Tonys magiska liv

Tydligen ska jag på ett bröllop, mitt första i mitt liv, om två veckor Min systers kompis ska gifta sig och skaffa lite vuxenpoäng. Jag bestämde mig i allra sista stund för att följa med då det var tydligt att både hon och systern ville jag skulle komma.

Det hela hängde egentligen på om min kostym passade, vilket jag inte trodde att den skulle göra. Jag ville inte punga ut 1500 spänn för att gå på ett bröllop när det inte var nån i min egen familj (även om jag känt henne lite sen jag var liten). Men jag fick tillbaka min kostym från studenten av pappa, där den legat och dammat. Och se på fan, den passade. Hyfsat iaf.

Den passade dock bättre på min student Men jag trodde inte att den skulle passa på långa vägar. Byxorna kunde jag inte ens föreställa mig att jag skulle få på mig, men även de passade. Det märkliga här är att jag minns min högsta vikt i gymnasiet och jag tyckte den var så fasansfullt hög. Det var hiskeligt vet jag att jag tyckte. Nu väger jag typ 15 kg mer än det och den passar fortfarande. Skumt! Har min kroppsform förändrats kanske? Jag har ett par veckor att gå ner ytterligare, om verkligheten följer statistiken så väger jag två kilo mindre och har förlorat 2-3 centimeter här och var

Det ska bli kul hur som helst! Jag känner brudens lillasyster också, ska bli kul att träffa henne med. Jag har som sagt aldrig varit på ett bröllop, bara tre begravningar – vilket är lite smått tragiskt …

Om vi leker att jag kommer lyckas hålla 4 Kg i månaden, vilket inte är särskilt omöjligt… så kan jag se hur framtiden ska se ut. Vissa månader kommer jag gå ner mer, och andra mindre, så jag tror det jämnar ut sig. Om allt går som jag vill så ser framtiden ut som följer:

Ja, som synes har jag en lång väg att vandra. Men jag ser inte på det på det viset, det här är en process jag ska ägna mig åt hela livet, och jag ser fram mot det. Jag ska inte bara gå ner i vikt, sedan vara nöjd. Jag ska utveckla mig själv och min kropp för resten av mitt liv!

Det kan mycket väl ta längre också, när jag kommer under 100 kg så kommer det förmodligen att gå 2-3 Kg i månaden i stället, men det vet jag inte.

Mina huvudsakliga milstolpar är följande:

1. Komma under 120 till nästa mätning.
2. Komma under 110 till november.
3. Komma under 100 till min födelsedag 3 mars.
4. Väga under 90 när våren går över till sommar. (efter det så spelar vikten mindre roll, jag kommer även bygga massa muskler så chanserna är att jag kommer ligga kring 90 kg även om jag är trimmad).

Jag beställde kläder från Internet för första gången i fredags. Det är nämligen bland det värsta jag vet att gå i affärer och leta kläder som sällan passar. Så jag kom på den ljusa idéen att beställa från nätet.

Efter en stunds letande tyckte jag Ellos verkade bäst på den marknaden. Kunde välja storleken på Jeans och se vilka som fanns, sedan väljer färg osv. Jag var inte så nervös över möjligheten att de skulle vara för små, jag tänkte att jag kommer i dom nästa månad i så fall.

Så jag beställde 2 jeans, en skjorta och kallingar. Skjortan passade inte, men var snygg! Kan nog inte ha den på 1-2 månader faktiskt Felbedömning! Ena paret jeans kändes sisådär på mig, men andra satt som gjutna. Så jag är väl nöjd som helhet.

Oftast tänker jag inte på att jag är överviktig. I varje fall tror jag det. Men väldigt mycket smaåsaker i vardagen blir mycket jobbigare i och med fetma. Här är en lista med sakerna som drar ner mitt liv och som har med vikten att göra.

• Nästan inga kläder i affären passar. Det känns som folk tittar på en när man letar jeans på nedersta hyllan bland de högsta siffrorna. Till sist får man välja ett par som man inte tycker är särskilt snygga och som inte sitter särskilt bra, men som iaf passar.
• Att alla jeans går sönder i grenen pga. slitage när man går på ca ett halvår. (Feta lår!)
• Att man har en jävla massa kläder som man vill ha på sig men som inte passar.
• Att sitta på spårvagnen/bussen och känna att man är i vägen för den som sitter bredvid. Sitter hellre ytterst, men då tar man upp plats i gången istället.
• Ont i ryggen av och till när man gått en stund.
• När man ska skynda sig så börjar man flåsa mycket mer än de man går med. Man försöker dölja det, vilket resulterar i att man blir ännu mer andfådd.
• Oftast väger man mest av ett gäng som gör något, och ska man exempelvis gå över en planka tänker man alltid att man inte kan lita på att den håller bara för att den håller för alla andra.
• Se bilder från sig själv och inse hur bra man såg ut. Att även ansiktet blivit fulare pga. alla konturer som försvunnit.
• När någon i en grupp (där man själv är med) drar ett skämt eller en historia om en fet människa – så känner man alltid att de funderar på om det är OK att säga eftersom det finns en fet människa ibland dem.
• När man ska köpa en träningscykel och man inser att de billiga modellerna inte pallar ens tyngd. Eller när man ska åka på Liseberg och inser att man inte vet om man kan åka allting på ett säkert sätt. Eller när man köpt sig en fotölj, byggt ihop den själv och sen är skraj för att sätta sig i den de första gångerna.
• När man någonstans inte riktigt vant sig med att vara överviktig. Man går på stan, känner sig hyfsat snygg ändå, ser sig i ett skyltfönster och ser så mycket sämre ut än man trodde.
• När man umgås med mulliga killar som tycker det är roligt att kalla varandra för tjockisar, och man själv är mycket fetare än alla andra, så känns det ibland inte lika roligt att bli kallad tjockis/fetto.
• När man vet att man kan se rätt bra ut när man är smalare, men numera tycker man ser för jävlig ut – och då lär känna en underbar människa på nätet men inte vågar träffa denne för att man vill vara smal då.
• När man träffar på hurtbullar som min chef som aldrig varit överviktiga, alltid motionerat och inte förstår varför man ser ut som man gör. ”Ät mindre och träna mer så mår du bättre”. Men de förstår inte varför man äter, och vet framför allt inte hur mycket. (inte särskilt mycket mer än nån annan).
• När man äntligen hittat en skjorta som döljer fettet relativt bra, känner sig ganska nöjd, och det alltid blåser motvind så att man ser alla konturer. Motvind kommer helst när man passerar vackra töser.
• När ens vänner vill gå och käka snabbmat och man småtvingas att hänga med. Och när man sitter där så tänker man att alla andra tänker ”Han äter säkert alltid här…”.
• Att inte ha så mycket kläder att välja på, så att man ofta går med för varma kläder (för att de döljer bättre), så att man svettas alldeles för mycket på somrarna. Feta människor skulle behöva mindre kläder än andra – det vore mer logiskt, eftersom allt är jobbigare då.
• Att man ljugit för sig själv hela livet, att man tror på det själv. Exempelvis att jag inte gillar att bada och sola. Det är troligen för att jag inte vill visa upp mig främst.
• Att få ont i fötterna om man står en stund för länge eller går en bit för att man är så tung.
• Att få sämre lufttillförsel när man ska sova. Ex när bröstfettet trycker mot strupen lite.

Allt det här, och mycket mer, är snart ett minne blott.

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan jag började leva hälsosamt. Tänkte säga att det har gått över förväntan, men det har det inte alls, för jag har skyhöga förväntningar. Men det har gått riktigt bra! Inga sug, bara hunger då och då, som jag stillar med relativt lite mat.

I helgen söp jag förvisso, vilket jag hellre hade undvikit, men jag ville inte missa det sociala umgänget. Men jag bangade pizzan under fyllan, och jag bangade den onyttiga maten på bakfyllan. Istället gjorde jag en stor jäkla gryta med rotgrönssakssoppa.

Jag vet inte om jag gått ner i vikt – eller det klart jag har – men jag tänker inte bry mig nämnvärt om detta har jag bestämt redan från början. Jag ska väga mig och fota mig igen första söndagen i början av Augusti. De skillnader jag märkt annars är att jag är lite starkare i armarna och att jag inte flåsar ihjäl när jag gått upp för en kort trappa eller två.

Och så sover jag bättre – men det vet jag inte om det beror på kosten eller pga. mina förbättrade tankemönster. Eller det kan mycket väl bero på att jag slutat med kaffe och cigaretter också. Dessa två ting har jag förresten inga sug efter heller. Jag har aldrig varit beroende, även om jag rökt ganska mycket periodvis. Trist att ingen trodde på mig

Ser lite piggare och friskare ut också tycker jag. Trots att jag är en långhårig slusk med en finne på hakan