Jag satt och läste Artalis blogg (trevlig råkostbloggerska!) när jag stötte på ett filmklipp med Durian Rider som tydligen varit vegan i snart 10 år, och råkostare i 4.

Eftersom alla tjatade på honom att han bör ha bristsjukdomar så gjorde han ett utförligt blodtest hos läkare. Svaren var att allt såg mycket bra ut. Även B12, vilket man inte ska kunna få i sig på vegansk diet. D-vitamin var perfekt, men han bor i Australien så han får nog ganska mycket solljus.

Så hade han lika mycket protein i blodet som en kroppsbyggare, något han var ganska nöjd med Även om jag inte är jätteinsnöad på råkost just nu så känns det så jäkla skönt att höra. Vi måste inte vänta på att läkarna säger åt oss vad vi ska äta. Om tusen människor gör som Durian gjorde, och dessa människor sällan eller aldrig blir sjuka, så vet vi för första gången att det är rätt väg att gå.

Kanske är det först då vi kan få med oss den stora massan? Nedan kan du se honom skryta om sina blodvärden.

Click here to view the embedded video.

Notis i efterhand kl 16.10: Artali sa att han i en annan video berättar att han tar B12-sprutor, för att han annars ligger på gränsen till underskott. Fan va tråkigt! Frågan är vad som påverkar B12, och vem som har bestämt vilka värden som är OK att ligga under. Gäller detta alla folkslag? Ja, många frågor dyker upp i mitt huvud.

Nu när jag har börjat styrketräna igen så har jag funderat lite kring återhämtning. Man har ju hört så många olika varianter hit och dit. Hur många muskelgrupper man ska dela in sin träning i, hur många dagar man ska vänta. Vissa säger 2 dagar, andra en hel vecka. Så idag läste jag på lite, och hittade en bra artikel vid namn The truth about muscle recovery.

Sammanfattningsvis verkar det inte finnas något enkelt svar på frågan, men några riktlinjer finns.

• Det är skillnad på musklers återhämtningstid och tiden det tar för träningsvärk att gå över. För att en muskel skall kallas återhämtad så innebär det att den är redo att ge ifrån sig maximalt mycket kraft igen. Hur mycket träningsvärk man har är inte relevant.
• Det finns snabba muskelfibrer, som används för explosiva rörelser som att hoppa, springa, kraftlyft osv. Dessa muskler tar längre tid att återhämta än långsamma muskler.
• De långsamma muskelfibrerna återhämtar sig snabbare, och används för uthållighetsrörelser, som att jogga exempelvis.
• Stora muskelgrupper tar längre tid att återhämta än små. Det stämmer överens med mina erfarenheter. Låren tar riktigt länge att återställa efter en rigorös träning.
• Ju mer erfaren man är inom muskelträning desto mer återhämtningstid behöver man. Därför att man lär sig fokusera sin träning och ta i hårdare. Så en nybörjare klarar sig oftast utmärkt med en återhämtningstid på 48 timmar, medan ett proffs kan behöva en vecka. En normal människa som tränat ett tag men, och tränar hårt brukar klara sig med 3-4 dagar.
• 99 % av folk som styrketränar tar inte i tillräckligt när de tränar. På grund av det så ser de inte de resultat de söker. Ett bra test är att lyfta lika mycket som man gjorde två dagar innan när man senast tränade. Klarar man det så har man inte ansträngt sig tillräckligt vid förra träningstillfället.

Så, ta hellre i av bara helvete och vila desto längre! Just nu är jag precis i början och får träningsvärk för ingenting, så det är inga problem ännu.

Jag funderar dock på hur jag ska lägga upp styrketräningen. Nu kör jag ju i två olika muskelpass 4 gånger i veckan (alltså 2 träningstillfällen i veckan per muskel). Jag kanske återgår till att dela upp det i tre grupper istället och bara köra varje muskel en gång i veckan. Det skulle ge mig mer tid att anstränga varje muskel ordentligt, utan att tiden rinner ifrån en. Ett muskelpass ska inte överstiga en timme!

Aja, jag får se… nu hoppar jag exempelvis över benträningen i morgon, för jag har så jäkla ont i benen och blir trött för ingenting.

Oj! Visste ni att det kan skilja 3 cm i midjemått från det att man är nyvaken till efter middagen? Jag hade ingen aning… 92 cm i morse och 95 cm nu. Jäkla skillnad ändå… samlar man vatten under dagen, eller vad är det som gör det? Vet du?

Så, mät er innan frukost hörni om ni inte vill bli förtvivlade ^_^

Nu har det gått ganska precis 2 år sedan första vägningen, och jag har gått ner 50,4 kg! *nöjd* Jag vägde 80 kg den här gången, vilket var mitt utsatta mål sommaren 2008. Även om jag har haft mina dalar så har jag i genomsnitt gått ner 5 hekto i veckan, vilket är precis vad som rekommenderas.

Jag har minskat med 15 i BMI-skalan, från BMI 39 (nära sjuklig fetma) till BMI 24 (normalvikt). Jag har även gått ner 27 cm kring bröstet, 42 cm i midjan och 39 cm kring höften. Det är en del det…

Före och efter, 2 år...

Den här veckan har jag gått ner 2,5 kg, och det känns OK. Nu ska jag inte ner särskilt mycket mer, det är i alla fall inte mitt mål. Istället ska jag omvandla kvarvarande fett till muskler, medan jag väntar på att huden skall dra ihop sig ytterligare.

Det stora målet är väl att vara lite musklig och ha skitbra kondis till nästa sommar. Ingen lös hud. Äta nyttigt hela tiden, vilket inte innebär energisnålt. Ett annat mål är också att hitta en balans där jag äter lagom mycket per automatik utan att gå upp i vikt.

Målet till nästa månad är att ha byggt lite muskler som faktiskt syns på foto, samt inte ha gått upp i vikt. Har jag det så är det okej, men vill hellre två kilo åt andra hållet fortfarande. Funkar det inte så måste jag börja kaloriräkna igen för att få större koll. Men hoppas på att slippa det.

Nu ska jag träna! Woo! Jag bloggade tidigare om mitt nya tränings- och kostschema.

Nu när jag har nått gränsen 80 kg så har jag ju nått min målvikt. I alla fall den utsatta målvikten jag hade för två år sedan. Nu är det också dags att vända om – från att fokusera på fettförbränning – till att fokusera på mer muskler och omfördelning av fett/muskelprocent.

Träningsschema

Jag har gått och funderat lite över hur mitt nya schema skall se hur, och nedan ser ni resultatet.

• Måndag
  • 20 minuter HIIT-träning* på träningscykel.
  • 40 minuters promenad till och från jobbet.
  • Styrketräning för armar, bröst, nacke och rygg.
• Tisdag
  • 60 minuters promenad innan frukost till jobbet.
  • 20 minuters promenad från jobbet.
  • Styrketräning för ben, rumpa och mage.
• Onsdag
  • 40 minuters promenad till och från jobbet.
  • 60 minuters konditionsträning på träningscykel, normaltempo.
• Torsdag
  • 60 minuters promenad innan frukost till jobbet.
  • 20 minuters promenad från jobbet.
  • Styrketräning för armar, bröst, nacke och rygg.
• Fredag
  • 20 minuter HIIT-träning* på träningscykel.
  • 40 minuters promenad till och från jobbet.
  • Styrketräning för ben, rumpa och mage.
• Söndag
  • 60 minuters promenad innan frukost.

* HIIT-träning betyder HögIntensiv IntervallTräning. Går ut på att ta ut sig allt man kan en period, för att vila i nästa. Och upprepa detta 10-20 gånger. Själv kör jag 30 sekunder allt jag kan, 30 sekunders vila, och gör så 15 gånger. Med 5 minuters vanlig träningscykling i början som uppvärmning. Höjer testosteronhalten, bränner mycket fett, bygger muskler.

Jag vet att det kan vara omöjligt att hålla alla dessa pass, men det är mitt mål. Jag kommer nog hoppa över vissa muskelpass eftersom jag kör dem på eftermiddagen och kan bli uppbokad för annat.

Så i själva verket tippar jag på ca 380 minuters konditionsträning i veckan, ca 6 timmar. Vilket inkluderar promenaderna till och från jobbet, vilket jag alltid gör. Och circa 2 timmars styrketräning. Det låter mycket nu tycker jag själv, men det enda jag lägger till nu är egentligen muskelträningen. Sedan tillkommer förstås spontanpromenader och vardagsmotion (trapport istället för hiss osv).

Kostschema

Nej, inget schema, men uppsatta regler och tankar.

• Inga sötsaker över huvudtaget mellan måndag-torsdag. Möjligen lite honung i müslin.
• Begränsat intag av sötsaker resten av dagarna. Inte äta skräp hela dagen, utan något på kvällen kanske. Det samma gäller väldigt fet mat. Det går bra att äta, men ingen frossa!
• Fortsätta grodda bovete och annat så att jag kan äta det varje dag. Nu har jag det som bas i müsli, vilket smakar bra faktiskt om man sötar upp det lite. Då kan jag kompensera med lite nötter och annat för att öka energiinnehållet.
• Fortsätta med linfrön och phylliumfrön, vilket är bra för magen. Brukar äta en näve varje morgon. Från början trodde jag det hade en utrensande effekt på tarmar. Det vet jag inte längre, men jag mår bra av det.
• Jag fortsätter gärna med cayennepeppar i téet någon gång om dagen, som renar kroppen och ökar metabolismen.
• Fortsätta göra green drinks varje dag och ersätta kvällsmålet med detta. Är jag hungrig går det bra att äta nån frukt eller så. Tanken är att få i mig aminosyror till träningen, enzymer, vitaminer och mineraler. Samtidigt som det renar kroppen från gifter.

Jag gissar på att jag kommer ligga någonstans kring 2500 kcal om dagen. Om detta inte fungerar så måste jag börja kaloriräkna igen…

Jag kommer fokusera mer på kroppsmått än på kilon nu. Men jag vill inte gå upp i vikt och samtidigt i centimetrar, då måste jag ändra något. Det är lurigt att bygga muskler… man måste äta en del, men man vill inte gå upp samtidigt.

Se även mitt gamla träningsschema för okt 2008, och en coach tips och idéer.

Det är den förste idag så jag vägde mig, men jag vet inte om jag ska köra på dessa mått eller vänta till nästa fredag. Jag hade ändå ingen möjlighet att fotografera mig idag. Jag väger fortfarande kring 80, trots att jag fuskar ganska mycket, så det får vara OK.

Däremot blev jag lite förvånad när jag tog kroppsmåtten idag. Det känns som att kroppen anpassar sig lång tid efter att man gått ner i vikt. Jag har iofs tappat 2,5 kg sedan förra månaden, men måtten brukar inte vara lika snabba. Mest anmärkningsvärt var att höftmåttet gått ner 3 cm sedan förra månaden. Så fort går det aldrig annars! De andra måtten kan gå så fort ibland, men aldrig höften. Det brukar vara en centimeter i månaden, och ibland ingen förändring alls.

Kanske är det därför jag fick höftproblem också, vem vet?

Min plan är som sagt att behålla den här vikten. Jag har hållit ungefär samma vikt, men jag behöver fortfarande lära mig att stabilisera mig. Jag äter för mycket på helgerna och för lite på vardagarna. Sedan kommer jag ju börja styrketräna också, så det blir ännu mer ovant att behålla min vikt. Det ska bli ganska spännande.

Mitt mål är ju som sagt att bygga muskler men ändå ligga kvar kring 80 kg om möjligt. Går jag upp till 83 så ok då. Går jag ner till 77 så är det också godtagbart. Men ungefär!

Förresten hade jag 92,5 cm i midjan nu… fan inte långt kvar till under 90! Det är max vad en karl ska ha i midjemått för att inte utsätta sig själv för fara. Gäller väl kanske inte en 27-åring, men ändå.

B12, av ett annat märke

När jag var hos vårdcentralen för att kolla upp mina höftproblem så passade vi på att ta blodprov för att kolla vanliga bristsjukdomar hos vegetarianer. Jag har ju varit vego i 10 år, så jag har funderat på detta tidigare.

Höfterna har blivit bättre sedan dess, men provresultatet kom igår först. Allt såg bra ut, men jag har för låga värden av vitamin B12. Ingen uttalad brist, men ligger på en lite för låg nivå. Det är ju ganska typiskt för vegetarianer, särskilt vi som utesluter mjölk och ägg nästan helt.

Jag tror fortfarande inte att människan måste äta djur, ägg och mejeriprodukter för att leva ett bra liv, men jag tar det ändå till mig. Frågan är om jag har för låga värden, eller bara lägre i förhållande till typiska köttätare. Men hur som helst så gick jag och köpte Behepan, vilket är just B12-vitamintillskott. En jäkla massa B12 rentav, ett milligram per tablett, vilket är många gånger mer än i vanliga piller. B-vitaminer ska vara vattenlösliga så det ska inte vara någon fara att överdosera.

Men såklart började jag direkt leta upp information om B12-brist och hur det kunde arta sig. Man vill ju hitta en förklaring på allt dåligt i sitt liv samtidigt, som man kan bota med ett piller haha Så var icke fallet, men lite intressanta saker fick jag reda på.

Främst ger B12-brist gärna blodbrist, vilket gör en trött, matt och svag. Det påverkar även nervsystemet så att man kan få stickningar i kroppen och dylika problem. Mentalt kan man också påverkas och få depressioner och tappar lust till saker och ting.

Det är väl kanske mest det sista jag funderat lite på… jag mådde generellt bättre förr vill jag minnas. Jag hade tydliga intressen, som iofs gick i vågor, men det var alltid något jag brann för. Så är det sällan nu för tiden. B12-brist är inget man får övernatt, utan ens lager håller i åratal. Så jag undrar om det smugit sig på, och om det skulle kunna bli mycket värre om jag inte gjorde något åt det?

Om höftproblemen beror på B12 eller ej vet jag inte. Inte om man läser på vanliga symptom i alla fall (nåja, förlust av benmassa förekommer), men jag misstänker att alla sjukdomar beror på antingen förgiftning (dålig mat kan räcka) eller brist på näringsämnen. Även om det är svårt att påvisa att det ena kan bero på det andra, som kan bero på det tredje, så tror jag ofta att det är så.

Men om det nu är så, att vi måste få i oss B12 utifrån… hur gör man då som vegan? Det finns helt enkelt inte i växter, vad jag har förstått. Det finns i alger, men man vet inte om människan kan tillgodose sig det. Det kan finnas i syrade grönsaker, eller i fermenterade saker som öl och vin. Har ni hört något som jag missat?

En annan sak jag alltid misstänkt är att informationen om hur mycket vitaminer vi ska ha i oss är missvisande. Jag tror att sådant beror på de övriga ämnena i kroppen. Exempelvis: Äter man kött så försämras upptagningen av mycket andra ämnen i kroppen, som kunde tas upp utan problem utan kött.  Jag tror också att proteinbrist är ett reellt problem om man inte får i sig mycket aminosyror från gröna växter, och att veganer får det som lever på nudlar och chips.

Men men! Jag knaprar mina nyfunna piller tills de tar slut (100 dagar, 55kr), sedan fortsätter jag nog med vitaminpiller igen. Jag tror inte det är nödvändigt, men kan kroppen få i sig något som den inte kan annars så är det värt pengarna. Jag känner inte att jag måste bevisa för omvärlden att man klarar sig utan längre, det har jag gjort i 10 år. Viktigast är att nå optimal hälsa! Jag tar ju mycket annat som jag inte behöver, men som är bra för mig.

B12-tillskott lär även fungera som en riktig energiboost och ökar ämnesomsättningen. Det låter trevligt tycker jag ^_^

Just nu är det jättekul med supermat av olika de slag igen! Idag köpte jag ”nyslungad honung” – vilket är vanlig honung som inte hunnit kristallisera sig (och bli sådär vit och stabbig som vanlig honung är). Nej, den här honungen är som sirap ungefär och fruktansvärt god! Dessvärre håller den bara i några veckor innan den blir som ”vanlig” honung. Så ätas skall den göra!

Vad jag har läst mig till så är den mesta honung ”rå”, och alltså inte upphettad mer än 40 grader då enzymerna dör. Däremot dör de ändå med tiden då honungen kristalliseras. Honung har använts i tusentals år som läkemedel. Bland annat har den kraftiga antiseptiska egenskaper, och innehåller mycket bra mineraler och enzymer.

Näringsinnehåll i honung

Annars har jag även börjat grodda desto mer igen. Bovete är det som gäller nu… det är riktigt enkelt att få att gro, och det tar bara 2-3 dagar så är de ätbara. Jag har börjat odla i omgångar så att det aldrig tar slut.

En sak som låter lite skumt kanske, men som är gott, är att använda groddat bovete som müslibas. Har man honung på dem så blir det riktigt gott (och nyttigt). Är man ambitiös kan man ju göra egen mandelmjölk eller så, och få till en hel råkostmåltid – exempelvis med ett hackat äpple och kanel.

För övrigt fortsätter jag dricka mina goda greendrinks, som jag lärt mig blir fruktansvärt goda om man har ett äpple i, och mixar med frysta bär. <3

Jag trivs ju bra där jag jobbar nu, men då och då brukar jag söka intressanta jobb. Som jobbmarknaden är så brukar jag ganska sällan få några erbjudanden, men idag var jag på intervju!

En sak som slår mig är hur lugn jag är nu för tiden. Känner ingen press, och det känns som att vi bara sitter och samtalar helt avspänt och trevligt. Det var jag, personalchefen och min potentiella framtida chef.

Det gick skitbra i alla fall, jag tror de är intresserade, även om jag saknade ett par områden de nog ville ha. Men jag visade framfötterna utan allt för stort ego. Av 40 sökanden kallade de 7 dit. Nästa vecka går 3 pers vidare. Vi får väl se! Då blir det personlighetstest och grejer…

Men det var en jäkligt kul arbetsplats! Verkligen! Vill inte skriva vilken, så att de inte hittar inlägget på Google Men vi snackar 6 veckors betald semester, 800 spänn för ett årskort på gym, och mycket mer centralt blir det inte. Ensamt ansvarig för en IT-miljö, och jag gav ett löneanspråk på 5000 mer än jag har idag. Det kommer jag inte få, det syntes på deras miner hahah!

Om jag ens ska fundera på det så kräver det några tusingar till i månaden i alla fall, och att jag kan ta tjänstledigt på min nuvarande arbetsplats medan jag har provanställningen där. Det får jag kolla upp.

Idag vägde jag förresten 79,5. Gött! Jag har liksom fuskat en hel vecka och inte tränat ens, på grund av lite problem med höften (som nästan är helt borta nu). Nu har jag ätit bra sen i måndags, men jag äter ändå nån chokladbit och sådär om dagen. Så jag försöker knappt… väger jag samma till nästa vägning den 2 juli så är jag nöjd. Går jag ner 0,5 kg till så gör det inget. Men däremellan kommer midsommar, tjejens föräldrar och min syster. Så det är tveksamt

Det är mycket roligare att skriva om sina framgångar än om sina problem… fast det ger väl kanske inte heller en rättvis bild av hur mitt liv är.

Jag har haft lite ont i höfterna, inte mycket, men kan känna mig trögstartad när jag suttit still för länge. Det började för kanske ett år sedan, när jag hade gått ner ganska mycket i vikt. Nu har jag ju gått ner ännu mer, och det känns som att problemen blivit värre. Det gör inte ont så att det stör, men idag gick jag till vårdcentralen i alla fall för att lugna ner mig.

Vi pratade lite och han tryckte mina ben mot min mage och drog och slet lite. Han trodde inte att det var något att oroa sig för som tur var. Han hade väl också nån lekmansteori, som jag, att kroppen helt enkelt inte hade anpassat sig till min nya vikt. Trots allt har jag nog aldrig haft så lite fett kring höfterna förut i mitt liv.

Han berömde mig förresten också för min sunda viktnedgång och han tyckte det såg bra ut. Men vi pratade också lite om att jag varit vegetarian i 10 år… han trodde inte det var någon fara, men jag ska tillbaka på tisdag för blodprov. Det har jag tänkt göra länge egentligen. Igår köpte jag iofs vitaminpiller och linfröolja, men jag ska låta bli att ta vitaminpillrena till jag tagit provet. Jag köpte dem mest ”ifall att”. Är det någon som känner igen problemen är så jag väldigt intresserad av att höra om det.

Så, den här veckan har jag tränat väldigt sparsamt och inte försökt gå ner i vikt. Om höftproblemen är viktnedgångsrelaterade så är det dumt att utmana ödet. Jag har ju nått min målvikt, jag ska väl bara se till att komma till 79 kg till månadsskiftet, sen ska jag börja bygga muskler som sagt.

Idag ska jag ta en efterlängtad liten fredagsfylla, i morgon ska vi äta kex och ost och mysa. Men på måndag ska jag börja konditionsträna igen på allvar.

På tal om ingenting: Nu körs bloggen på WordPress 3.0. I like!

Äntligen! Det har gått nästan två år av olika dieter och träning – och tidvis bloggande – för att komma ner till min målvikt. Under 80 kg! I morse hände det… 79,3 kg! Woho! Det betyder att jag aldrig någonsin varit lika smal som jag är nu, sedan jag kom in i tonåren (tidiga tonåren vet jag inte vad jag vägde, men sett till min längd lär jag varit mer överviktig då ja).

Jag trodde att det skulle kännas lite större än det gör, men jag är jäkligt nöjd ändå. Om jag sköter korten rätt nu så kan jag gå ner ytterligare 2 kg den här månaden, varpå jag kan börja fokusera på styrketräning istället för viktminskning. Visst har jag fettdepåer kvar, och lite hud som är för slapp, men jag fixar resten med muskler så får vi se vart det leder.

Min resa har sett ut ungefär såhär:

• 2008 Kvartal 1: Gick ner 12 kg. Från 130 kg till 118 kg. Började träna varje morgon, senare började jag med HIIT-träning, och lärde mig om syra/bas-balans i kosten.
• 2008 Kvartal 2: Gick ner 9  kg. Från 118 kg till 109 kg. Fortsatte träna regelbundet, och ökade motståndet. Jag började föra dagbok över kalorier då jag insåg att det blev för mycket varje dag. Köpte även proteinpulver och trodde att jag skulle bygga massa muskler på det.
• 2009 Kvartal 3: Gick ner 8 kg. Från 109 kg till 101 kg. Träffade mitt livs kärlek <3. Var svårt att inte äta lite mer än vanligt. Testade på en personlig tränare online, men det gav inte så mycket. Köpte en mixer och började mixa diverse smoothies och drinkar. Fick också upp ögonen för levande föda igen.
• 2009 Kvartal 4: Gick ner 3 kg. Från 101 kg till 98 kg. Fick panik och började köra med Nutrilett på vardagarna för att kunna äta som jag ville med Jenny på helgerna. körde ganska länge, med lågt resultat. Var nykter i 3 månader som en test, det funkade inte heller.
• 2009 Kvartal 5: Gick ner 6 kg. Från 98 kg till 92 kg. Fixade mitt körkort och flyttade in till innerstan. Började inse att jag inte gick ner snabbare i vikt av att äta mindre, utan att det ibland kunde vara tvärtom.
• 2009 Kvartal 6: Gick ner 5 kg. Från 92 kg till 87 kg. Provade råkost igen, den här gången var det lättare än någonsin, men en fylla förstörde det som vanligt.
• 2010 Kvartal 7: Okänt. Den stora svackan. Provade på att fasta under flera perioder, utan större resultat. För första gången sedan start så slutade jag väga mig varje månad. Tyvärr.
• 2010 Kvartal 8: Gick ner 8 kg. Från 87 kg till 79 kg. (and counting… 77 kanske?). Insåg återigen att kaloriräkning var det som verkligen fungerade i längden, och började rasa i vikt. Den här gången med mer kalorier (ca 2300 om dagen). Har infört 30-50 % råkost i maten, greendrinks, linfrön och phylliumfrön varje morgon, och cayennepeppar i téet. Detta för att rensa ut skräp ur tarmsystemet, men kanske bidrar detta också? Sista kvartalet har gått väldigt lätt!

Detta var ett extrainsatt viktloggsinlägg. Jag brukar inte rapportera min vikt mellan månadssluten, men det kändes stort nog Grattis till mig.

Idag när jag gick till jobbet insåg jag en annan sak… angående tidigare inlägget med stress och kroppslig läkning.

Man vet ju att kroppen läker som bäst under sömn, men man är inte helt hundra på varför. Man vet ju inte ens varför man sover över huvudtaget. Det finns många teorier, men ingen är helt logisk. Vetenskapen ser ingen anledning till att kroppen skulle läka bättre under total vila, och hjärnan är mer aktiv under stora delar av sömnen än när vi är vakna, så det är inte hjärnvila som är viktig heller.

Man vet också att depressiva människor sover länge, det är inte ovanligt med 12 timmars sömn eller mer. Varför? Kanske flyr de tillvaron för att det inte finns något mer att leva för, eller så har jag kommit på svaret på en helt vanlig morgonpromenad…

Jag tror att kroppen läker som bäst när man är avslappnad och tänker positivt. När man lever i harmoni med sig själv och sin omgivning så sänder man inte ut stressignaler till kroppen, som får alla miljarder celler att försätta sig i en skyddsmekanism – där deras liv går ut på att inte dö snarare än att växa och frodas.

Vad händer när man ständigt stressar och tänker negativt i sitt liv? Jag tror att kroppen blir trött, för att man ska sova. För när man sover kopplas medvetandet bort, varpå man inte längre kan sända negativa signaler till kroppen. Det är alltså en nödlösning för läkning. Ju sjukare man är, desto mer sover man. Ju mer negativ man är, desto mer sömn.

Det är också därför som många som lever hälsosamt minskar sitt sömnbehov till 4-6 timmar per dygn istället för 8-10. Det är en väldigt vanlig reaktion hos de som exempelvis fastar eller renar sina kroppar med en råkostdiet.

Jag vet att man kan vara stressad och negativ även medan man sover, exempelvis tandgnissling och mardrömmar. Men det är inte alla sömncykler detta sker, utan när man är ganska vaken. Det är bara då vi drömmer. Under djupsömn är vi inte medvetna alls, och det är då kroppen läker som bäst.

Så målet är väl kanske inte att sova mer, utan att skapa sig ett bra liv som är värt att leva. Där man ser fram mot varje dag när man vaknar, och där hälsan står i största fokus. Känner man sig piggare och mer alert, så tror jag det är ett starkt tecken på att man gör någonting bra med sin hälsa!

Fortfarande peppad efter gårdagens inlägg har jag funderat en del kring egot och stress. På morgonpromenaden i morse till jobbet skulle jag passera en korsning, varpå jag såg en cyklist i full fart mot mig. Jag spände till, det ilade lite obekvämt och jag fattade handling. Det som slog mig var att det var exakt samma känsla som stress, bara mer intensiv och kortvarig.

När jag är stressad så känner jag mig också spänd och stissig. Jag känner mig mer enkelspårig än annars, och det är som att något i mig letar efter problem att akta sig för. Så kanske är stress helt enkelt en ständigt pågående varningsklocka för någonting, som antingen är obefogad eller som vi aldrig löser genom handling?

Jag tror att det är förödande att gå omkring och känna sådär, så jag är besluten vid att släppa sånt beteende, mer än för korta tillfällen. Man blir ju också väldigt egocentrerad, av den enkla anledningen att man inte har tid att tänka på annat än problem. En annan sak jag märkte tydligt idag var att jag hamnade i ett stressat beteende så fort jag var i en göra-mentalitet. Om jag tänkte på saker jag skulle göra under dagen, eller saker jag borde göra nu, så blev jag strax stressad. Ibland positiv stress, men oftare negativ. Så fort jag däremot ändrade till en vara-mentalitet infann sig lugnet igen. Exempelvis tittade upp mot träden och andades den friska luften.

Jag tror inte längre att det finns positivt och negativt tänkande som påverkar en själv, andra eller Universum. Men jag tror att vissa tankar skapar stress hos oss, vilket strålar ut ”dåliga” saker till Universum. Oftast vet vi inte ens varför vi blir stressade. Vi är medveten om en så otroligt liten del av allt som hjärnan behandlar. Enligt videon jag pratade om igår så sker 99,9999 % av allt i ditt liv helt automatiskt, utan din vetskap. Det betyder inte att du inte kan bli medveten om det, men då måste du aktivt söka upp det i sinnet.

Han berättar också varför folk har så svårt att förändra sina liv. De har en liten tanke om att de vill förbättra något i deras liv, men 99,9999 % av deras beteendemönster är automatiserat. Så klart kommer man inte vinna över sådana odds. Det man får göra är att aktivt leta efter källorna till sina beteendemönster. Ifrågasätter varför man tänker, känner och gör som man gör i livet. När man förstår varför och ändrar källan, så kommer ”rätt” beteenden automatiskt infinna sig. Det stämmer också med vad jag har upplevt. Jag har alltid sagt att disciplin har ingenting med viktminskning att göra… ingen människa i världen är så disciplinerad att hon skulle välja att lida månad efter månad. Det gäller att hitta ett nytt sätt att se på saker, så att det blir njutbart!

En annan tänkvärd aspekt av att vi är så omedvetna som vi är, är just att vi missar de allra mesta signalerna från omvärlden. Vi ser inte saker vi ser varje dag längre, för att hjärnan tycker det är onödig information. Vi ser sådant som vi bedömer vara relevant, som en cyklist som kommer i all hast mot en… Det får mig också att tänka på positiva och negativa människor. För vi upplever det vi är inställda på att uppleva. En positiv människa ser positiva saker och möjligheter i omgivningen, medan en negativ människa har fokus på helt andra ting och missar alla anledningar till att må bra. Det skapar en väldigt begriplig variant av Law of Attraction tycker jag.

Min plan är att stressa ner så mycket jag bara kan, tänka positivt och leta efter möjligheter. Min plan är också att leta efter vackra och positiva saker i min miljö. Jag tror detta leder till a) mental klarhet. b) bättre hälsa. c) ett lyckligt liv. Jag vill än en gång rekommendera folk att titta på filmen jag refererade till i tidigare inlägget. Där tas allt det här och mycket mer upp.

Jag är så tagen just nu! Medan jag tränar brukar jag ibland göra så vid TVn, och titta på något givande material om kanske hälsa eller andlighet. Det gjorde jag idag, och det slutade med att jag har suttit här i 2,5 timme och tittat intensivt.

Som de flesta kanske vet så har jag varit intresserad av andlighet länge, men stört mig på att alla bara tror på saker utan att forska lite kring det först. Mycket har varit givande att tro på, så det har jag gjort, trots bristen på bevis, men mycket har jag avvaktat med. Det jag såg idag var The new biology, med Bruce Lipton. Det har gett mig en fysisk och vetenskaplig förståelse för så mycket saker som jag velat tro på så länge.

2,5 timmar är lång tid, men jag kan bara önska att ni tittar på det. För er egen fysiska och psykiska hälsas skull. Mestadels pratar han om hur celler lever och fungerar, och håller sig strikt till vetenskap. Han svävar inte iväg mot saker han tror på, utan berättar när den klassiska vetenskapen har fel och varför. Han refererar mycket till andra vetenskapsmän och den allmäna trögheten inom vetenskapen.

Först den sista halvtimmen svävar han ut ordentligt tyckte jag. Han pratar om telepati och att det vi är inte sitter i kroppen. Men allt låter ganska logiskt och troligt om man tittar på hela.

Han pratar exemelvis om:

• Hur celler fungerar, och hur de är som små varianter av oss själva. De är extremt avancerade, vilket är fascinerande i sig. Han berättar om vad som orsakar tillväxt och skyddsmekanismer, och hur de sistnämnda gör en sjuk och till slut död.
• Han berättar om DNA, RNA och hur vi kan påverka dessa mallar genom våra tankar, känslor och trossystem.
• Om hur stress påverkar hela kroppen att ställa in sig på att skydda sig, varpå alla resurser som tidigare låg på tillväxt då istället läggs på skydd. Stress har sin funktion vid vissa tidpunkter, men att alltid vara stressad leder till sjukdom.
• Celler är egna ”individer”, men ingår i ett kollektiv som är vår kropp. Så länge kollektivet är gynnsamt så styrs cellerna av hjärnan, och vad hjärnan skickar ut för kommandon beror på omgivningen. Eller rättare sagt vad vi tror om omgivningen. Ändrar vi tron på något så kan det förändra vår hälsa.

Jag kan inte annat än att rekommendera filmerna nedan. Det innefattar det mesta som new age påstått länge, men på ett vetenskapligt, trovärdigt plan. Det är inte hokus pokus, utan vetenskap som känns väldigt obekväm för de flesta vetenskapsmän.

För min del är det dags att stressa ner i livet i alla fall, och analysera mina trossystem och tankar för att se om jag kan anpassa mig själv till att ta in positiva saker i stället för negativa i livet.

Click here to view the embedded video.

Click here to view the embedded video.

Jag har skitsvårt att låta bli råkost alltså. Flera gången om året ”luras” jag in i det, och det känns så jävla självklart varje gång. Ibland undrar jag fortfarande om man verkligen kan leva väl på grönsaker och frukt och nån näve nötter. Fast nu känns det klarare än någonsin att ja, det kan man.

Alla andra djur i hela världen lever enbart på råkost, så varför inte vi? Bara för att vi är väldigt ovana med den typen av diet, och bara för att det mesta som säljs i affärer inte är råkost, och bara för att de flesta aldrig äter frukt och grönt så betyder inte det att kokt föda är det enda tänkbara.

Jag får ta mig en funderare på det här… jag vet inte vad jag ska göra. Det blir socialt knepigt framför allt. Aja… jag såg en väldigt intressant video på Youtube igår med Thomas Lodi, där han håller föredrag om varför man får sjukdomar och vad man kan göra åt det. Det gäller naturligtvis råkost då.

Click here to view the embedded video.

Click here to view the embedded video.

Click here to view the embedded video.

Nej, det är ingen ny bluffdiet – det hände mig just. Nog för att jag kan pendla men det där var att ta i. Efter att ha fuskat med maten ganska mycket när jag reste till Koster förra helgen så gick jag upp 2 kg, vilket är helt orealistiskt om man tänker på hur mycket jag kunde tänkas ha ätit. Så det var bluffkilon, men jag vet inte varför de plötsligt smög sig på. Jag har fuskat med maten innan liksom… men bluffkilon rinner av lika lätt som de sätter sig.

Ons: 84,5 kg.
Tor: 83,5 kg
Fre: 82,5 kg
Lör: 81,5 kg

Det måste vara stressande för kroppen att vara med om det kan man tycka Men jag känner mig som vanligt. Eller igår var jag iofs lite skum i huvudet nån timme.

Aja, jag är inte överdrivet glad över att redan gått ner ytterligare ett kilo. Bluffkilon går åt båda hållen, och nu stundas helgen då jag ökar intaget lite grann Vi får se nästa vecka istället!

Sitter och äter frukost. 1 banan. 1 äpple. Fiberrika flingor, sojamjölk, linfrön, psyllisfrön och kanel. Mums för mig och maggen.

Trevlig helg!

Jag är inte överviktig enligt BMI-skalan längre!!

Det är helt jävla fantastiskt! Jag har längtat väldigt länge efter det här ögonblicket, och här sitter jag nu, jävligt nöjd med mig själv. Jag har gått från BMI 39,3 och där med snuddat vid sjuklig fetma (BMI 40). Jag gick ner till fetma och stannade där i 11 månader innan jag gick över till ”övervikt” . Då var jag nere i 101 kg. På övervikt har jag alltså legat sedan juni förra året. Det har tagit nästan lika länge att gå från fetma till övervikt, som det har tagit att gå från övervikt till normalvikt. Men så har jag inte varit lika disciplinerad heller…

Det jag strävar efter nu är att komma under 80 kg, och därmed bräcka mitt gamla rekord jag satte för 7 år sedan. Det var mitt mål med hela viktminskningen, och jag tänker klara det på två år (nästa månad firar bloggen tvåårsdag). Det roliga är att jag har kvar måtten (bröst, mage, röv) sedan dess, och jag har samma midjemått nu som när jag vägde 79,9 kg, samma bröstomfång, och 2 cm mindre i midjan. På så vis har jag redan nått det jag ville åstadkomma. Det var dessutom efter nutrilettdiet har jag noterat, så jag är i bättre form nu än då. Woo! Men jag ska iaf gå ner till 77-78 kg innan jag ökar kaloriintaget och tränar muskler.

Midjemåttet gick ner 3 cm den här månaden, vilket gör att jag ligger på 95 cm. Jag skulle nog vilja komma under 90 cm innan jag lägger om kosten egentligen, hmm. Det är rekommenderat max för män för att man inte ska öka sina chanser till hälsosänkning.

Jag har börjat äta mer råkost igen, men vägrar äta för stor del raw. Jag brukar börja lite lätt, men dras automatiskt in i att äta mer och mer. Sedan blir jag helt trött och frusen och måste ha energi. Den här gången hindrar jag mig själv. Mitt mål är att ligga kring 50 % frukt och grönt och resten helt vanlig mat – och samtidigt ligga under 2000 kcal om dagen. Helgen har jag inte bestämt hur jag ska göra med än, men jag hoppas jag kan hålla mig till det även då. Äter jag glass så ska det vara med 50 % jordgubbar, eller dylikt.

Jag vet inte vad det var som fick midjan att krympa plötsligt… om det är råkosten, eller om det är cayennepepparn jag har i téet, eller om det är alla extra fibrer jag stoppar i mig. Jag inbillar mig att allt detta renar kroppen ganska duktigt.

Annars tränar jag på som vanligt och så… Nu gäller det att gå ner 2,6 kg till nästa månad. Jag tror inte det är omöjligt eftersom jag den här månaden sabbade det två gånger. En gång en hel vecka då jag var sjuk, och förra helgen när jag var på minisemester och åt allt jag ville och kunde. Får inte ske några större misstag den här månaden! Under 80! Under 80!

Ni vet hur det är… man kämpar och kämpar i en timme för att bränna massa kalorier, så inser man att man förbränt ca 4 äpplen. Man tappar ju all tro och hopp just då. Är det värt det ens? Många tycker inte det, fast jag har tränat ändå för att det ger andra hälsovinster.

Men så såg jag på ”10 saker du bör veta om fettförbränning” på SVT Play, vilket hade ett väldigt intressant inslag om efterbränning som verkligen gav mig hoppet åter. En kille sprang i lagom hastighet i 1½ timme, varpå han brände 19 gram fett. Sådant kan mätas genom utandningsluft, ganska precis. 19 gram fett stoppar man i sig utan större problem dock. Men, man mätte hans utandningsluft följande dygn och det visade sig att han förbrände 60 gram fett mer än han skulle gjort annars, utöver träningsresultet!

Wow! Man förbränner alltså medan man ligger och sover, mer än man gör under själva träningen. Det förklarar varför träning ger sånt resultat vilket jag aldrig tyckt att det borde.

En annan intressant del av videon handlade om en kvinna som alltid varit överviktig, trots att hon tränat och levt nyttigt mestadelen av hennes liv. Hon åt inte mycket, och rörde på sig varje dag. Hon trodde att hon hade för låg förbränning, vilket är en väldigt ovanlig åkomma. De mätte, och nej, hon hade normal förbränning. De bad henne logga allt hon åt, och det kom upp till 2000 kcal om dagen. Något som hon alltså inte borde ha gjort henne överviktig.

Till slut framgick det att hon inte räknat med de kalorier hon fått i sig när hon småätit eller när hon ätit nyttiga saker, som fruktsallader. Folk förstår nog inte alltid att nyttig mat inte alltid gör en smal. Olivolja är jättenyttigt, nötter också, men de innehåller också sjuka mängder kalorier. Det var lite skönt att få det bekräftat att det är antal kalorier in och ut som räknas, och ingenting annat.