Tonys magiska liv

Tyvärr inte hon...

Idag var jag på en uppföljning av hälsoprofilen som jag gjorde i våras, och gjorde lite tester för att se hur hälsan utvecklats sedan dess. Detta var då något alla på min arbetsplats för möjligheten att göra.

Förra gången jag var där vägde jag 101,5, och idag vägde jag 89,5. Dessutom hade jag minskat midjemåttet med över 15 cm. Hon var imponerad och glad för min skull, jag fick en guldstjärna hahah. Själv är jag inte så jäkla nöjd med att gå ner ca 10 kg på ett halvår, men man blev lite nöjdare efter man varit där.

Konditionen hade bättrats på också. Även förra gången skrev jag att det var skattretande lätt motstånd, och det var det nu också. Men pulsen var lägre än sist, även om det inte var så mycket egentligen. Men så har jag tränat idag redan, och jag hade inte ätit lunch (klockan var 13.30), plus att känner små förkylningssymptom.

Hon tyckte att jag skulle tillbaka på två koller till, något som mina kollegor inte fått göra. Får se om chefen godkänner det. Nästa möte blir i så fall i feb 2010. Och målet till dess är att väga under 80 kg. Ganska tufft, men jag ska jobba för det! Jag trodde vi skulle ses i April när jag utlovade det

Ja, den frasen har man ju hört några gånger i tidningar och media, men jag börjar tro att det ligger något i det! Givetvis ska man inte äta mer än man förbränner, men äter man för lite så håller man inte förbränningen särskilt hög heller.

Jag har slutat räkna kalorier, främst för att det är så tråkigt. Jag har förstås inte slutat bry mig om vad jag äter utan följer GI, och jag vet på ett ungefär hur mycket jag stoppar i mig av allting. Jag försökte tidigare hålla mig till 1600 kcal om dagen, men nu ligger jag snarare på 1800-1900 kcal om dagen.

Plötsligt har jag börjat gå ner i vikt fortare än vanligt. För mig är det görsnabbt, men kanske inte för alla Men jag går ner varje morgon jag väger mig nu. Det är inte så smart att väga sig varje dag, men jag blev lite nyfiken på vad som egentligen påverkar vikten, så jag för loggar på allt nu varje dag. Där står det datum, vikt, typer av träning den dagen, antal steg den dagen, toalettbestyr innan vägningen osv.

Det där gör jag egentligen för att slippa nojja över när och varför jag ska väga mig. Ibland kan det gå överstyr nämligen, typ att jag inte vill dricka vatten natten innan vägning På det här sättet kan jag helt enkelt se vad det beror på att man inte går ner vissa dagar, eller plötsligt går upp ett halvkilo.

Hittills har jag ingen värdefull statistik, för jag går ner fort oavsett och har samma beteenden om dagarna. Jag tänker inte ändra beteende så länge det funkar, det är så värdefullt för mig detta. 91,8 i förrgår, 91,4 igår och 90,8 i morse. Ska bli såå jävla roligt att komma under 90 så ni anar inte!

Jag börjar känna mig som en typisk bantare. Jag säger ”Nu jävlar ska det ske!” gång på gång, och inget händer. Och vad värre är, jag gör det publikt, inför alla läsare. Det är patetiskt ta mig fan.

Jag räknade efter igår, och kom fram till att jag har gått ner 8 kg på ett halvår. Och då väger jag ändå 94 kg fortfarande. Det är inte snabbt! Det är inte ens okej. För fan, vad sysslar jag med? Jag höll på att tappa självrespekten helt där ett tag.

Jag har snart varit nykter i en månad, enligt nykterhetslöftet som jag nämnde förra månaden. Det är väl bra, och det känns inte jobbigt eller så. Men så kände jag mig lite krasslig i början av förra veckan, och trodde att jag skulle vara hemma från jobbet. Så dålig blev jag inte, men av någon outgrundlig anledning såg jag det som en anledning att äta glass och choklad mitt i veckan. Hopp… så jobbar jag…

Nu har jag skärpt till mig igen dock. Jag frågar mig vem jag verkligen vill vara, och va fan jag sysslar med egentligen. Att gå omkring och söka temporär njutning är ingen väg till lycka, det kom jag ju fram till redan i början av bloggandet.

Nu har jag precis börjat styrketräna igen, så pass att jag har fruktansvärt ont i armar och bröst. Idag är det dags för magen. Konditionsträningen är regelbunden igen, och kosthållningen är stabil, GI-influerad men jag orkar inte räkna kalorier. Jag vet ändå vart jag ligger ungefär – mellan 1600 och 1800 kcal.

Jag plockade fram min stegräknare igår också, jag tänkte hålla 10 000 steg om dagen om det är möjligt. Jag går till och från jobbet, så det gör 5000 steg redan där. Så jag tror inte det ska vara omöjligt – men det återstår att se!

Det får vara slut med det här fjanteriet nu. Nu får det hända nåt… även om det sker långsamt så ska det ta mig fan ske!

Jag lovar sällan saker för att jag inte ska hamna i en situation där jag sviker mig själv och min omgivning. Men jag har gått och grunnat i några dagar kring alkohol. Jag såg på det utifrån lite granna, och insåg att jag överskattade alkohol ganska gravt. Jag har aldrig kunnat se mig själv som nykterist, och har inte ens velat. Nej, jag ville ju vara en skön lirare som tar ett par drinkar nån kväll då och då.

Nu har jag insett att det är ohållbart. Visst är det teoretiskt möjligt att dricka lite ibland och ändå gå ner i vikt – men jag lyckas inte. Det beror inte på att jag inte kan motstå egentligen, utan för att jag så lätt ser förmildrande på mina ”synder” när det har med alkohol att göra. Om jag vet att jag ska dricka en dag så kan jag lika gärna äta vad jag vill den dan, det är ändå förstört. Och om jag äter vad jag vill ändå så kan jag lika gärna dricka alkohol på kvällen. Passa på liksom.

Alkohol och kopiösa mängder mat hör ihop i mitt huvud, precis som kaffe och cigg hör ihop för vissa. Jag tar nu beslutet att vara nykter i ett halvår. Jag har som max varit nykter i sex veckor sedan jag började dricka regelbundet i sextonårsåldern, men jag tror att jag kan klara det. Det har krävts att jag ser annorlunda på mitt liv och mig själv för att kunna ta det beslutet.

Det som fått mig att tveka har inte varit att jag inte kan motstå alkohol – utan att jag vet att jag kommer gå miste om mycket roliga saker och gång på gång kommer jag få höra att jag är en torrboll. Visst kan jag gå på fester nykter, men det är inte samma sak, det vet jag. Men så får det bli! Eventuella resor blir inte roliga på samma sätt. Grabbkvällar blir inte samma. Sommarkvällar blir inte samma. Men så får det bli!

Det allra mesta i mitt liv är riktigt, riktigt bra, helt utan alkohol. Och är jag ärlig mot mig själv så mår jag mycket bättre när jag sköter kosten, gör allt rätt och motionerar än jag gör en helg när jag frossar och dricker rom&cola. Och ganska ofta på senare tid har jag känt att alkohol varit ganska onödigt i sociala sammanhang. Ibland är det nästan jobbigt, och jag blir trött i stället.

Det här är vad jag har bestämt:

• Ingen mer alkohol innan min födelsedag i mars 2010. Inte ibland. Inte för undantag. Det är inte längre vem jag är. Jag är inte en person som dricker.
• Inget mer frosseri. En äcklig ovana jag har när jag är ensam är att äta mycket av allt jag älskar och vara smålullig och nätsocial. Jag säger inte att jag inte ska äta god mat, eller ibland fuska till det, för det vet jag är ohållbart. Men måttligt med allt. Inga undantag. Jag ska till och med lossa lite på min regel med 1600 kcal om dagen. Ibland kan det överskridas till kanske 2000 kcal – men det kommer inte handla om 4000 kcal i alla fall.
• Väldigt sparsamt med snabba kolhydrater. Äter jag mer än vanligt så ska det i alla fall inte vara socker. Punkt.
• Jag tränar varje morgon. Det bara är så. Även när Jenny sover över. Även när vänner sover över. Även när jag är trött. Även när jag är stressad. Sån tid tar det inte, och det är inte förhandlingsbart. Jag får ställa träningscykeln på toa om jag vill träna ostört.
• Jag tänkte lova att sluta röka helt, men jag ska inte lova för mycket på en gång. En då och då är OK. Samma med kaffe. Jag brukar ändå inte vara så sugen på sånt när jag levt sunt ett tag så jag ser det inte som ett problem.

Det är riktigt, det är inget som jag inte har pratat om förut. Skillnaden nu är att det inte ska finnas några undantag. Det är regler jag sätter upp här och nu. Så har det inte varit förut. Hela 2009 har varit ett år med ständigt återkommande återfall av dåligt leverne. Det får vara slut på det nu.

/Nykterist-Tony

Jag hittade en video av en slump om kolhydrater, en ganska vetenskaplig sådan. Innan jag sett på videon så var GI-metoden ännu en metod som i och för sig fungerade, men som bara var ännu en diet. Ju mer man lär sig desto mer självklart är det att det är inte fett som gör oss feta, eller ens kaloriintaget.

Jag får nog tänka om lite… inte sluta räkna kalorier, men verkligen försöka få bort snabba kolhydrater och öka proteinerna om möjligt. Det krävs vetenskapliga förklaringar för att jag ska tro på något – att bara säga till mig vad som är bra och vad som är dålig har ganska liten genomslagskraft.

Kolla gärna på dessa videor, det tar nästan en timme, men det gäller din kropp så jag tycker nog att det är värt det