Tonys magiska liv

Ja då har jag kört i bil i circa 8 timmar, och börjar känna mig hyfsat säker bakom ratten. Är avslappnad när jag kör, och har riskbedömning och rätt fart och växel för det mesta.

Jag hade en ny körlärare idag, shit va hon babblade på Men hon var jättebra och rolig. Hon godkände ”nivå 7″ för mig idag, vilket betyder att jag kan hantera en bil och köra omkring mer eller mindre riskfritt. Innan man klarat denna nivå får man inte köra in på tätort.

Det har vi väl i och för sig redan gjort lite. Idag körde vi i Kortedala, och en stund i Gamlestan. Hon lät inte sådär övertygad om att jag skulle klara det på de här två veckorna dock, inte för att jag frågade, men i alla fall. Vi får se helt enkelt, var väl hennes attityd.

I början av nästa vecka ska jag höra igen hur det går. Om de tror jag behöver fler lektioner så bakar jag gärna in dem nästa vecka, utöver de andra. Jag lär mig rätt fort, vad det verkar.  Samtidigt vet jag inte hur pengakåta dom är… erbjuder jag dem pengar så kanske dom helt enkelt tar dem och berättar att jag behöver de extra lektionerna.

Då har det satt igång på allvar då ja! Efter ca 10 ”lektioner” med far min har jag nu påbörjat en intensivutbildning för B-körkort. Yeay!

När jag kom dit fick jag sitta ner och vänta en stund, innan jag fick mina böcker. Oj, det var en knippe det! Men ganska snart var det dags för första körlektionen av två, den dagen. Han hette Hans, och jag gillade honom direkt. Han verkade lugn, metodisk och smårolig.

Först gick vi igenom hur man skulle sitta, hur man ställde in speglar, och vilka roliga knappar man kunde trycka på. Inte mycket nytt på den fronten. Så vi gick raskt vidare till dragläge och körde omkring lite på ettan. Även detta gick som smort (tydligen), så jag växlade över till 2an och plötsligt var jag ute på en liten väg och körde. Det gick fort! ”Shit!”-känsla!

Ja, sedan satt jag och läste ett kapitel ur boken och försökte memorera det jag lärt mig. Motorbroms var något som jag fick lära mig mycket mer om, och fick förståelse kring hur nyttig den var. Även hur och när man ska bromsa. Exempelvis att inte bromsa för mycket innan en korsning innan man vet om man får möten.

Nästa lektion så gjorde vi ganska mycket samma sak, bara att vi använde fler växlar, och plötsligt var jag ute på en riktig väg och körde omkring i 70 km/h. Ännu en ”OMG”-känsla Men fruktansvärt kul faktiskt! Fick lära mig mer om bilens kanter, och att bilen var mindre än jag trodde. Jag ville gärna köra ut mot kanten av vägen för att undvika kollision. Lite för mycket tydligen.

Nu har jag suttit hemma och pluggat vidare, och jag räknade just sidorna jag läst. Till helgen bör boken vara bearbetad och klar, vilket i så fall ger mig gott om tid att gå igenom detaljer och repetera.

I morgon ska jag tydligen lära mig växlar i samband med svängningar i korsningar, start i lutning med mera (blir noga inga problem). Jag frågade Hans i slutet av sista lektionen om han kunde utröna om hur nära körkotet han trodde jag kunde komma på de här två veckorna. ”Rätt nära, du har inga tydliga motsättningar i varje fall vad jag sett hittils”, eller liknande svarade han. Känns bra!

Fast jag måste säga att det känns lite som semester ändå faktiskt, även om det är mycket att ta in, så har jag ändå mycket mer fritid om dagarna. Folk som klagar över att intensivutbildningar är så fruktansvärt intensiva har nog ganska slappa jobb?

Jag vet inte om ni sett mig nämna en tjej vid namn Jenny här på bloggen förut? Vi träffades i varje fall idag för första gången! Jag vet inte exakt vad jag vill skriva om det här, men tycker ändå det känns befogat att notera detta för mig själv och för framtiden. Den här bloggen handlar ju om min utveckling, och jag tycker det var ett steg dithän.

Förstås hade jag tendenser att vara nervös, men jag lyckades vara skitduktig på att inte tänka på det, även om de sista tio minutrarna var ganska nervösa Jag är inte mycket för sådana där typiska dejter, och hon hade egentligen inte tid att åka iväg och träffa mig, hon var tvungen att börja samla på sig julklappar. Så jag förelog att vi skulle käka en bit och shoppa lite tillsammans. Lite lätt å ledigt sådär…

Såå, det gjorde vi. I sju timmar vandrade vi runt mellan olika butiker, en najs resturang och caféer. Det krävs någon speciell för att lyckas hålla mig ute på hemska stan så länge Vi hade jättetrevligt, fast jag visste inte om det hade gått OK eller jättebra när vi skildes åt. Det var inte romantiskt direkt, även om det var mysigt.

Men lite SMS-konversation i efterhand övertalade mig om att det hade gått över mina förväntningar. Vi saknar varandra och sånt där lullull ni vet. Vi kanske ska ses nästa vecka.

Jag känner mig dels nöjd med att inte ha varit så nervös och över att inte ha förstorat upp det hela. Men också nöjd med att min personlighet gillades. Det är ett resultat av att jag fått lite högre självkänsla, antar jag. Jag var inte beroende av att det skulle gå bra, även om jag nog blivit lite besviken i annat fall.

Vart vi går från detta vet jag inte. Min onda plan är att se henne nästa vecka, och efter det ses på en mysigare mark än Nordstan i Göteborgs centrum. Min mark förslagsvis

Äntligen har det tagit fart igen! Jag har ringt runt som en dåre till olika körskolor i landet. Säffle, Oskarshamn, Halmstad, Kumla… (jag har försökt med orter där jag känner människor) och lite mer närbelägna ställen som Uddevalla och Stenungssund. Det har alltid varit något problem. Antingen har de varit obefogat negativa, eller så har de inte haft boende som är vettigt, eller så har de inte haft tid för mig förrän i Mars-April.

Hittade en bra sida där man såg folks betyg på trafikskolor till sist, och kikade där en del. Jag fick för mig att börja kolla i Göteborg, vilket jag inte gjort tidigare av flera anledningar. Exempelvis trodde inte att de hade intensivkurser här, jag ville fokusera bättre genom att åka bort, och jag ville undvika stadskörning i storstaden. Men allt sådant kändes mindre och mindre viktigt, ju mer problematiskt jag insåg att det var att ta körkort.

Körskolorna som låg på topp enligt folket, hade inte intensivkurser. Så ringde jag körskolan som ligger närmast mig av alla, 5-10 minuter med buss, vilka också fick väldigt högt betyg, och de hade faktiskt! De var dessutom ovanligt billiga, tillmötesgående, och framförallt så slipper jag resa bort och sova med främlingar. Ni får ursäkta, men jag tycker jag är värd lite högre levnadsstandard än att dela sovrum med folk i två veckor utan att ha något annat att göra än att plugga. Bara en körskola erbjöd egna sovrum, vilket var dyrare, och de kunde ta emot mig i slutet av Mars.

Så, jag är skitnöjd! Även om det är lite skrattretande att jag sökt land och rike runt och hittade körskolan jag drömde om på bakgården. Efter att ha frågat chefen, kollegorna och gjort en ledighetsansökan ringde jag upp körskolan och bokade v50-51 (8 dec – 19 dec). Jag ska in på måndag och visa upp mitt lämp (vilket så lägligt kom idag med posten!). Så, det börjar arta sig!

Risken är nog stor att jag inte är klar efter dessa två veckor i och för sig, vi får se hur snabblärd jag är. Annars får jag ta lite lektioner även efteråt. Mitt mål är att få körkortet i handen innan min födelsedag, i början av mars.

Funderar seriöst på att köpa en skruttbil när jag är klar, bara för att jag har råd och kan Fan va äg att bara kunna åka vart man vill, göra vad man vill, och inte vara beroende av andra när man ska köpa stora och tunga saker. Jag ser fram mot detta!!

Nej, inte ny… den här köpt för 2-3 månader sedan, men jag har inte kunnat få på mig den tidigare. Nu sitter den nog bättre än något annat plagg jag har. GÖTT! Ville bara säga det

Man kan kämpa länge med något och egentligen bara njuta av frukterna korta stunder, men dessa stunder är så värdefulla. När man inte kämpar, och är missnöjd med sig själv, så får man i stället känslor av besvikelse då och då. Jag föredrar att kämpa…

Jag tycker det är hemskt att gå omkring och förvisso må ganska bra, men sedan komma att tänka på nån liten brist man har, vilket kan sänka hela humöret. Gör det bästa ni kan med det ni har, även om ni inte alltid uppskattar det, för man vänjer sig ju med allt ganska fort.