsa ikapp när man missat några dagars Internet). Det gäller Jack LaLanne, som är en legend inom fitness. Han är idag 94 år, och ser väldigt frisk ut för sin ålder tycker jag.

Han är ungefär som jag vill vara när jag blir gammal. Han har höga mål, arbetar hårt och ger aldrig upp. Varför ska man bli klen och halvdöd bara för att man är gammal? Jag vägrar! Här kommer ett citat…

”You have to take care of your 640 muscles, and the number one thing is exercise. You can eat perfectly but if you don’t exercise, you cannot get by. There are so many health food nuts out there that eat nothing but natural foods but they don’t exercise and they look terrible. Then there are other people who exercise like a son-of-a-gun but eat a lot of junk. They look pretty good because the exercise is king. Nutrition is queen. Put them together and you’ve got a kingdom!” – Jack LaLanne

Här är ett filmklipp med Jack LaLanne där han är 93 år, som jag tycker du ska titta på.

Jag tror att jag har fått en djupare insikt i vad tjejer vill ha. Vi killar är ju alltid förtvivlade över att tjejerna vill ha den manligaste av män, och de kvinnligaste av karlar, på en och samma gång. Vi förstår inte riktigt hur vi skulle gå till väga för att vara perfekta pojkvänner. Faktiskt så tror jag inte att tjejer vet vad dom vill ha riktigt heller.

Härom dagen började jag i alla fall fundera lite på vad som är attraherande med manligt och kvinnligt – för jag tror att man förstås ska ha båda delar. Ni kanske har noterat att tjejer inte gillar när man är genomsnäll och ställer upp på allt? Vissa tjejer påstår i och för sig att det är allt de vill ha – men dessa tjejer är nästan alltid osäkra på sig själva, eller så inser de efter en stunds trygghet att det ju var ganska tråkigt trots allt.

Snyggare tjejer, med mer självförtroende har ofta lite mer styrande killar, tycker jag mig se. Vissa av dessa killar tycker man är korkade halvapor, vilket nog är sant många gånger. ”Hur kan en så vacker, intelligent och känslosam tjej välja honom före någon som mig?!”. Det är något med dessa personer som lockar dom, uppenbarligen. Vad?!

Själv tror jag att det är självkontroll och självständighet som lockar. Två egenskaper som klassiskt ses som manliga, och som jag tror att tjejer älskar. Dessa två egenskaper räcker dock inte till, tjejerna behöver också någon som visar ömhet, som lyssnar och som ser henne som speciell och viktig för honom.

När jag tänker efter är detta precis vad jag vill ha i en tjej också. En självständig tjej som samtidigt kan visa ömhet och förståelse. Såhär på rak arm kommer jag inte på en sådan tjej som jag känner. Är det så ovanligt?!

Kan det vara så enkelt, att det ovan är allt vi alla vill ha? Om man bortser från alla våra rädslor förstås. Människor med låg självkänsla vill ofta ha en partner som också har låg självkänsla, för att de ska vara säkra på att de inte ska bli lämnade, och för att försäkra sig om att partnern ger massor av kärlek för att behålla förhållandet. Hm, vilken kärlek sen

Jag känner att jag behöver utforska det här vidare lite, genom erfarenheter, innan jag förstår helt. Jag har alltid varit känslig, lyssnandes och ger alltid väldigt mycket kärlek i förhållanden. Mer än jag får tillbaka. Samtidigt tycker jag att jag är ganska självständig, men kanske inte tillräckligt? Jag är väldigt dynamisk och foglig och har inte jättestarka känslor kring småsaker i livet, så ofta låter jag andra bestämma. Samtidigt har jag några få ståndpunkter som ingen någonsin kan rubba.

Jag tror att jag får tjejer att känna sig alldeles för trygga och uppskattade i förhållandet, så det blir tråkigt. Jag är en väldigt trygg kille, helt enkelt. Det har också varit min strategi i förhållanden – jag ville ju vara den där killen som förstod dem, vilket ingen annan hade gjort dittills. Killen som de slapp bråka med hela tiden, som förstod och lyssnade. Det funkar väl halvvägs. Jag får väl lägga mer energi på mig själv och strunta i hur det går i förhållandet som sådant.

Faktiskt är det något jag märkt i övrigt också – slutar man försöka ha kontroll kring något så flyter det ofta på bättre än det gjorde när man försökte styra upp allting hela tiden. Vi får vara oss själva, och se vad som händer. Inte klamra oss fast. Inte erbjuda oss att ansvara för andras känslovärldar. Vad säger ni om det?