Tonys magiska liv

Jag vet inte om ni sett mig nämna en tjej vid namn Jenny här på bloggen förut? Vi träffades i varje fall idag för första gången! Jag vet inte exakt vad jag vill skriva om det här, men tycker ändå det känns befogat att notera detta för mig själv och för framtiden. Den här bloggen handlar ju om min utveckling, och jag tycker det var ett steg dithän.

Förstås hade jag tendenser att vara nervös, men jag lyckades vara skitduktig på att inte tänka på det, även om de sista tio minutrarna var ganska nervösa Jag är inte mycket för sådana där typiska dejter, och hon hade egentligen inte tid att åka iväg och träffa mig, hon var tvungen att börja samla på sig julklappar. Så jag förelog att vi skulle käka en bit och shoppa lite tillsammans. Lite lätt å ledigt sådär…

Såå, det gjorde vi. I sju timmar vandrade vi runt mellan olika butiker, en najs resturang och caféer. Det krävs någon speciell för att lyckas hålla mig ute på hemska stan så länge Vi hade jättetrevligt, fast jag visste inte om det hade gått OK eller jättebra när vi skildes åt. Det var inte romantiskt direkt, även om det var mysigt.

Men lite SMS-konversation i efterhand övertalade mig om att det hade gått över mina förväntningar. Vi saknar varandra och sånt där lullull ni vet. Vi kanske ska ses nästa vecka.

Jag känner mig dels nöjd med att inte ha varit så nervös och över att inte ha förstorat upp det hela. Men också nöjd med att min personlighet gillades. Det är ett resultat av att jag fått lite högre självkänsla, antar jag. Jag var inte beroende av att det skulle gå bra, även om jag nog blivit lite besviken i annat fall.

Vart vi går från detta vet jag inte. Min onda plan är att se henne nästa vecka, och efter det ses på en mysigare mark än Nordstan i Göteborgs centrum. Min mark förslagsvis