Jag har jeans som är för stora. Jag har jeans som är för små. Men jag har inga jeans som passar just nu, jag har krympt förbi alla jag köpt, men inte tillräckligt för att komma i dom gamla jag sparat 
Så jag fick köpa nya jeans, och lite andra kläder. Gött är det!
Det är ett ganska välkänt fenomen inom nyandlighet, att tacksamhet ger en vad man vill ha i livet. I stället för att be om att få något av någon högre makt, ska man helt enkelt vara tacksam över att man redan fått det.
När man tackar för något så antar det undermedvetna att det redan har skett. För enligt teorin är det själva känslan av bristen av något som gör att man aldrig får det. Känslan man strålar ut till världen är en känsla av saknad och otillräcklighet – och man får alltid vad man strålar ut, inte vad man säger verbalt.
Jag vet inte om universum svarar på våra känslor, även om jag upplevt indikationer på det många gånger. Det kan mycket väl vara som så att när vi är tacksamma så tänker vi positivt, och gör därmed positiva handlingar, som ger oss mer av det vi vill ha. Oavsett hur det egentligen ligger till, så gynnar det oss verkligen att vara tacksamma.
Jag har fokuserat en hel del på det här sedan igår, och jag mår så fruktansvärt mycket bättre än jag gjorde tidigare. Det känns som att jag är mer integrerad i världen, har större kontroll och jag det känns som att universum serverar mig det jag vill ha på ett silverfat mer eller mindre.
Igår fokuserade jag på tacksamhet över pengar, på att lyckas ta körkort, på det motsatta könet och i allmänhet. Idag fick jag typ 7000 mer än jag väntade på lönespecen 
Gammal övertid som jag trodde att jag redan fått, och jag kunde inte ana att det var så mycket. Självklart kan man se det som att det var oundvikligt att jag skulle få pengarna när jag ju jobbat för dem, men det känns lite sinnesrubbat att det sker dagen efter jag börjar leka med tanken att jag har obegränsat av allt jag vill ha.
Så extrapengarna täckte nästan hela jäkla körskolekostnaderna, fantastiskt! Detta är ju dessutom utöver min nya, högre lön. Så jag har väldigt gott ställt nu, och jag kommer att få det ännu bättre, och det är jag tacksam för! 
Utöver det finns det en tjej jag är intresserad av som det går bättre och bättre med. Det är lite magiskt sådär. Samtidigt känner jag mig oberoende av hur det går, så jag har inte bråttom, och blir det inget så blir jag inte olycklig för det. Märker också större respons av tjejer i allmänhet överallt… särskilt idag då, sedan jag fokuserade på det igår 
Jag tycker det är värt att nämna. Var mer tacksam! Börja med att vara tacksam över det du har, planera sedan vad du vill ha framöver, och börja vara tacksam över att du lyckats åstadkomma dessa saker. Även om du inte gjort det ännu. Vad har du att förlora? Det värsta som kan hända är att du mår riktigt bra över något som inte är sant.
Nej, inte ny… den här köpt för 2-3 månader sedan, men jag har inte kunnat få på mig den tidigare. Nu sitter den nog bättre än något annat plagg jag har. GÖTT! Ville bara säga det
Man kan kämpa länge med något och egentligen bara njuta av frukterna korta stunder, men dessa stunder är så värdefulla. När man inte kämpar, och är missnöjd med sig själv, så får man i stället känslor av besvikelse då och då. Jag föredrar att kämpa…
Jag tycker det är hemskt att gå omkring och förvisso må ganska bra, men sedan komma att tänka på nån liten brist man har, vilket kan sänka hela humöret. Gör det bästa ni kan med det ni har, även om ni inte alltid uppskattar det, för man vänjer sig ju med allt ganska fort.
Jag gick just runt, runt och funderade lite (ja, jag gör så när jag känner mig inspirerad och peppad). Jag insåg att jag plötsligt slutat hänga på en chat där jag har hängt sedan 1999. Det är en chat om ockultism och paranormala fenomen, men befolkningen är inte särskilt upplysta. De flesta är rädda och lata och gör inget med sina liv. Men man har liksom vuxit sig fast där, av gammal vana sådär.
Jag har faktiskt försökt sluta hänga där förr, när jag varit sur på folket eller så. Men nu är det bara som att jag inte går in, självmant. Något i mig har förstått att det inte ger mig något. Men det är inte bara chatten… jag har börjat slänga bort gammal musik som jag har sparat bara för att jag gillade det förr. Jag har blockat och raderat massa människor på MSN som inte heller ger mig något.
Idag blev min nya hemsida klar, med ny webbadress. Jag har haft samma i sex år nu, och uppdaterat samma hela tiden, men behållit mycket som inte längre stämmer överens med mig själv. Jag har väl försökt göra det mer aktuellt genom åren, men stommen var liksom gammal. Nu försvinner mer än hälften av innehållet på hemsidan, och jag kommer inte sakna det. Förmodligen ingen annan heller.
Det känns nytt, frächt. Det jag kom på nu när jag funderade var att när man förändras som person, så försvinner också de delar av dåtiden som bara associerades med den gamla personligheten. Det bara ramlar bort, och det känns väldigt naturligt. När man aktivt försöker göra sig av med moment i sitt liv så brukar det inte gå, för att man helt enkelt associerar sig själv med momentet i fråga. Man kan kämpa sig svettig, det hjälper inte. Det enda sättet att förändra något är att förändra oss själva.
Nu pratade jag bara om datorvärlden, men det är mycket sådant i mitt liv just nu. Gamla saker bara faller bort och löses bort. Saker som lite definierat mig själv som människa. I like it!
Så, nu har jag blivit en riktig bantningskärring som räknar kalorier. Första veckan har gått, och jag kan dra lite slutsatser.
I genomsnitt om dagen, vecka 46:
Energi: 2056 kcal
Protein: 87 g
Kolhydrater: 261 g
Fett: 51 g
Så, jag nådde mitt mål, att hålla circa 2000 kcal om dagen. Men jag har ju märkt att jag fått snåla in ganska mycket för att hålla mig på den här nivån. Så jag har knappast hållit mig kring 1800 kcal om dagen som jag utgett mig för att ha gjort
Får jag gissa lite så tror jag att jag nog åt 500 kcal mer om dagen på vardagarna, och minst 1000 kcal mer på helgdagar. Så på en vecka åt jag förmodligen 6000 kcal mer än jag gör nu, vilket nästan är det samma som ett kilo fett. Eller 8,5 hekto i alla fall, vilket ju faktiskt är ungefär så mycket som jag gått ner i veckan.
Kan detta betyda att jag kan fördubbla hastigheten på viktnedgången nu? Det känns för bra för att vara sant, men logiskt och fysiologiskt bör det ju vara så. Kan 6 kilo i månaden vara att vänta, istället för 3? Jag vet att jag kunde gå ner så snabbt i vikt förr, men då pinade jag mig mer än jag gjort nu. Det här är långsiktigt.
Det är väldigt spännande! Ser fram mot att väga mig i månadsskiftet. Får göra lite kalkyleringar dock, för jag har ju inte kört med detta hela månaden när det är dags för vägning. Och det kan variera med vattenvikt och sådär.
