Men sånt är förstås ovanligt. Jag lyssnade på Bashar här om dagen och han sa en sak som lät väldigt sant. Hans budskap har alltid varit att allt är möjligt, verkligen allt, och att vi får vad vi ber om direkt. Att vi upplever att det tar tid beror, enligt honom, på att vi inte förändrar vårat varande tillräckligt snabbt, utan gör det långsamt och successivt.

Vi måste ju acceptera att något är möjligt innan det kan slå igenom, och man tror ogärna på saker som verkar för bra för att vara sanna. Istället tror vi att det kan bli lite bättre, och tror på detta, varpå det slår in. Och därifrån tror vi att det kan bli ytterligare lite bättre, osv.

Jag har experimenterat lite de sista dagarna på att tvärändra min frekvens från att må dåligt till att må bra. Tror det fungerar, men direkt efteråt kommer psyket in i bilden och säger ”nej, vänta lite här nu, glöm inte att du mår dåligt, har du glömt varför?”, så kommer man på varför och dras ner igen. Men står man på sig tror jag det är möjligt att byta helt. Men då måste man behålla fokus på den man vill vara istället för den man faller tillbaka till. Efter en stund tror jag det undermedvetna lärt sig hur det ska vara.

Om man är långt ner på ”skalan” så kanske ens bra dagar består av att man inte har lika mycket ångest som vanligt (fast det är fortfarande skit) och dom dåliga dagarna är ett helvete.

Och om man är längre uppe på ”mående-skalan” så kanske dom bra dagarna består av att hela ens liv ändras i en väldigt positiv riktning och dom ”dåliga dagarna” är att det inte har hänt nåt speciellt.

(Eller så händer det nåt speciellt, men man kan ta det med en klack spark, till skillnad från om man var längre ner på skalan.. och en felaktig beställning hade förstört hela veckan)

Så jag menar mest.. att om man är ”längre ned” så måste man nog kämpa lite. Faktiskt. Tror inte man kan ta åt sig ett sådant budskap just då.

Och när man är längre upp så möter man inte samma motstånd i vardagen. Allt blir som en positiv cirkel! =)

Det kan vara lite svårt när folk man känner är på en annan ”nivå” än man själv är därför. Man talar liksom inte samma språk längre.

Fast det är en annan diskussion. =)

Kram igen!