Jag tänkte gå igenom för mig själv vad jag har lyckats med och inte lyckats med ännu, sedan bloggens start. I inlägget Mitt nya liv beskrev jag vilka mål jag hade i livet, och efter det trillade det till flera nya mål. Det slog mig att även om det känns som jag haft massa motgångar så har det hänt mycket! Jag har fixat min kropp, jag har fått världens bästa flickvän jag vill leva med för alltid, jag har fått min drömlägenhet och jag har fått körkort! Det går fort, bara man ger sig fan på det. Och nog fan gör det ont ibland.

Här är den samlade listan med mål som jag har haft sedan bloggens start för lite mer än ett år sedan:

• Gå ner i vikt, hålla hälsan hög, se bättre ut.
  • Status: Jag har gått ner 36 kg och har börjat sakta närmat mig min målvikt, även om det är minst 14 kg kvar. Jag ser bättre ut, mår mycket bättre och är starkare. Hela mitt liv är förändrat egentligen, bara att jag vant mig så sakta att det känns så självklart nu. Till slutet av året hoppas jag på att gå ner resterande kilon.

• Öka karisma, öka retorik och hur jag framställer mig själv. Självförtroende.
  • Status: Blivit lite bättre, bättre självkänsla i och med viktnedgången. Jag har lyssnat på en del ljudböcker som inspirerat och förändrat mig. Men här har jag väldigt mycket kvar att arbeta på. Det är lite av ett misslyckande faktiskt. Men nu är det dags att börja fokusera på detta igen!

• Öka ekonomiska tillgångar, mer pengar än jag gör av med.
  • Status: Jag har ökat min månadslön med 6500 kr i månaden, så det har verkligen förändrat min levnadsstandard. Jag fick en fet klumpsumma också, som mycket har gått till körkortet. Idag har jag gott så jag klarar mig, men jag har inte kommit dit jag vill. Jag vill samla ihop till en buffert så jag klarar mig i några månader om det skulle knipa.

• Ständigt inre lugn och glädje, aldrig stress
  • Fail. Det har inte skett, bara periodvis. Jag har varit lyckligare i livet än jag är nu, men det har verkligen börjat nå topparna igen. Och jag kan väl säga att jag har jävligt höga mål vad det gäller hur man bör må.

• Ta körkort
  • Success!! Lyckades idag. Fy helvete vad svårt det var, och dyrt också. Över 30 papp gick det på… men nu är det över!! Nu kan jag börja fokusera på annat!

• Lära mig spela gitarr
  • Njäe, jag lärde mig typ 8 ackord och kunde spela lite. Nu kan jag väl fyra av dem ännu och nån liten melodislinga, men nej. Det ligger på is. Inte så sugen… men nån gång!

• Hitta en lägenhet i centrum.
  • Yes!! Jag hade sån tur! Jag har fått min drömlägenhet nu, som förvisso är dyr men ändå. Den har nära till allt. 20 min gångväg till jobbet, 3 min till affären, 20 meter till spårvagnen. En livsdröm som blivit sann!

• Bli bättre på Engelska
  • Lite fail. Även om mycket av rädslan till att prata engelska faktiskt har släppt så har jag inte blivit mycket bättre. Men jag tänkte ta tag i det.

• Bli bättre på PHP och utveckla något större projekt.
  • Lite fail också, jag har lärt mig lite mer och kodat på nåt projekt ibland, men jag har inte gjort mig själv till den expert jag hade tänkt mig.

Nya mål i livet

Ja, så nu har jag lite nya mål i livet, som jag vill börja jobba med nu genast.

• Samla ihop en buffert, så jag klarar mig i, säg, 3 månader utan att jobba om det skulle behövas. Jag har insett att väldigt mycket beror på om jag har jobb eller inte, och att jag riskerar att förlora min underbara bostad om det skulle skita sig rejält, trots A-kassa. I alla fall blir det knapert. Så vill jag inte ha det.
• Nå min målvikt, och sedan börja bulka upp och få riktigt bra kondition. Springa Göteborgsvarvet 2011 kanske?
• Jag vill börja satsa lite mer på min karriär, nu när körkortet är över så tänker jag börja plugga på egen hand. Främst sådant jag redan pluggat, men var för lat för att certifiera mig i. Jag vill certifiera mig i CCNA-nätverksteknik, i VMWare och i nån linuxkurs.
• Fixa min självkänsla ordentligt så att jag är riktigt stolt över mig själv och älskar mig alltid. Slappna av och leva mer i nuet, njuta mer av livet.

Åh, vilken obeskrivlig känsla detta är! Äntligen, äntligen klarade jag körtkortet för några timmar sedan. Sitter hemma nu och andas, och njuter av vad jag har åstadkommit.

Det har varit det svåraste jag åtagit mig i mitt liv faktiskt, kan jag säga, och avskräcka några av er Det har tagit riktigt lång tid, ca 8 månader. Och har varit jävligt dyrt, över 30 000 kr. Jag har haft tur som har kunnat lägga så mycket pengar, annars hade jag varit tvungen att lägga ner efter hälften och så hade det dragit ut ännu mer på det hela. Om jag hade vetat hur svårt det var så hade jag nog aldrig orkat börja.

Såhär ser min körkortshistoria ut…

1. Jag pluggade lite på egen hand, teori, och lärde mig starta en bil, parkera osv med pappa på en parkeringsplats. Sedan var det dags för intensivkurs.
2. Jag en intensivkurs i Göteborg, vid mitt gamla hem. Kostade nästan 10 000:-. Visade sig att man borde ha en del körvana för att kunna klara en sådan grej, och att körskolan var dumma i huvudet. Jag föraktar dem ännu.
3. Jag tog fem lektioner på skolan till, insåg att de alltid sa att jag hade 5-10 lektioner kvar, oavsett när jag frågade.
4. Kände mig ganska redo, begav mig till Kungälv och tänkte att körskolan där skulle tycka att jag var bra nog för att uppkörning snart. Nope. 5-10 lektioner sade de.
5. Hittade en körskola närmare jobbet istället, började köra med dem. Körläraren där var bra, första gången jag inte haft ångest när jag kört med någon. Han lärde mig en hel del och jag insåg att jag kanske inte var riktigt redo förrän då. Men de ville fortfarande inte släppa iväg mig, för jag hade nämligen 5-10 lektioner kvar. Surprise!
6. Jag tänkte ”nä fan, nu räcker det”, och bokade uppkörning på egen hand i Oskarshamn, och passade på att hälsa min farmor. Teoriprovet blev en succé, 61/65 rätt. Men jag kuggade uppkörningen på bagatellartade saker. Jag visade ingen väjningsplikt när jag backade runt hörn, trots att den andra bilen fick plats bredvid mig utan problem, jag var felplacerad på enkelriktade gator och hon tyckte jag visade för dåligt vart jag skulle.
7. Sänkt av det hela bokade jag omprov, den här gången i Göteborg. Alla har sagt åt mig att det inte var svårare än i på en mindre ort. Jag hade noll tro på att det skulle gå, förrän idag när jag peppade upp mig själv. Han var jävligt bra! Han lugnade ner mig och hade bortsåg från lite fel jag gjorde. Han frågade ”Vad är det för hastighet här?”, ”70″ svarade jag. Var på han frågade ”Vad är det för hastighet här?!”, ”90″ svarade jag, och han sa ”Bra!”, så ökade jag hastigheten

Och då tar jag inte ens med alla extragrejer, som ansökningar, riskutbildningarna och kurser. Detta har sänkt mitt självförtroende ganska rejält, dels för att jag är van att lyckas snabbt med saker jag åtar mig, men också för att alla i min omgivning tjatar på mig och frågar hela tiden, inkl min chef.

Om jag får ge er ett tips, som funderar på att ta körkort (så gjorde INTE jag):

1. Lär dig med någon du känner att starta en bil, få den att rulla, växla, bromsa, ställa in speglar osv. Detta för att inte slösa bort massa tid i onödan, det tar ett tag att få känn för dragläget.
2. Ta ett fåtal lektioner på körskola först, typ startpaket. Lär dig grundläggande saker, saker som sedan ska sitta i ryggmärgen. Om man gör detta privat är risken att man lär sig fel och att det sen är väldigt svårt att lära om.
3. Kör privat så mycket du kan, så ofta du kan. Lär dig trafiksituationer, kontakt med andra bilister, förstå riskerna. Det här tar jävla lång tid att bemästra, och man är inte klar ens när man tagit körkortet. Så jag tycker att du ska hålla på till du känner att din handledare inte kan lära dig mer och du känner dig trygg i trafiken.
4. Ta en intensivkurs, lär dig kompletterande bitar, få in hela teorin, och kör upp med en körskola bakom dig.

Fördelen med att det har tagit så länge är att jag verkligen kan köra bil nu. De som åker 2 veckor till nån liten ort och klarar det direkt kan inte köra bil särskilt bra efter någon månad utan bilkörning. De är ofta livrädda för att köra i stadstrafik, vilket känns lite haltandes.

Så, nu kan mitt liv börja igen på nytt känner jag. Nya mål ploppar upp som svampar!

Jag har bokat uppkörning i Oskarshamn den 7e juli! Min farmor bor där, tänkte våldgästa henne, och sedan se hur det går. Jag orkar knappt tänka på det egentligen. Men planen är att övningsköra som vanligt fram till dess, och på min semester har jag chans att plugga teorin ytterligare.

Yes, det håller jag på att lära mig mer kring. Jag sade för skitlänge sedan att jag skulle börja öva upp mina färdigheter i PHP, vilket måste ha runnit ut i sanden väldigt fort. För jag kan inte mer nu än då, tror jag inte.

Jag läser på i alla fall, och tänkte börja utveckla mitt gamla piratspel Det är ett onlinespel där man kan besöka olika städer, fightas på haven och få fina titlar i sitt hemland. Det är egentligen en vidareutvecklad variant av Pirates! Gold.

Aja, vi får se vart det leder, men jag måste först och främst skriva om hela spelet eftersom det är skrivet på ett ganska dåligt och gammalmodigt sätt.

Tanken är inte bara att göra ett spel, utan att ha ett projekt som jag kan utvecklas med. Inget kan väl vara mer meriterande när man söker jobb än att man har en populär produkt på marknaden redan. Exempelvis tusentals spelare som uppskattar ens spel, och där spelet är uppbyggt på ett snyggt, smidigt och lätthanterligt sätt.

Men framför allt är det jävligt kul! I framtiden hoppas jag på att kunna anlita duktiga illustratörer och ljudsättare.

Nu har jag ändå kört en hel del, och i och med att jag och pappa också kan köra så har det blivit 6-7 timmar i veckan sammanlagt. Pappa tycker jag kör helt okej nu, lite småmissar, men det kommer jag göra även när jag har körkort. Körskolan tycker också att det tagit stora kliv framåt.

Jag frågade körläraren igår om en prognos, för att jag ville bli klar snart. Hon tyckte att ”Nej nej, inte än, du har precis börjat bli duktig, jag vill se mer vad du kan”. Men vad hon menade med detta vet jag inte, om det är 2 veckor kvar eller 2 månader.

Möjligheten finns ju också att köra upp på annan ort, jag tror jag skulle klara det då faktiskt. I morgon ska vi köra samma väg som man får köra när man kör upp i Göteborg, så får vi se hur långt ifrån jag kan tänkas vara. Det ska bli kul! Förut ville jag ju köra upp i Göteborg för att jag skulle känna mig säker med att köra i stan, men det gör jag egentligen redan, så om jag kör upp i Säffle eller in Göteborg kvittar mig.

Jag tänker behålla mitt mål att få körkort till 1 april (då ska jag även väga tvåsiffrigt! ).

Gött! Fick reda på idag att farsan blev godkänd som min handledare. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg, så gick vi på en handledarkurs ihop för att få möjlighet att övningsköra tillsammans. Planen från början var att undvika det och satsa på intensivkurs, men det visade sig vara svårare än jag trott.

I morgon ska vi köra första gången tillsammans på riktiga vägar. Tidigare har vi bara kört på parkeringar och övat på grundläggande saker. Nu har vi inte kört tillsammans sedan jag tog intensivkursen i december. Så det skall bli kul! Vi kan passa på att göra massa saker också. Besöka gemensamma bekanta, gå till affärer osv.

Annars fortsätter jag köra på körskolan fortfarande. Även om läraren verkligen prövar mitt tålamod nästan varje gång. Men idag gick det bättre än någonsin. Inga jättestora fel, och vi täckte nog in de flesta trafikmiljöer. Hoppas det rullar på här nu, och att självförtroendet håller sig där det är just nu. Behöver bara mer rutin… och det kan jag få billigare nu tack vare pappa.

Jag och Jenny har setts kanske 10 gånger sedan den 6e december, och i lördags sov hon över för första gången. Det känns helt otroligt! Hon är utan den minsta tvekan den bästa tjejen för mig på så många vis, kan inte fantisera ihop något jag vill förändra.

Allt är perfekt mellan oss egentligen, men man märker att man blir smått mentalt störd av kärlek. Svag blir jag också, och lite omotiverad till annat. Väldigt lätt att få massa gamla känslor som bubblar upp till ytan av misstro, som man inte känt på länge. Det har inte med henne att göra, utan med mig.

Men det är väl bra, för man kan inte arbeta på sina brister när man inte ser dem, eller hur? Men det är så satans pinsamt för en själv att inse att man är så beroende av bekräftelse plötsligt, när man varit så oberoende tidigare. Det är oromantiskt, ocharmigt och ganska omanligt. Jag kan gå från att vara saligt kär till att vara helt deppig över något fånigt på samma dag, eller samma timme. Gäller att inte låta det gå ut över sin käresta bara…

Än så länge är vi inte uttalat tillsammans, men det kan man nog säga att vi är i alla fall. Vi får se hur det artar sig

Tog ett ”allvarligt snack” med min bilskolelärare förra veckan, för att se hur långt jag egentligen har kvar. Han sa att han från början pratat om 10 lektioner utöver intensivkursen, och att det nu var någonstans där och max 10 till efter det. Men det var svårt att bedöma.

Han tröstade mig faktiskt också första gången någonsin, han sade att de allra flesta inte klarar att köra upp innan 40 körtimmar, och att de flesta hade möjlighet att övningsköra även privat. Då är det möjligt att klara en intensivkurs om man aldrig kört förut, annars var det väldigt tveksamt.

Det bör gå ganska snabbt nu egentligen, men jag vill att det ska gå väldigt snabbt, och jag vill känna mig helt trygg i trafiken. Därför återupptog jag förslaget om att övningsköra med pappa, vilket vi gav upp sedan länge. Han var inte så svårövertalad, han ställer verkligen upp när det gäller <3

Jag lade manken till och kolla upp alla blanketter och ringde runt till ett tjugotal körskolor, och hittade en plats två dagar senare som vi var på idag. Hade hört rykten om att det var fruktansvärt tråkigt, men det var ganska trevligt faktiskt! Kul att umgås med farsan också, första gången man satt på en skolbänk med honom hehe.

Har fört över pengar för handledaransökan och ska posta lapparna i morgon. Sedan hoppas vi på godkännande nästa vecka, så kan vi börja köra då. Skulle vara skönt att köra med honom också, lite nya perspektiv och någon som inte är en elak jävel.

Idag har jag varit på Stora Holms halkkörbana och sladdat lite! Det var rätt kul faktiskt, men inte så kul som alla framlägger det kanske. Men jag hittade direkt en trevlig tjej som jag pratade lite med. Hon och jag satt i bil nr 9, och kommunicerade med tornet med hjälp av en radio.

Det tog en liten stund innan man fattade vart tusan man skulle köra, och hur kommunikationen fungerade. Men sedan gick det fint! Det var fem övningar, där man oftast bara skulle bromsa på olika underlag i olika hastigheter. Den roligaste övningen var en rondell där man skulle få sladd och köra runt-runt. Weeiiii. Fast det var svårt…. bilen hoppade och klagade och ville inte riktigt sladda som jag ville.

Det hela tog 4 timmar typ, och vägen dit var lång och krånglig. Men jag är nöjd över att vara klar med den. Det räcker i 4 år också, så det är ingen risk att det går ut. Tyvärr har de infört nåt nytt nu i April, så om jag inte tar körkortet innan dess måste jag nog göra om halkan. Men det ska väl gå bra antar jag.

Lite synd att jag inte tog körkortet för 5 år sen, som jag tänkte. Som min medkörelev gör. Hon skulle just fylla 18. Ska bli intressant att se hur det går för henne. Vi bytte MSN-adresser mot slutet… Fick vänta i 45 minuter på bussen hemåt. Kul!

Jag har gjort lite frågor och svar i böckerna, sedan suttit vid datorerna på körskolan nu i en vecka, och lärt mig en del på den vägen. Men så har jag också fått ett internettest från min Jenny, som var ganska likt det på körskolan (också STR som gjort). Så det satte jag mig ner och gjorde nu.

Jag klarade det! Inte med så stor marginal i och för sig, och jag hade massa slarvfel (som jag nog har lärt mig nu). 56 av 70! Godkänt!

Så ska jag köra halkkörning på fredag, jag har fått tid. Det kommer vara två lektioner kvar när veckan är slut som jag inte hunnit med därför. De verkar inte tro att jag är helt klar heller efteråt, så jag får nog köpa till ett 5-pack lektioner eller så. Segt, men det är bara att bita ihop. I slutet av januari hoppas jag att jag är ganska redo för uppkörning…

Ja då har jag kört i bil i circa 8 timmar, och börjar känna mig hyfsat säker bakom ratten. Är avslappnad när jag kör, och har riskbedömning och rätt fart och växel för det mesta.

Jag hade en ny körlärare idag, shit va hon babblade på Men hon var jättebra och rolig. Hon godkände ”nivå 7″ för mig idag, vilket betyder att jag kan hantera en bil och köra omkring mer eller mindre riskfritt. Innan man klarat denna nivå får man inte köra in på tätort.

Det har vi väl i och för sig redan gjort lite. Idag körde vi i Kortedala, och en stund i Gamlestan. Hon lät inte sådär övertygad om att jag skulle klara det på de här två veckorna dock, inte för att jag frågade, men i alla fall. Vi får se helt enkelt, var väl hennes attityd.

I början av nästa vecka ska jag höra igen hur det går. Om de tror jag behöver fler lektioner så bakar jag gärna in dem nästa vecka, utöver de andra. Jag lär mig rätt fort, vad det verkar.  Samtidigt vet jag inte hur pengakåta dom är… erbjuder jag dem pengar så kanske dom helt enkelt tar dem och berättar att jag behöver de extra lektionerna.

Då har det satt igång på allvar då ja! Efter ca 10 ”lektioner” med far min har jag nu påbörjat en intensivutbildning för B-körkort. Yeay!

När jag kom dit fick jag sitta ner och vänta en stund, innan jag fick mina böcker. Oj, det var en knippe det! Men ganska snart var det dags för första körlektionen av två, den dagen. Han hette Hans, och jag gillade honom direkt. Han verkade lugn, metodisk och smårolig.

Först gick vi igenom hur man skulle sitta, hur man ställde in speglar, och vilka roliga knappar man kunde trycka på. Inte mycket nytt på den fronten. Så vi gick raskt vidare till dragläge och körde omkring lite på ettan. Även detta gick som smort (tydligen), så jag växlade över till 2an och plötsligt var jag ute på en liten väg och körde. Det gick fort! ”Shit!”-känsla!

Ja, sedan satt jag och läste ett kapitel ur boken och försökte memorera det jag lärt mig. Motorbroms var något som jag fick lära mig mycket mer om, och fick förståelse kring hur nyttig den var. Även hur och när man ska bromsa. Exempelvis att inte bromsa för mycket innan en korsning innan man vet om man får möten.

Nästa lektion så gjorde vi ganska mycket samma sak, bara att vi använde fler växlar, och plötsligt var jag ute på en riktig väg och körde omkring i 70 km/h. Ännu en ”OMG”-känsla Men fruktansvärt kul faktiskt! Fick lära mig mer om bilens kanter, och att bilen var mindre än jag trodde. Jag ville gärna köra ut mot kanten av vägen för att undvika kollision. Lite för mycket tydligen.

Nu har jag suttit hemma och pluggat vidare, och jag räknade just sidorna jag läst. Till helgen bör boken vara bearbetad och klar, vilket i så fall ger mig gott om tid att gå igenom detaljer och repetera.

I morgon ska jag tydligen lära mig växlar i samband med svängningar i korsningar, start i lutning med mera (blir noga inga problem). Jag frågade Hans i slutet av sista lektionen om han kunde utröna om hur nära körkotet han trodde jag kunde komma på de här två veckorna. ”Rätt nära, du har inga tydliga motsättningar i varje fall vad jag sett hittils”, eller liknande svarade han. Känns bra!

Fast jag måste säga att det känns lite som semester ändå faktiskt, även om det är mycket att ta in, så har jag ändå mycket mer fritid om dagarna. Folk som klagar över att intensivutbildningar är så fruktansvärt intensiva har nog ganska slappa jobb?

Jag vet inte om ni sett mig nämna en tjej vid namn Jenny här på bloggen förut? Vi träffades i varje fall idag för första gången! Jag vet inte exakt vad jag vill skriva om det här, men tycker ändå det känns befogat att notera detta för mig själv och för framtiden. Den här bloggen handlar ju om min utveckling, och jag tycker det var ett steg dithän.

Förstås hade jag tendenser att vara nervös, men jag lyckades vara skitduktig på att inte tänka på det, även om de sista tio minutrarna var ganska nervösa Jag är inte mycket för sådana där typiska dejter, och hon hade egentligen inte tid att åka iväg och träffa mig, hon var tvungen att börja samla på sig julklappar. Så jag förelog att vi skulle käka en bit och shoppa lite tillsammans. Lite lätt å ledigt sådär…

Såå, det gjorde vi. I sju timmar vandrade vi runt mellan olika butiker, en najs resturang och caféer. Det krävs någon speciell för att lyckas hålla mig ute på hemska stan så länge Vi hade jättetrevligt, fast jag visste inte om det hade gått OK eller jättebra när vi skildes åt. Det var inte romantiskt direkt, även om det var mysigt.

Men lite SMS-konversation i efterhand övertalade mig om att det hade gått över mina förväntningar. Vi saknar varandra och sånt där lullull ni vet. Vi kanske ska ses nästa vecka.

Jag känner mig dels nöjd med att inte ha varit så nervös och över att inte ha förstorat upp det hela. Men också nöjd med att min personlighet gillades. Det är ett resultat av att jag fått lite högre självkänsla, antar jag. Jag var inte beroende av att det skulle gå bra, även om jag nog blivit lite besviken i annat fall.

Vart vi går från detta vet jag inte. Min onda plan är att se henne nästa vecka, och efter det ses på en mysigare mark än Nordstan i Göteborgs centrum. Min mark förslagsvis

Äntligen har det tagit fart igen! Jag har ringt runt som en dåre till olika körskolor i landet. Säffle, Oskarshamn, Halmstad, Kumla… (jag har försökt med orter där jag känner människor) och lite mer närbelägna ställen som Uddevalla och Stenungssund. Det har alltid varit något problem. Antingen har de varit obefogat negativa, eller så har de inte haft boende som är vettigt, eller så har de inte haft tid för mig förrän i Mars-April.

Hittade en bra sida där man såg folks betyg på trafikskolor till sist, och kikade där en del. Jag fick för mig att börja kolla i Göteborg, vilket jag inte gjort tidigare av flera anledningar. Exempelvis trodde inte att de hade intensivkurser här, jag ville fokusera bättre genom att åka bort, och jag ville undvika stadskörning i storstaden. Men allt sådant kändes mindre och mindre viktigt, ju mer problematiskt jag insåg att det var att ta körkort.

Körskolorna som låg på topp enligt folket, hade inte intensivkurser. Så ringde jag körskolan som ligger närmast mig av alla, 5-10 minuter med buss, vilka också fick väldigt högt betyg, och de hade faktiskt! De var dessutom ovanligt billiga, tillmötesgående, och framförallt så slipper jag resa bort och sova med främlingar. Ni får ursäkta, men jag tycker jag är värd lite högre levnadsstandard än att dela sovrum med folk i två veckor utan att ha något annat att göra än att plugga. Bara en körskola erbjöd egna sovrum, vilket var dyrare, och de kunde ta emot mig i slutet av Mars.

Så, jag är skitnöjd! Även om det är lite skrattretande att jag sökt land och rike runt och hittade körskolan jag drömde om på bakgården. Efter att ha frågat chefen, kollegorna och gjort en ledighetsansökan ringde jag upp körskolan och bokade v50-51 (8 dec – 19 dec). Jag ska in på måndag och visa upp mitt lämp (vilket så lägligt kom idag med posten!). Så, det börjar arta sig!

Risken är nog stor att jag inte är klar efter dessa två veckor i och för sig, vi får se hur snabblärd jag är. Annars får jag ta lite lektioner även efteråt. Mitt mål är att få körkortet i handen innan min födelsedag, i början av mars.

Funderar seriöst på att köpa en skruttbil när jag är klar, bara för att jag har råd och kan Fan va äg att bara kunna åka vart man vill, göra vad man vill, och inte vara beroende av andra när man ska köpa stora och tunga saker. Jag ser fram mot detta!!

Nej, inte ny… den här köpt för 2-3 månader sedan, men jag har inte kunnat få på mig den tidigare. Nu sitter den nog bättre än något annat plagg jag har. GÖTT! Ville bara säga det

Man kan kämpa länge med något och egentligen bara njuta av frukterna korta stunder, men dessa stunder är så värdefulla. När man inte kämpar, och är missnöjd med sig själv, så får man i stället känslor av besvikelse då och då. Jag föredrar att kämpa…

Jag tycker det är hemskt att gå omkring och förvisso må ganska bra, men sedan komma att tänka på nån liten brist man har, vilket kan sänka hela humöret. Gör det bästa ni kan med det ni har, även om ni inte alltid uppskattar det, för man vänjer sig ju med allt ganska fort.

Jag nämnde för ett par inlägg sedan, så påbörjade jag programmeringen av ett webbprogram där jag kunde logga hur mycket jag åt, hur många kalorier jag klämt i mig, men även protein, fett och kolhydrater. Jag har helt enkelt inte hittat ett bra program som är enkelt och bra nog för mina behov. Heh, jag sa att jag behövde lägga 3-4 timmar på det i förra inlägget. Det har snarare tagit 13-14 timmar Ändå baserade jag det på en annan logg jag gjort sen innan.

Men nu är det klart! Eller, klart och klart, det är funktionabelt! Finns så klart saker att förbättra med tiden… Anledningen till att jag vill börja logga vad jag äter är för att jag tycker jag går ner för långsamt i vikt, och jag förstår inte varför. Kan jag varje månad få svart på vitt hur mycket jag ätit så kan jag beräkna hur mycket jag borde ha gått ner i vikt. Detta blir förstås en del av den månatliga rapporteringen av mitt leverne.

Det är också ett sätt för att räkna ut min förbränning. Har jag ätit i genomsnitt 2000 kcal om dagen i en månads tid, och har gått ner 4 kg, så betyder det att jag förbränner 3000 kcal om dagen. Varför? 1000 kcal förbränning om dagen ger 30 000 brända kalorier på en månad. Och det går 7000 kcal på ett kilo kroppsfett. 30 000 / 7 000 = 4,28 kg.

Funktioner i matloggen

Nedan ser ni hur det ser ut när man loggat in. Du kan se vad du ätit veckovis, månadsvis, årsvis eller för evigt. Vi kan också bläddra oss fram i veckorna med pilarna i mitten, eller snabbt ta oss till aktuell vecka genom att klicka på NU. Man kan också sortera på matvara, och se när jag har ätit vad.

Det finns även en del som heter statistik, där man inte längre ser vad jag har ätit dag för dag, utan ser en sammanställning över hur mycket man ätit av vad under en period. För att exempelvis se hur många kalorier man ätit om dagen en viss månad, och vad som har varit den största boven i dramat. Eller varför inte analysera vad man kan äta mer för att öka proteinintaget – något som är praktiskt för en tränandes vego som jag

Man lägger in egna matvaror i databasen, vilket är ganska smärtfritt då man bara lägger in värdena per 100 gram och även anger hur många gram som ingår i en portion. Vissa matvaror har ju sjukt höga värden, men en portion blir inte så farligt. Rent fett exempelvis.

Ja, så måste man ju förstås kunna lägga in måltider. Här väljer man helt enkelt vad man äter, när man ätit det, och hur mycket av det man ät. Man kan lägga till måltider dynamiskt genom att klicka på rutorna längst ner. Rader dyker upp och försvinner utan att någon data behöver laddas om. Praktiskt!

Ja, det var i alla fall en liten presentation av mitt system i dagsläget. Kommentarer? Vad behöver förbättras?

Det har legat en tom kategori på den här bloggen, nämligen Färdigheter > Engelska. Jag har tänkt länge att jag ska bättra på min engelska, för jag har verkligen problem med det där.

Engelska måste man ju kunna liksom, det är inte som tyska, franska eller spanska. Man bör skämmas lite när man inte känner sig bekväm med engelska. Ändå gör nästan inga det dom jag känner. Ibland överumplas man av att någon plötsligt pratar engelska med en, och man spänner sig och blir nervig. Va fan liksom!?

Jag tänker inte finna mig i att det kan uppstå situationer som jag inte är beredd på att hantera på ett snyggt sätt. Nu jobbar jag med IT också, så det krävs att jag ska prata flytande engelska. Om inte perfekt, så ska jag i alla fall göra mig förstådd. Och det gör jag väl, men fan va nervös jag blir.

Igår och idag har jag haft kontakt med en brittisk support på jobbet, det är det som fått mig att börja fundera lite kring det här. Först tänkte jag bara ”fan i helvete, hur kommer jag undan!?” men jag kom snabbt fram till att jag inte vill bli av med det. Nu har jag min chans att utvecklas!

Alltså, det är inte språket i sig jag är dålig på. Jag lyssnar på ljudböcker och läser på engelska varje dag. Jag kan skriva på engelska, men jag har problem med att uttrycka mig. Ändå har jag plötsligt blivit mycket bättre på senaste, förut var det närmast otänkbart för mig. Nu gör jag mig förstådd, men som sagt, så blir jag väldigt nervös och får fokusera till det yttersta för att komma på vad jag ska säga i tid.

Min engelska skulle flyta på galant om jag fick öva mig med att prata i en timme. HIttils har jag liksom pratat engelska mindre än 5 minuter sammanlagt i mitt liv. Klart det inte blir perfekt. Jag sket i engelskalektionerna i skolan, smart drag

Det allra jobbigaste är ju inte att supporten från england hör att jag inte är bäst på engelska, det är dom ju vana vid att folk inte är. Det värsta är när kollegorna sitter och lyssnar på mig – för det vet jag att dom gör. Det är alltid kul att se hur de hanterar situationen när de plötsligt blir uppringd av någon engelsman

Aja, whatever, min plan för att bli bättre på engelska är att börja se på någon serie, långsamt, inte för att det är kul, men för att analysera varje mening dom säger och se hur jag kan integrera det i mitt eget språk. Finns det några nya ord? I så fall slår jag upp dem. Vänder de på en mening som jag inte skulle göra? Varför? Kan jag ha nytta av det? Ja, ni förstår…

Sen måste jag förstås prata inför mig själv, och lyssna om det låter OK. Det är nästan pinsamt inför mig själv liksom

Det känns nästan meningslöst att rapportera mina framgångar vad det gäller övningskörning, det har blivit ganska OK helt enkelt på parkeringsplatsen. Förmodligen bättre för varje gång, men mina krav höjs också hela tiden så jag känner mig aldrig duktigare.

Men idag har jag parkerat på en riktig parkering, med bilar och allt heheh. Iofs inga bilar som var särskilt nära mig, men ändå. Någon som körde om mig och ett möte. På ett annat ställe fick jag starta i uppförs- och nedförsbacke, vilket också var nytt.

Utöver det har jag blivit mer noggrann med att se mig omkring i speglar och blinka när jag svänger. Jag ska snart ta beslut om vilken körskola jag ska välja. Funderar på Säffle, som min kusin rekommenderade. De erbjuder också separata sovrum. Jag orkar nog fan inte sova med massa annat folk. Sover sämre då…

Jag har insett att det faktiskt är verkliga skillnader mellan man och kvinna. Inte bara psykiskt, utan hela våran natur är annorlunda, och det är inte jättemycket vi kan göra åt det. Mer än att låtsas.

Jag har insett att kvinnor inte vill bli behandlade som män, och jag tror att det gör mig till en större feminist än jag varit tidigare. Kvinnor vill bli lika respekterade som män, men de vill inte bli behandlade som män. Det är en viktig skillnad som jag har insett idag.

En annan sak jag tänkt lite på är att allt inte behöver vara svart eller vitt. En kvinna vill behandlas med den störta respekt och beundran i ena sekunden, och bli ”tagen som den slyna hon är” i nästa sekund. Hon vill inte alltid ha en känslosam kille, och hon vill inte alltid ha en machokille. Det är inget ouppnåeligt för en kille att vara allt detta för henne, man måste bara känna henne och vara lite dynamisk.

Jag tror att en kvinna vill se upp till en man, men inte vara under honom. Jag tror att hon vill följa honom, men inte förväntas göra det. För att vara en åtråvärd kille tror jag att vi måste ha mål, vara självsäkra, vara oberoende av henne – men samtidigt hylla henne för det hon är. Hon är aldrig ”lika bra som en kille”, för en tjej är en tjej, och en kille är en kille. De är icke jämförbara på det viset.

Vi måste lära oss behandla varandra därefter – förstå varandra. Men det är inte helt lätt att förstå en annan natur, så jag tycker vi ska hjälpa varandra på traven, genom tydligare kommunikation.

Jag tror att jag har fått en djupare insikt i vad tjejer vill ha. Vi killar är ju alltid förtvivlade över att tjejerna vill ha den manligaste av män, och de kvinnligaste av karlar, på en och samma gång. Vi förstår inte riktigt hur vi skulle gå till väga för att vara perfekta pojkvänner. Faktiskt så tror jag inte att tjejer vet vad dom vill ha riktigt heller.

Härom dagen började jag i alla fall fundera lite på vad som är attraherande med manligt och kvinnligt – för jag tror att man förstås ska ha båda delar. Ni kanske har noterat att tjejer inte gillar när man är genomsnäll och ställer upp på allt? Vissa tjejer påstår i och för sig att det är allt de vill ha – men dessa tjejer är nästan alltid osäkra på sig själva, eller så inser de efter en stunds trygghet att det ju var ganska tråkigt trots allt.

Snyggare tjejer, med mer självförtroende har ofta lite mer styrande killar, tycker jag mig se. Vissa av dessa killar tycker man är korkade halvapor, vilket nog är sant många gånger. ”Hur kan en så vacker, intelligent och känslosam tjej välja honom före någon som mig?!”. Det är något med dessa personer som lockar dom, uppenbarligen. Vad?!

Själv tror jag att det är självkontroll och självständighet som lockar. Två egenskaper som klassiskt ses som manliga, och som jag tror att tjejer älskar. Dessa två egenskaper räcker dock inte till, tjejerna behöver också någon som visar ömhet, som lyssnar och som ser henne som speciell och viktig för honom.

När jag tänker efter är detta precis vad jag vill ha i en tjej också. En självständig tjej som samtidigt kan visa ömhet och förståelse. Såhär på rak arm kommer jag inte på en sådan tjej som jag känner. Är det så ovanligt?!

Kan det vara så enkelt, att det ovan är allt vi alla vill ha? Om man bortser från alla våra rädslor förstås. Människor med låg självkänsla vill ofta ha en partner som också har låg självkänsla, för att de ska vara säkra på att de inte ska bli lämnade, och för att försäkra sig om att partnern ger massor av kärlek för att behålla förhållandet. Hm, vilken kärlek sen

Jag känner att jag behöver utforska det här vidare lite, genom erfarenheter, innan jag förstår helt. Jag har alltid varit känslig, lyssnandes och ger alltid väldigt mycket kärlek i förhållanden. Mer än jag får tillbaka. Samtidigt tycker jag att jag är ganska självständig, men kanske inte tillräckligt? Jag är väldigt dynamisk och foglig och har inte jättestarka känslor kring småsaker i livet, så ofta låter jag andra bestämma. Samtidigt har jag några få ståndpunkter som ingen någonsin kan rubba.

Jag tror att jag får tjejer att känna sig alldeles för trygga och uppskattade i förhållandet, så det blir tråkigt. Jag är en väldigt trygg kille, helt enkelt. Det har också varit min strategi i förhållanden – jag ville ju vara den där killen som förstod dem, vilket ingen annan hade gjort dittills. Killen som de slapp bråka med hela tiden, som förstod och lyssnade. Det funkar väl halvvägs. Jag får väl lägga mer energi på mig själv och strunta i hur det går i förhållandet som sådant.

Faktiskt är det något jag märkt i övrigt också – slutar man försöka ha kontroll kring något så flyter det ofta på bättre än det gjorde när man försökte styra upp allting hela tiden. Vi får vara oss själva, och se vad som händer. Inte klamra oss fast. Inte erbjuda oss att ansvara för andras känslovärldar. Vad säger ni om det?