Tonys magiska liv

Jag nämnde för ett par inlägg sedan, så påbörjade jag programmeringen av ett webbprogram där jag kunde logga hur mycket jag åt, hur många kalorier jag klämt i mig, men även protein, fett och kolhydrater. Jag har helt enkelt inte hittat ett bra program som är enkelt och bra nog för mina behov. Heh, jag sa att jag behövde lägga 3-4 timmar på det i förra inlägget. Det har snarare tagit 13-14 timmar Ändå baserade jag det på en annan logg jag gjort sen innan.

Men nu är det klart! Eller, klart och klart, det är funktionabelt! Finns så klart saker att förbättra med tiden… Anledningen till att jag vill börja logga vad jag äter är för att jag tycker jag går ner för långsamt i vikt, och jag förstår inte varför. Kan jag varje månad få svart på vitt hur mycket jag ätit så kan jag beräkna hur mycket jag borde ha gått ner i vikt. Detta blir förstås en del av den månatliga rapporteringen av mitt leverne.

Det är också ett sätt för att räkna ut min förbränning. Har jag ätit i genomsnitt 2000 kcal om dagen i en månads tid, och har gått ner 4 kg, så betyder det att jag förbränner 3000 kcal om dagen. Varför? 1000 kcal förbränning om dagen ger 30 000 brända kalorier på en månad. Och det går 7000 kcal på ett kilo kroppsfett. 30 000 / 7 000 = 4,28 kg.

Funktioner i matloggen

Nedan ser ni hur det ser ut när man loggat in. Du kan se vad du ätit veckovis, månadsvis, årsvis eller för evigt. Vi kan också bläddra oss fram i veckorna med pilarna i mitten, eller snabbt ta oss till aktuell vecka genom att klicka på NU. Man kan också sortera på matvara, och se när jag har ätit vad.

Det finns även en del som heter statistik, där man inte längre ser vad jag har ätit dag för dag, utan ser en sammanställning över hur mycket man ätit av vad under en period. För att exempelvis se hur många kalorier man ätit om dagen en viss månad, och vad som har varit den största boven i dramat. Eller varför inte analysera vad man kan äta mer för att öka proteinintaget – något som är praktiskt för en tränandes vego som jag

Man lägger in egna matvaror i databasen, vilket är ganska smärtfritt då man bara lägger in värdena per 100 gram och även anger hur många gram som ingår i en portion. Vissa matvaror har ju sjukt höga värden, men en portion blir inte så farligt. Rent fett exempelvis.

Ja, så måste man ju förstås kunna lägga in måltider. Här väljer man helt enkelt vad man äter, när man ätit det, och hur mycket av det man ät. Man kan lägga till måltider dynamiskt genom att klicka på rutorna längst ner. Rader dyker upp och försvinner utan att någon data behöver laddas om. Praktiskt!

Ja, det var i alla fall en liten presentation av mitt system i dagsläget. Kommentarer? Vad behöver förbättras?

Det har legat en tom kategori på den här bloggen, nämligen Färdigheter > Engelska. Jag har tänkt länge att jag ska bättra på min engelska, för jag har verkligen problem med det där.

Engelska måste man ju kunna liksom, det är inte som tyska, franska eller spanska. Man bör skämmas lite när man inte känner sig bekväm med engelska. Ändå gör nästan inga det dom jag känner. Ibland överumplas man av att någon plötsligt pratar engelska med en, och man spänner sig och blir nervig. Va fan liksom!?

Jag tänker inte finna mig i att det kan uppstå situationer som jag inte är beredd på att hantera på ett snyggt sätt. Nu jobbar jag med IT också, så det krävs att jag ska prata flytande engelska. Om inte perfekt, så ska jag i alla fall göra mig förstådd. Och det gör jag väl, men fan va nervös jag blir.

Igår och idag har jag haft kontakt med en brittisk support på jobbet, det är det som fått mig att börja fundera lite kring det här. Först tänkte jag bara ”fan i helvete, hur kommer jag undan!?” men jag kom snabbt fram till att jag inte vill bli av med det. Nu har jag min chans att utvecklas!

Alltså, det är inte språket i sig jag är dålig på. Jag lyssnar på ljudböcker och läser på engelska varje dag. Jag kan skriva på engelska, men jag har problem med att uttrycka mig. Ändå har jag plötsligt blivit mycket bättre på senaste, förut var det närmast otänkbart för mig. Nu gör jag mig förstådd, men som sagt, så blir jag väldigt nervös och får fokusera till det yttersta för att komma på vad jag ska säga i tid.

Min engelska skulle flyta på galant om jag fick öva mig med att prata i en timme. HIttils har jag liksom pratat engelska mindre än 5 minuter sammanlagt i mitt liv. Klart det inte blir perfekt. Jag sket i engelskalektionerna i skolan, smart drag

Det allra jobbigaste är ju inte att supporten från england hör att jag inte är bäst på engelska, det är dom ju vana vid att folk inte är. Det värsta är när kollegorna sitter och lyssnar på mig – för det vet jag att dom gör. Det är alltid kul att se hur de hanterar situationen när de plötsligt blir uppringd av någon engelsman

Aja, whatever, min plan för att bli bättre på engelska är att börja se på någon serie, långsamt, inte för att det är kul, men för att analysera varje mening dom säger och se hur jag kan integrera det i mitt eget språk. Finns det några nya ord? I så fall slår jag upp dem. Vänder de på en mening som jag inte skulle göra? Varför? Kan jag ha nytta av det? Ja, ni förstår…

Sen måste jag förstås prata inför mig själv, och lyssna om det låter OK. Det är nästan pinsamt inför mig själv liksom

Det känns nästan meningslöst att rapportera mina framgångar vad det gäller övningskörning, det har blivit ganska OK helt enkelt på parkeringsplatsen. Förmodligen bättre för varje gång, men mina krav höjs också hela tiden så jag känner mig aldrig duktigare.

Men idag har jag parkerat på en riktig parkering, med bilar och allt heheh. Iofs inga bilar som var särskilt nära mig, men ändå. Någon som körde om mig och ett möte. På ett annat ställe fick jag starta i uppförs- och nedförsbacke, vilket också var nytt.

Utöver det har jag blivit mer noggrann med att se mig omkring i speglar och blinka när jag svänger. Jag ska snart ta beslut om vilken körskola jag ska välja. Funderar på Säffle, som min kusin rekommenderade. De erbjuder också separata sovrum. Jag orkar nog fan inte sova med massa annat folk. Sover sämre då…

Jag har insett att det faktiskt är verkliga skillnader mellan man och kvinna. Inte bara psykiskt, utan hela våran natur är annorlunda, och det är inte jättemycket vi kan göra åt det. Mer än att låtsas.

Jag har insett att kvinnor inte vill bli behandlade som män, och jag tror att det gör mig till en större feminist än jag varit tidigare. Kvinnor vill bli lika respekterade som män, men de vill inte bli behandlade som män. Det är en viktig skillnad som jag har insett idag.

En annan sak jag tänkt lite på är att allt inte behöver vara svart eller vitt. En kvinna vill behandlas med den störta respekt och beundran i ena sekunden, och bli ”tagen som den slyna hon är” i nästa sekund. Hon vill inte alltid ha en känslosam kille, och hon vill inte alltid ha en machokille. Det är inget ouppnåeligt för en kille att vara allt detta för henne, man måste bara känna henne och vara lite dynamisk.

Jag tror att en kvinna vill se upp till en man, men inte vara under honom. Jag tror att hon vill följa honom, men inte förväntas göra det. För att vara en åtråvärd kille tror jag att vi måste ha mål, vara självsäkra, vara oberoende av henne – men samtidigt hylla henne för det hon är. Hon är aldrig ”lika bra som en kille”, för en tjej är en tjej, och en kille är en kille. De är icke jämförbara på det viset.

Vi måste lära oss behandla varandra därefter – förstå varandra. Men det är inte helt lätt att förstå en annan natur, så jag tycker vi ska hjälpa varandra på traven, genom tydligare kommunikation.

Jag tror att jag har fått en djupare insikt i vad tjejer vill ha. Vi killar är ju alltid förtvivlade över att tjejerna vill ha den manligaste av män, och de kvinnligaste av karlar, på en och samma gång. Vi förstår inte riktigt hur vi skulle gå till väga för att vara perfekta pojkvänner. Faktiskt så tror jag inte att tjejer vet vad dom vill ha riktigt heller.

Härom dagen började jag i alla fall fundera lite på vad som är attraherande med manligt och kvinnligt – för jag tror att man förstås ska ha båda delar. Ni kanske har noterat att tjejer inte gillar när man är genomsnäll och ställer upp på allt? Vissa tjejer påstår i och för sig att det är allt de vill ha – men dessa tjejer är nästan alltid osäkra på sig själva, eller så inser de efter en stunds trygghet att det ju var ganska tråkigt trots allt.

Snyggare tjejer, med mer självförtroende har ofta lite mer styrande killar, tycker jag mig se. Vissa av dessa killar tycker man är korkade halvapor, vilket nog är sant många gånger. ”Hur kan en så vacker, intelligent och känslosam tjej välja honom före någon som mig?!”. Det är något med dessa personer som lockar dom, uppenbarligen. Vad?!

Själv tror jag att det är självkontroll och självständighet som lockar. Två egenskaper som klassiskt ses som manliga, och som jag tror att tjejer älskar. Dessa två egenskaper räcker dock inte till, tjejerna behöver också någon som visar ömhet, som lyssnar och som ser henne som speciell och viktig för honom.

När jag tänker efter är detta precis vad jag vill ha i en tjej också. En självständig tjej som samtidigt kan visa ömhet och förståelse. Såhär på rak arm kommer jag inte på en sådan tjej som jag känner. Är det så ovanligt?!

Kan det vara så enkelt, att det ovan är allt vi alla vill ha? Om man bortser från alla våra rädslor förstås. Människor med låg självkänsla vill ofta ha en partner som också har låg självkänsla, för att de ska vara säkra på att de inte ska bli lämnade, och för att försäkra sig om att partnern ger massor av kärlek för att behålla förhållandet. Hm, vilken kärlek sen

Jag känner att jag behöver utforska det här vidare lite, genom erfarenheter, innan jag förstår helt. Jag har alltid varit känslig, lyssnandes och ger alltid väldigt mycket kärlek i förhållanden. Mer än jag får tillbaka. Samtidigt tycker jag att jag är ganska självständig, men kanske inte tillräckligt? Jag är väldigt dynamisk och foglig och har inte jättestarka känslor kring småsaker i livet, så ofta låter jag andra bestämma. Samtidigt har jag några få ståndpunkter som ingen någonsin kan rubba.

Jag tror att jag får tjejer att känna sig alldeles för trygga och uppskattade i förhållandet, så det blir tråkigt. Jag är en väldigt trygg kille, helt enkelt. Det har också varit min strategi i förhållanden – jag ville ju vara den där killen som förstod dem, vilket ingen annan hade gjort dittills. Killen som de slapp bråka med hela tiden, som förstod och lyssnade. Det funkar väl halvvägs. Jag får väl lägga mer energi på mig själv och strunta i hur det går i förhållandet som sådant.

Faktiskt är det något jag märkt i övrigt också – slutar man försöka ha kontroll kring något så flyter det ofta på bättre än det gjorde när man försökte styra upp allting hela tiden. Vi får vara oss själva, och se vad som händer. Inte klamra oss fast. Inte erbjuda oss att ansvara för andras känslovärldar. Vad säger ni om det?