Det är ganska vanligt att folk säger till mig att jag är duktig och stark som orkar leva med den kost jag äter. Eller för att jag fullföljer saker som tar riktigt lång tid att utveckla. Folk säger att jag är duktig som orkar vara vegetarian – som om det vore jättetufft men att jag tar till mina superkrafter och klarar av det i alla fall!
Sanningen är ju att det inte är ett dugg svårt att vara vegetarian om man har varit det i sex år (inte efter ett halvår heller för den delen). Det är inte ens utmanande. Jag tänker inte över det. Det är faktiskt inte ens svårt att gå ner i vikt med min nuvarande kost, trots att det bara har gått 1,5 månader sedan jag började.
Varför kämpar folk för att gå ner i vikt hela tiden, och misslyckas gång på gång? Är de kassa personer? Saknar de självdisciplin? Måhända att det gäller för vissa, men jag tror inte det är där skon klämmer riktigt. Självdisciplin i sig fungerar mycket sällan enskilt för att man ska nå sina mål. Det är helt enkelt för tufft, för när man kämpar för något som tar emot så förlorar man livsglädjen – och alla växter, djur, celler och människor strävar efter njutning, och flyr smärta.
Nyckeln är att man måste förändra vad som ger njutning och vad som ger smärta i psyket. Även om man vet att man lider av sin övervikt, så är oftast drivkraften mot njutning i nuet så stor att man inte klarar av det. Man måste hitta ett sätt som gör det så smärtsamt att vara överviktig, att man helt enkelt äter nyttigt för att det ger mer njutning än smärta! Då är man inte längre ”duktig”, utan har rättat till värderingarna, och per automatik följer det som gör en lycklig. Precis som man gjorde innan alltså, bara att man rättat till de felaktiga värderingarna.
Har man inga klara mål och tankar kring vem man vill vara och vad man vill göra, så kan man inte heller nå dit. Det allra första man måste göra för att nå förändring är att göra en lista med saker man vill åstadkomma, och egenskaper man vill besitta. Sedan övertyga sig själv om att det skulle ge dig mer njutning än någonting annat att uppnå detta! Sedan fokuserar du på all smärta som du har genomlevt eftersom du inte har varit det du vill vara. Tänk på alla jobbiga situationer, tänk på alla gånger du gjort dig själv besviken.
Så länge du ser dig själv som en fet person som försöker gå ner i vikt, och går omkring med känslan att du lider i nuet för att må bra sedan, så kommer du inte heller att lyckas. Eftersom lidandet du upplever infinner sig när du lever rätt. Även om du faktiskt lyckas gå ner i vikt, så kommer det ju inte att hålla, eftersom du inte vill lida för evigt. Du måste alltså förändra vad som ger dig njutning och vad som ger dig lidande. Det håller inte att belöna dig på lördagar eller whatever du har för ursäkter… Det du belönar dig med är inte nyttigt, och skall därför associeras med lidande – inte belöning!
Detta gäller förstås inte bara övervikt, utan allt annat man vill uppnå…
).
).