Tonys magiska liv

Jag har skitsvårt att låta bli råkost alltså. Flera gången om året ”luras” jag in i det, och det känns så jävla självklart varje gång. Ibland undrar jag fortfarande om man verkligen kan leva väl på grönsaker och frukt och nån näve nötter. Fast nu känns det klarare än någonsin att ja, det kan man.

Alla andra djur i hela världen lever enbart på råkost, så varför inte vi? Bara för att vi är väldigt ovana med den typen av diet, och bara för att det mesta som säljs i affärer inte är råkost, och bara för att de flesta aldrig äter frukt och grönt så betyder inte det att kokt föda är det enda tänkbara.

Jag får ta mig en funderare på det här… jag vet inte vad jag ska göra. Det blir socialt knepigt framför allt. Aja… jag såg en väldigt intressant video på Youtube igår med Thomas Lodi, där han håller föredrag om varför man får sjukdomar och vad man kan göra åt det. Det gäller naturligtvis råkost då.

Nej, det är ingen ny bluffdiet – det hände mig just. Nog för att jag kan pendla men det där var att ta i. Efter att ha fuskat med maten ganska mycket när jag reste till Koster förra helgen så gick jag upp 2 kg, vilket är helt orealistiskt om man tänker på hur mycket jag kunde tänkas ha ätit. Så det var bluffkilon, men jag vet inte varför de plötsligt smög sig på. Jag har fuskat med maten innan liksom… men bluffkilon rinner av lika lätt som de sätter sig.

Ons: 84,5 kg.
Tor: 83,5 kg
Fre: 82,5 kg
Lör: 81,5 kg

Det måste vara stressande för kroppen att vara med om det kan man tycka Men jag känner mig som vanligt. Eller igår var jag iofs lite skum i huvudet nån timme.

Aja, jag är inte överdrivet glad över att redan gått ner ytterligare ett kilo. Bluffkilon går åt båda hållen, och nu stundas helgen då jag ökar intaget lite grann Vi får se nästa vecka istället!

Sitter och äter frukost. 1 banan. 1 äpple. Fiberrika flingor, sojamjölk, linfrön, psyllisfrön och kanel. Mums för mig och maggen.

Trevlig helg!

Ni vet hur det är… man kämpar och kämpar i en timme för att bränna massa kalorier, så inser man att man förbränt ca 4 äpplen. Man tappar ju all tro och hopp just då. Är det värt det ens? Många tycker inte det, fast jag har tränat ändå för att det ger andra hälsovinster.

Men så såg jag på ”10 saker du bör veta om fettförbränning” på SVT Play, vilket hade ett väldigt intressant inslag om efterbränning som verkligen gav mig hoppet åter. En kille sprang i lagom hastighet i 1½ timme, varpå han brände 19 gram fett. Sådant kan mätas genom utandningsluft, ganska precis. 19 gram fett stoppar man i sig utan större problem dock. Men, man mätte hans utandningsluft följande dygn och det visade sig att han förbrände 60 gram fett mer än han skulle gjort annars, utöver träningsresultet!

Wow! Man förbränner alltså medan man ligger och sover, mer än man gör under själva träningen. Det förklarar varför träning ger sånt resultat vilket jag aldrig tyckt att det borde.

En annan intressant del av videon handlade om en kvinna som alltid varit överviktig, trots att hon tränat och levt nyttigt mestadelen av hennes liv. Hon åt inte mycket, och rörde på sig varje dag. Hon trodde att hon hade för låg förbränning, vilket är en väldigt ovanlig åkomma. De mätte, och nej, hon hade normal förbränning. De bad henne logga allt hon åt, och det kom upp till 2000 kcal om dagen. Något som hon alltså inte borde ha gjort henne överviktig.

Till slut framgick det att hon inte räknat med de kalorier hon fått i sig när hon småätit eller när hon ätit nyttiga saker, som fruktsallader. Folk förstår nog inte alltid att nyttig mat inte alltid gör en smal. Olivolja är jättenyttigt, nötter också, men de innehåller också sjuka mängder kalorier. Det var lite skönt att få det bekräftat att det är antal kalorier in och ut som räknas, och ingenting annat.

Jag har läst på lite om matspjälkningssystemet och tarmarna. Det har jag nog aldrig brytt mig om förut i mitt liv, jag har tänkt att levande bakteriekulturer var för gamla människor som drack alldeles för mycket kaffe. Men jag misstänker att det ligger mer sanning i detta än jag trodde.

Man har ju alltid sagt att hälsa kommer inifrån och ifrån det man äter. Så när man funderar lite så säger det sig ju självt hur viktigt det är att hålla magen och tarmarna i bra skick. Jag började läsa om diverse äckelheter som tarmsköljning och olika bieffekter av en osund mage.

Jag vet inte om det är för att jag är vuxen nog för att låta bli att göra radikala förändringar jämt och ständigt, eller för att jag tycker det vore förbaskat äckligt – men tarmsköljning vill jag gärna låta bli, även om det vore effektivt

Jag tror snarare på att ändra sin kost åt det bättre hållet och att ge magen några veckor för reperation.  Teorin är ju att det lagras massa gamla slaggprodukter i tarmarna som sätter sig som klister, och att detta är väldigt svårt att få ut. Det kan nog hända, men jag tror ändå inte att kroppen inte skulle kunna ta hand om det själv. När jag lärde mig om matspjälkningssystemet så fick jag reda på att det som puttas ut i tunntarmen är en degig massa, och att det i tunntarmen snarare blir till en smet. Det var ändå ”degig massa” jag var rädd för skulle fastna i mina tarmar. Så det kanske inte är så farligt ändå?

Däremot verkar det ju som att dålig mat trots allt påverkar matens väg genom kroppen mer än jag trodde, så jag kände att det var dags att bättra på det lite. Här är lite saker jag förbättrat i min kost:

• Fibrer tycks vara A och O för att magen ska fungera bra – så jag vill äta mer grönsaker och mer råkost än innan. Utöver det äter jag linfrön och psyllisfrön morgon och kväll vilket underlättar tarmarnas arbete.
• 95 % vegansk kost, äter mindre mejeriprodukter än förut.
• Jag läste också att cayennepeppar hjälpte till att hålla tarmarna rena, samt ökade blodflödet i kroppen – så jag har börjat dricka det i té. Det smakar helt okej tycker jag, ibland blir det lite väl starkt kanske ^_^
• Jag har också slutat dricka kaffe och jag har minskat på både svart och grönt té, och håller mig till örttéer.
• Och så rikligt med vatten förstås, som alltid.

Jag ska inte gå in på detaljer, men magen var ganska bra innan och nu är den ännu bättre. Om det har någon långsidig effekt på hälsan återstår att se.

Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag verkligen kämpat sedan i december med diverse olika dieter, och var till sist extremt less. Jag provade:

Jag kan förstå att många ger upp sin viktminskning, för det kan kännas så fruktansvärt maktlöst många gånger. Man anstränger sig så mycket mer än andra, men kommer ingen vart. Det slutade med att jag hittade tillbaka dit jag en gång började, sommaren 2008. Kaloriräkning!

Det är och förblir den mest överlägsna bantningsform som någonsin kommer finnas. GI i all ära, men vill man ha koll så fungerar det i alla fall inte för mig. Jag har vidareutvecklat min egenkonstruerade kaloriräkningslogg som numera är väldigt trevlig att arbeta med. Jag började också räkna fram hur många kalorier om dagen som jag förbrände och så vidare.

Nu har jag kaloriräknat i en månad, där jag äter 2000 kcal på en dag, och på helgen får jag äta ytterligare 2000 kcal extra som jag kan portionera ut precis som jag vill. Det blir ett genomsnitt på 2300 kcal om dagen. Till detta träningscyklar jag 30 min varannan morgon och tar en timmes promenad varannan morgon – båda innan frukost. Det förbränner mellan 300-500 kcal om dagen, beroende på vart man kollar. Så jag får i mig kanske 1900 kcal om dagen.

Förra gången jag kaloriräknade så låg jag nog 1800 kcal om dagen, och jag tränade på detta dessutom. Men då gick jag inte ner lika fort alls. Jag börjar starkt misstänka att det ligger något i det där att kroppen ställer in sig på svält efter ett tag. Alla säger att det är sant, men jag vet ingen som har sakliga bevis för att det skulle vara så. Men min egen kropp tror jag på! Jag äter allt möjligt, jag äter varierat, jag äter glass och choklad – och rasar i vikt.

Kroppen vänjer sig sakta med färre kalorier, så jag är nästan aldrig hungrig. Jag mår bättre, både psykiskt och fysiskt. Kan vara en självförtroendegrej med, men jag mår fantastiskt! Det är otroligt kul att börja närma sig målvikten med stormsteg, och för första gången i sitt liv lägga ner viktminskningstankarna och börja fokusera på att bygga muskler istället.

Till alla som vill gå ner i vikt skulle jag bara vilja vädja om att lägg ner alla jävla svältdieter! Jag började med det budskapet, och jag föll ändå dit. Inte en gång, inte två gånger, utan kanske tio. Varje gång blev jag taggad därför att jag gick ner fort i början, sedan gick jag inte ner mer. Och efteråt gick jag förstås upp. Inte allt, men allt ”extra” jag hade gått ner med dieten. Det fungerar helt enkelt inte. Punkt.

Den stora svårigheten med att inte räkna kalorier är att man helt enkelt inte vet om man ätit för mycket eller för lite. Man kan få ångestartade tankar om man äter en glass för att man tänker att man förstört allt, när så kanske inte alls är fallet. Eller tvärtom; man går hungrig för att man inte vågar äta tillräckligt, till slut  blir man trött och svag. Kroppen ställer in sig på svält, du mår piss, och du bryter dieten.

Att jag inte valt kaloriräkningen på länge beror på att det har varit obekvämt helt enkelt. Särskilt på helgerna när man vill festa till det med tjejen och kompisarna. Men jag har insett att jag kan äta vad jag vill, jag kan supa om jag vill, men inte hur mycket jag vill. Dessutom gäller det bara i några få månader till, sedan är jag klar. Det fungerar jättebra just nu. Jag är nöjd.