Tonys magiska liv

Det var jättekul igår, verkligen. Bröllopet var fint, men småsegt får jag väl medge… Hoppas inte bruden läser detta. Men på festen hade jag jäkla kul! Efter ett par bordsbyten hittade jag min plats med skrålande män och ett par tjejer…

Jag minns att jag tänkte att jag drack för fort, och att jag borde skärpa mig för att jag inte vet hur full jag skulle bli. Särskilt då jag varit nykter i sex veckor innan. Men jag struntade tydligen i mina egna goda råd, och bara drack på. Full som en alika blev man … men jag gick inte för långt i alla fall – vad jag minns

Fan, det fanns en sån ursöt tjej där. Hon hade en apa till pojkvän dock, och hon var kanske lite ung. Men jag borde sno henne. Hon hette Thomas tror jag… Det var i alla fall vad som stod på hennes bröst, men jag tror hon tog fel skylt

Men jag måste ha varit full, för jag vet att nån frågade om jag ville dansa, men jag minns inte hur jag hanterade situationen – bara att jag inte dansade. Hoppas jag skötte det snyggt. Dans har aldrig varit något för mig, jag har alltid trott att jag helt enkelt inte gillar dans, men jag är nog mest rädd för att jag inte kan. Jag borde lära mig dansa någon gång! Det får hamna på min att-göra-lista efter körkort och gitarrspelande.

Heh, vet ni, jag vaknade med kläderna på… frös av bara helvete. Hörde metal i bakgrunden. Efter en timmes övervägande gick jag upp och borstade tänderna. Datorn stod på, men jag hade inte lyckats logga in. ”Fel lösenord” stod det på skärmen, och tre torra, oätna mackor låg vid utblåset av laptopen. Slagen hjälte?

Men man höll la på från 14-tiden till 23-tiden iaf, så det är försvarbart tycker jag. Såhär efteråt är jag inte så jävla bakfull egentligen, är lyckligare än vanligt faktiskt. Fortfarande full kankse. Jag har inte fått avsmak på alkohol – inte mersmak heller.

Jag blev i alla fall kompis med taxichaufören … *host*

Det är ganska vanligt att folk säger till mig att jag är duktig och stark som orkar leva med den kost jag äter. Eller för att jag fullföljer saker som tar riktigt lång tid att utveckla. Folk säger att jag är duktig som orkar vara vegetarian – som om det vore jättetufft men att jag tar till mina superkrafter och klarar av det i alla fall!

Sanningen är ju att det inte är ett dugg svårt att vara vegetarian om man har varit det i sex år (inte efter ett halvår heller för den delen). Det är inte ens utmanande. Jag tänker inte över det. Det är faktiskt inte ens svårt att gå ner i vikt med min nuvarande kost, trots att det bara har gått 1,5 månader sedan jag började.

Varför kämpar folk för att gå ner i vikt hela tiden, och misslyckas gång på gång? Är de kassa personer? Saknar de självdisciplin? Måhända att det gäller för vissa, men jag tror inte det är där skon klämmer riktigt. Självdisciplin i sig fungerar mycket sällan enskilt för att man ska nå sina mål. Det är helt enkelt för tufft, för när man kämpar för något som tar emot så förlorar man livsglädjen – och alla växter, djur, celler och människor strävar efter njutning, och flyr smärta.

Nyckeln är att man måste förändra vad som ger njutning och vad som ger smärta i psyket. Även om man vet att man lider av sin övervikt, så är oftast drivkraften mot njutning i nuet så stor att man inte klarar av det. Man måste hitta ett sätt som gör det så smärtsamt att vara överviktig, att man helt enkelt äter nyttigt för att det ger mer njutning än smärta! Då är man inte längre ”duktig”, utan har rättat till värderingarna, och per automatik följer det som gör en lycklig. Precis som man gjorde innan alltså, bara att man rättat till de felaktiga värderingarna.

Har man inga klara mål och tankar kring vem man vill vara och vad man vill göra, så kan man inte heller nå dit. Det allra första man måste göra för att nå förändring är att göra en lista med saker man vill åstadkomma, och egenskaper man vill besitta. Sedan övertyga sig själv om att det skulle ge dig mer njutning än någonting annat att uppnå detta! Sedan fokuserar du på all smärta som du har genomlevt eftersom du inte har varit det du vill vara. Tänk på alla jobbiga situationer, tänk på alla gånger du gjort dig själv besviken.

Så länge du ser dig själv som en fet person som försöker gå ner i vikt, och går omkring med känslan att du lider i nuet för att må bra sedan, så kommer du inte heller att lyckas. Eftersom lidandet du upplever infinner sig när du lever rätt. Även om du faktiskt lyckas gå ner i vikt, så kommer det ju inte att hålla, eftersom du inte vill lida för evigt. Du måste alltså förändra vad som ger dig njutning och vad som ger dig lidande. Det håller inte att belöna dig på lördagar eller whatever du har för ursäkter… Det du belönar dig med är inte nyttigt, och skall därför associeras med lidande – inte belöning!

Detta gäller förstås inte bara övervikt, utan allt annat man vill uppnå…

Jag har försökt med många dieter i mitt liv. Vegetarian har jag varit i över 6 år nu. Jag har varit vegan periodvis, och provat på ett par extrema metoder. Råkostdiet har jag gett mig på, och höll ut i ett par veckor. Jag blev trött och hängig av det dock, och försvagad. Men något jag aldrig provat förut är att tänka på syra-bas-balansen.

Jag vill inte göra det klassiska misstaget att få i mig för lite energi och därför bli trött och svag. Därför har jag dragit ner med den vanliga kosten till kanske bara 75 % och lagt till väldigt mycket mer grönsaker istället. Trots detta känner jag mig idag försvagad, trött och har bakomliggande huvudvärk. Min enda slutsats till detta är att jag håller på att rensa ut syrorna ur kroppen.

Det är kanske vad som skett när jag gått över till råkost förut också, men att det blev för mycket för kroppen med sådana hastiga förändringar. Jag kan mycket väl tänka mig att bli råkostare på heltid i framtiden, men processen får ta god tid på sig.

Det känns som mjölksyra i musklerna… blotta tanken på att lyfta armen gör mig trött. Ändå kan jag dra på av bara helvete på träningscykeln, och idag ska jag styrketräna överkroppen. Bara jag kommer över den där gränsen. Sedan vet jag ju att trötthet, huvudvärk och törst är typiska urensningssymptom (jag minns hur det känns att vara bakfull exempelvis ).

Jag tänkte börja grodda en massa saker också. Alla gryn och korn är i princip sura när de är torkade och kokta. Blötlägger man och groddar dem däremot så blir de alltid basiska. Quinnoa var tydligen rekomenderat.

Jag hoppas och tror att kroppen kommer vänja sig snart. Jag ska inte vara så strikt är inte tanken. Känner jag mig väldigt svag så äter jag sur mat med lättillängligt fett och proteiner. Men jag försöker alltid balansera upp det när jag äter sådant med mycket gröna växter.

Här bjuds på en intressant film om råkostdiet och proteinbehov:

Jag satt och surfade omkring lite, och hittade alkaliska droppar man kunde ha i dricksvattnet från SnyderHealth.com. Så jag beställde två flaskor, som lär hålla i ca 2 månader. Jag beställde även pH-papper som man kan mäta pH-värdet i saliv eller urin. Kalaset gick på ca 500 kr.

Nu vet jag förstås inte om detta kommer fungera över huvudtaget. Jag har varit skeptisk mot alternativmedicin i flera år nu, men det här tycker jag har tillräckligt mycket vetenskapliga belägg för att det ska låta logiskt. Jag minns lite grann från Kemi A (som jag för övrigt fick IG i, men ändå!). Där förklarades det att syror ”hade brist på” elektroner, och snodde dessa elektroner från positiva eller neutrala atomer.

När man snor elektronerna från atomerna som bygger upp våra celler blir de sjuka och kan muteras. I väldigt korta drag så tror jag att det går ut på detta. Alkaliska vätskor har överskott på elektroner istället och delar frikostigt med sig till de som behöver.

Jag återkommer framöver till om jag märkt någon förrändring efter dropparna och att äta 50 % grönsaker till varje måltid. Det här ska inte bli någon reklamkanal för alkalisk kost, jag lovar

Wow! Nu är jag ännu mer peppad och intresserad av basisk/alkalisk mat. Igår skrev jag ett inlägg om syraöverskott i vår kost, och har idag läst upp mig lite mer kring det här ämnet.

Dr. Robert Young har studerat hur celler och kroppar beter sig i sura miljöer i 35 år. Han har sett hur människor med diabetes typ 1 blivit helt fria från detta, och cancerpatienter blivit cancerfria. Han har också sett människor förlora 0,5 kg fettvävnad om dagen med en alkalisk diet. Människor har byggt muskler på dieten, utan proteintillsatser, även om kosten som sådan verkar vara väldigt veganinriktad.

Det allra bästa att äta verkar vara grönsaker. Avocado, bladsallad, gurka, tomat, morötter och så vidare. Frukt verkar inte vara lika bra, då det innehåller mycket socker, som bidrar till försurning. Kött, mejeriprodukter, kyckling och alkohol är väldigt försurande, som jag nämnde i förra inlägget. Coca Cola är bland det mest försurande som existerar, och fräter som bekant hål i det mesta om man ger det en tid. Vill ni veta mer exakt vad man ska äta enligt teorin så kan ni beskåda denna långa lista över produkter och deras pH-värden.

Men tänk på det! Vi i väst lider mest av hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, diabetes, benskörhet och fetma. Allt detta som Robert Young påstår beror på en för sur miljö. Han använder liknelsen med ett akvarie. Är vattnet för surt så blir fisken sjuk – och det vore då korkat att enbart försöka bota fisken utan att neutralisera vattnet. Våra kroppar är inte friskare än den vätska den badar i!

En annan sak jag kommer att tänka på är allas erfarenhet att man blir tjock av alkohol. Jag har alltid sagt emot, och hävdat att det bara är kalorimängden som spelar roll, och det faktum att när vi intar alkohol så förbränner kroppen detta före den förbränner socker och fett. Men alkohol är bland det suraste vi kan få i oss, vilket ju faktiskt känns dagen efter med diarréer och sura uppstötningar. Kanske är det så försurande att vi går upp i vikt av det?

När jag skrev förra inlägget hade jag bara tänkt äta lite mer grönsaker och se upp med riktigt sura saker. Nu ska jag snarare gå över till att äta 50 % grönsaker. I alla fall till att börja med. Sedan får jag se hur jag går vidare. Jag känner mig inte redo att bara leva på sallad när jag tränar och har mig, även om en av videosnuttarna nedan kan få en att fundera.

Jag tycker det är extremt intressant, jag kan knappt sitta still Jag ska läsa på ytterligare om det här. Tills vidare bjuder jag på lite videosnuttar som förklarar ytterligare det jag pratat om här, och som kanske kan agera inspirationskälla för någon.

Ett nyhetsinslag med Dr. Robert Young om hans diet:

Mer om hans diet, och exempel på viktnedgång:

Här är en kille som gått från knubbis till muskelpaket (5 % kroppsfett!) på tre månader: