Tonys magiska liv

Det är mycket roligare att skriva om sina framgångar än om sina problem… fast det ger väl kanske inte heller en rättvis bild av hur mitt liv är.

Jag har haft lite ont i höfterna, inte mycket, men kan känna mig trögstartad när jag suttit still för länge. Det började för kanske ett år sedan, när jag hade gått ner ganska mycket i vikt. Nu har jag ju gått ner ännu mer, och det känns som att problemen blivit värre. Det gör inte ont så att det stör, men idag gick jag till vårdcentralen i alla fall för att lugna ner mig.

Vi pratade lite och han tryckte mina ben mot min mage och drog och slet lite. Han trodde inte att det var något att oroa sig för som tur var. Han hade väl också nån lekmansteori, som jag, att kroppen helt enkelt inte hade anpassat sig till min nya vikt. Trots allt har jag nog aldrig haft så lite fett kring höfterna förut i mitt liv.

Han berömde mig förresten också för min sunda viktnedgång och han tyckte det såg bra ut. Men vi pratade också lite om att jag varit vegetarian i 10 år… han trodde inte det var någon fara, men jag ska tillbaka på tisdag för blodprov. Det har jag tänkt göra länge egentligen. Igår köpte jag iofs vitaminpiller och linfröolja, men jag ska låta bli att ta vitaminpillrena till jag tagit provet. Jag köpte dem mest ”ifall att”. Är det någon som känner igen problemen är så jag väldigt intresserad av att höra om det.

Så, den här veckan har jag tränat väldigt sparsamt och inte försökt gå ner i vikt. Om höftproblemen är viktnedgångsrelaterade så är det dumt att utmana ödet. Jag har ju nått min målvikt, jag ska väl bara se till att komma till 79 kg till månadsskiftet, sen ska jag börja bygga muskler som sagt.

Idag ska jag ta en efterlängtad liten fredagsfylla, i morgon ska vi äta kex och ost och mysa. Men på måndag ska jag börja konditionsträna igen på allvar.

På tal om ingenting: Nu körs bloggen på WordPress 3.0. I like!

Äntligen! Det har gått nästan två år av olika dieter och träning – och tidvis bloggande – för att komma ner till min målvikt. Under 80 kg! I morse hände det… 79,3 kg! Woho! Det betyder att jag aldrig någonsin varit lika smal som jag är nu, sedan jag kom in i tonåren (tidiga tonåren vet jag inte vad jag vägde, men sett till min längd lär jag varit mer överviktig då ja).

Jag trodde att det skulle kännas lite större än det gör, men jag är jäkligt nöjd ändå. Om jag sköter korten rätt nu så kan jag gå ner ytterligare 2 kg den här månaden, varpå jag kan börja fokusera på styrketräning istället för viktminskning. Visst har jag fettdepåer kvar, och lite hud som är för slapp, men jag fixar resten med muskler så får vi se vart det leder.

Min resa har sett ut ungefär såhär:

• 2008 Kvartal 1: Gick ner 12 kg. Från 130 kg till 118 kg. Började träna varje morgon, senare började jag med HIIT-träning, och lärde mig om syra/bas-balans i kosten.
• 2008 Kvartal 2: Gick ner 9  kg. Från 118 kg till 109 kg. Fortsatte träna regelbundet, och ökade motståndet. Jag började föra dagbok över kalorier då jag insåg att det blev för mycket varje dag. Köpte även proteinpulver och trodde att jag skulle bygga massa muskler på det.
• 2009 Kvartal 3: Gick ner 8 kg. Från 109 kg till 101 kg. Träffade mitt livs kärlek <3. Var svårt att inte äta lite mer än vanligt. Testade på en personlig tränare online, men det gav inte så mycket. Köpte en mixer och började mixa diverse smoothies och drinkar. Fick också upp ögonen för levande föda igen.
• 2009 Kvartal 4: Gick ner 3 kg. Från 101 kg till 98 kg. Fick panik och började köra med Nutrilett på vardagarna för att kunna äta som jag ville med Jenny på helgerna. körde ganska länge, med lågt resultat. Var nykter i 3 månader som en test, det funkade inte heller.
• 2009 Kvartal 5: Gick ner 6 kg. Från 98 kg till 92 kg. Fixade mitt körkort och flyttade in till innerstan. Började inse att jag inte gick ner snabbare i vikt av att äta mindre, utan att det ibland kunde vara tvärtom.
• 2009 Kvartal 6: Gick ner 5 kg. Från 92 kg till 87 kg. Provade råkost igen, den här gången var det lättare än någonsin, men en fylla förstörde det som vanligt.
• 2010 Kvartal 7: Okänt. Den stora svackan. Provade på att fasta under flera perioder, utan större resultat. För första gången sedan start så slutade jag väga mig varje månad. Tyvärr.
• 2010 Kvartal 8: Gick ner 8 kg. Från 87 kg till 79 kg. (and counting… 77 kanske?). Insåg återigen att kaloriräkning var det som verkligen fungerade i längden, och började rasa i vikt. Den här gången med mer kalorier (ca 2300 om dagen). Har infört 30-50 % råkost i maten, greendrinks, linfrön och phylliumfrön varje morgon, och cayennepeppar i téet. Detta för att rensa ut skräp ur tarmsystemet, men kanske bidrar detta också? Sista kvartalet har gått väldigt lätt!

Detta var ett extrainsatt viktloggsinlägg. Jag brukar inte rapportera min vikt mellan månadssluten, men det kändes stort nog Grattis till mig.

Idag när jag gick till jobbet insåg jag en annan sak… angående tidigare inlägget med stress och kroppslig läkning.

Man vet ju att kroppen läker som bäst under sömn, men man är inte helt hundra på varför. Man vet ju inte ens varför man sover över huvudtaget. Det finns många teorier, men ingen är helt logisk. Vetenskapen ser ingen anledning till att kroppen skulle läka bättre under total vila, och hjärnan är mer aktiv under stora delar av sömnen än när vi är vakna, så det är inte hjärnvila som är viktig heller.

Man vet också att depressiva människor sover länge, det är inte ovanligt med 12 timmars sömn eller mer. Varför? Kanske flyr de tillvaron för att det inte finns något mer att leva för, eller så har jag kommit på svaret på en helt vanlig morgonpromenad…

Jag tror att kroppen läker som bäst när man är avslappnad och tänker positivt. När man lever i harmoni med sig själv och sin omgivning så sänder man inte ut stressignaler till kroppen, som får alla miljarder celler att försätta sig i en skyddsmekanism – där deras liv går ut på att inte dö snarare än att växa och frodas.

Vad händer när man ständigt stressar och tänker negativt i sitt liv? Jag tror att kroppen blir trött, för att man ska sova. För när man sover kopplas medvetandet bort, varpå man inte längre kan sända negativa signaler till kroppen. Det är alltså en nödlösning för läkning. Ju sjukare man är, desto mer sover man. Ju mer negativ man är, desto mer sömn.

Det är också därför som många som lever hälsosamt minskar sitt sömnbehov till 4-6 timmar per dygn istället för 8-10. Det är en väldigt vanlig reaktion hos de som exempelvis fastar eller renar sina kroppar med en råkostdiet.

Jag vet att man kan vara stressad och negativ även medan man sover, exempelvis tandgnissling och mardrömmar. Men det är inte alla sömncykler detta sker, utan när man är ganska vaken. Det är bara då vi drömmer. Under djupsömn är vi inte medvetna alls, och det är då kroppen läker som bäst.

Så målet är väl kanske inte att sova mer, utan att skapa sig ett bra liv som är värt att leva. Där man ser fram mot varje dag när man vaknar, och där hälsan står i största fokus. Känner man sig piggare och mer alert, så tror jag det är ett starkt tecken på att man gör någonting bra med sin hälsa!

Fortfarande peppad efter gårdagens inlägg har jag funderat en del kring egot och stress. På morgonpromenaden i morse till jobbet skulle jag passera en korsning, varpå jag såg en cyklist i full fart mot mig. Jag spände till, det ilade lite obekvämt och jag fattade handling. Det som slog mig var att det var exakt samma känsla som stress, bara mer intensiv och kortvarig.

När jag är stressad så känner jag mig också spänd och stissig. Jag känner mig mer enkelspårig än annars, och det är som att något i mig letar efter problem att akta sig för. Så kanske är stress helt enkelt en ständigt pågående varningsklocka för någonting, som antingen är obefogad eller som vi aldrig löser genom handling?

Jag tror att det är förödande att gå omkring och känna sådär, så jag är besluten vid att släppa sånt beteende, mer än för korta tillfällen. Man blir ju också väldigt egocentrerad, av den enkla anledningen att man inte har tid att tänka på annat än problem. En annan sak jag märkte tydligt idag var att jag hamnade i ett stressat beteende så fort jag var i en göra-mentalitet. Om jag tänkte på saker jag skulle göra under dagen, eller saker jag borde göra nu, så blev jag strax stressad. Ibland positiv stress, men oftare negativ. Så fort jag däremot ändrade till en vara-mentalitet infann sig lugnet igen. Exempelvis tittade upp mot träden och andades den friska luften.

Jag tror inte längre att det finns positivt och negativt tänkande som påverkar en själv, andra eller Universum. Men jag tror att vissa tankar skapar stress hos oss, vilket strålar ut ”dåliga” saker till Universum. Oftast vet vi inte ens varför vi blir stressade. Vi är medveten om en så otroligt liten del av allt som hjärnan behandlar. Enligt videon jag pratade om igår så sker 99,9999 % av allt i ditt liv helt automatiskt, utan din vetskap. Det betyder inte att du inte kan bli medveten om det, men då måste du aktivt söka upp det i sinnet.

Han berättar också varför folk har så svårt att förändra sina liv. De har en liten tanke om att de vill förbättra något i deras liv, men 99,9999 % av deras beteendemönster är automatiserat. Så klart kommer man inte vinna över sådana odds. Det man får göra är att aktivt leta efter källorna till sina beteendemönster. Ifrågasätter varför man tänker, känner och gör som man gör i livet. När man förstår varför och ändrar källan, så kommer ”rätt” beteenden automatiskt infinna sig. Det stämmer också med vad jag har upplevt. Jag har alltid sagt att disciplin har ingenting med viktminskning att göra… ingen människa i världen är så disciplinerad att hon skulle välja att lida månad efter månad. Det gäller att hitta ett nytt sätt att se på saker, så att det blir njutbart!

En annan tänkvärd aspekt av att vi är så omedvetna som vi är, är just att vi missar de allra mesta signalerna från omvärlden. Vi ser inte saker vi ser varje dag längre, för att hjärnan tycker det är onödig information. Vi ser sådant som vi bedömer vara relevant, som en cyklist som kommer i all hast mot en… Det får mig också att tänka på positiva och negativa människor. För vi upplever det vi är inställda på att uppleva. En positiv människa ser positiva saker och möjligheter i omgivningen, medan en negativ människa har fokus på helt andra ting och missar alla anledningar till att må bra. Det skapar en väldigt begriplig variant av Law of Attraction tycker jag.

Min plan är att stressa ner så mycket jag bara kan, tänka positivt och leta efter möjligheter. Min plan är också att leta efter vackra och positiva saker i min miljö. Jag tror detta leder till a) mental klarhet. b) bättre hälsa. c) ett lyckligt liv. Jag vill än en gång rekommendera folk att titta på filmen jag refererade till i tidigare inlägget. Där tas allt det här och mycket mer upp.

Jag är så tagen just nu! Medan jag tränar brukar jag ibland göra så vid TVn, och titta på något givande material om kanske hälsa eller andlighet. Det gjorde jag idag, och det slutade med att jag har suttit här i 2,5 timme och tittat intensivt.

Som de flesta kanske vet så har jag varit intresserad av andlighet länge, men stört mig på att alla bara tror på saker utan att forska lite kring det först. Mycket har varit givande att tro på, så det har jag gjort, trots bristen på bevis, men mycket har jag avvaktat med. Det jag såg idag var The new biology, med Bruce Lipton. Det har gett mig en fysisk och vetenskaplig förståelse för så mycket saker som jag velat tro på så länge.

2,5 timmar är lång tid, men jag kan bara önska att ni tittar på det. För er egen fysiska och psykiska hälsas skull. Mestadels pratar han om hur celler lever och fungerar, och håller sig strikt till vetenskap. Han svävar inte iväg mot saker han tror på, utan berättar när den klassiska vetenskapen har fel och varför. Han refererar mycket till andra vetenskapsmän och den allmäna trögheten inom vetenskapen.

Först den sista halvtimmen svävar han ut ordentligt tyckte jag. Han pratar om telepati och att det vi är inte sitter i kroppen. Men allt låter ganska logiskt och troligt om man tittar på hela.

Han pratar exemelvis om:

• Hur celler fungerar, och hur de är som små varianter av oss själva. De är extremt avancerade, vilket är fascinerande i sig. Han berättar om vad som orsakar tillväxt och skyddsmekanismer, och hur de sistnämnda gör en sjuk och till slut död.
• Han berättar om DNA, RNA och hur vi kan påverka dessa mallar genom våra tankar, känslor och trossystem.
• Om hur stress påverkar hela kroppen att ställa in sig på att skydda sig, varpå alla resurser som tidigare låg på tillväxt då istället läggs på skydd. Stress har sin funktion vid vissa tidpunkter, men att alltid vara stressad leder till sjukdom.
• Celler är egna ”individer”, men ingår i ett kollektiv som är vår kropp. Så länge kollektivet är gynnsamt så styrs cellerna av hjärnan, och vad hjärnan skickar ut för kommandon beror på omgivningen. Eller rättare sagt vad vi tror om omgivningen. Ändrar vi tron på något så kan det förändra vår hälsa.

Jag kan inte annat än att rekommendera filmerna nedan. Det innefattar det mesta som new age påstått länge, men på ett vetenskapligt, trovärdigt plan. Det är inte hokus pokus, utan vetenskap som känns väldigt obekväm för de flesta vetenskapsmän.

För min del är det dags att stressa ner i livet i alla fall, och analysera mina trossystem och tankar för att se om jag kan anpassa mig själv till att ta in positiva saker i stället för negativa i livet.