Tonys magiska liv

Det är mycket roligare att skriva om sina framgångar än om sina problem… fast det ger väl kanske inte heller en rättvis bild av hur mitt liv är.

Jag har haft lite ont i höfterna, inte mycket, men kan känna mig trögstartad när jag suttit still för länge. Det började för kanske ett år sedan, när jag hade gått ner ganska mycket i vikt. Nu har jag ju gått ner ännu mer, och det känns som att problemen blivit värre. Det gör inte ont så att det stör, men idag gick jag till vårdcentralen i alla fall för att lugna ner mig.

Vi pratade lite och han tryckte mina ben mot min mage och drog och slet lite. Han trodde inte att det var något att oroa sig för som tur var. Han hade väl också nån lekmansteori, som jag, att kroppen helt enkelt inte hade anpassat sig till min nya vikt. Trots allt har jag nog aldrig haft så lite fett kring höfterna förut i mitt liv.

Han berömde mig förresten också för min sunda viktnedgång och han tyckte det såg bra ut. Men vi pratade också lite om att jag varit vegetarian i 10 år… han trodde inte det var någon fara, men jag ska tillbaka på tisdag för blodprov. Det har jag tänkt göra länge egentligen. Igår köpte jag iofs vitaminpiller och linfröolja, men jag ska låta bli att ta vitaminpillrena till jag tagit provet. Jag köpte dem mest ”ifall att”. Är det någon som känner igen problemen är så jag väldigt intresserad av att höra om det.

Så, den här veckan har jag tränat väldigt sparsamt och inte försökt gå ner i vikt. Om höftproblemen är viktnedgångsrelaterade så är det dumt att utmana ödet. Jag har ju nått min målvikt, jag ska väl bara se till att komma till 79 kg till månadsskiftet, sen ska jag börja bygga muskler som sagt.

Idag ska jag ta en efterlängtad liten fredagsfylla, i morgon ska vi äta kex och ost och mysa. Men på måndag ska jag börja konditionsträna igen på allvar.

På tal om ingenting: Nu körs bloggen på WordPress 3.0. I like!

Äntligen! Det har gått nästan två år av olika dieter och träning – och tidvis bloggande – för att komma ner till min målvikt. Under 80 kg! I morse hände det… 79,3 kg! Woho! Det betyder att jag aldrig någonsin varit lika smal som jag är nu, sedan jag kom in i tonåren (tidiga tonåren vet jag inte vad jag vägde, men sett till min längd lär jag varit mer överviktig då ja).

Jag trodde att det skulle kännas lite större än det gör, men jag är jäkligt nöjd ändå. Om jag sköter korten rätt nu så kan jag gå ner ytterligare 2 kg den här månaden, varpå jag kan börja fokusera på styrketräning istället för viktminskning. Visst har jag fettdepåer kvar, och lite hud som är för slapp, men jag fixar resten med muskler så får vi se vart det leder.

Min resa har sett ut ungefär såhär:

• 2008 Kvartal 1: Gick ner 12 kg. Från 130 kg till 118 kg. Började träna varje morgon, senare började jag med HIIT-träning, och lärde mig om syra/bas-balans i kosten.
• 2008 Kvartal 2: Gick ner 9  kg. Från 118 kg till 109 kg. Fortsatte träna regelbundet, och ökade motståndet. Jag började föra dagbok över kalorier då jag insåg att det blev för mycket varje dag. Köpte även proteinpulver och trodde att jag skulle bygga massa muskler på det.
• 2009 Kvartal 3: Gick ner 8 kg. Från 109 kg till 101 kg. Träffade mitt livs kärlek <3. Var svårt att inte äta lite mer än vanligt. Testade på en personlig tränare online, men det gav inte så mycket. Köpte en mixer och började mixa diverse smoothies och drinkar. Fick också upp ögonen för levande föda igen.
• 2009 Kvartal 4: Gick ner 3 kg. Från 101 kg till 98 kg. Fick panik och började köra med Nutrilett på vardagarna för att kunna äta som jag ville med Jenny på helgerna. körde ganska länge, med lågt resultat. Var nykter i 3 månader som en test, det funkade inte heller.
• 2009 Kvartal 5: Gick ner 6 kg. Från 98 kg till 92 kg. Fixade mitt körkort och flyttade in till innerstan. Började inse att jag inte gick ner snabbare i vikt av att äta mindre, utan att det ibland kunde vara tvärtom.
• 2009 Kvartal 6: Gick ner 5 kg. Från 92 kg till 87 kg. Provade råkost igen, den här gången var det lättare än någonsin, men en fylla förstörde det som vanligt.
• 2010 Kvartal 7: Okänt. Den stora svackan. Provade på att fasta under flera perioder, utan större resultat. För första gången sedan start så slutade jag väga mig varje månad. Tyvärr.
• 2010 Kvartal 8: Gick ner 8 kg. Från 87 kg till 79 kg. (and counting… 77 kanske?). Insåg återigen att kaloriräkning var det som verkligen fungerade i längden, och började rasa i vikt. Den här gången med mer kalorier (ca 2300 om dagen). Har infört 30-50 % råkost i maten, greendrinks, linfrön och phylliumfrön varje morgon, och cayennepeppar i téet. Detta för att rensa ut skräp ur tarmsystemet, men kanske bidrar detta också? Sista kvartalet har gått väldigt lätt!

Detta var ett extrainsatt viktloggsinlägg. Jag brukar inte rapportera min vikt mellan månadssluten, men det kändes stort nog Grattis till mig.

Nej, det är ingen ny bluffdiet – det hände mig just. Nog för att jag kan pendla men det där var att ta i. Efter att ha fuskat med maten ganska mycket när jag reste till Koster förra helgen så gick jag upp 2 kg, vilket är helt orealistiskt om man tänker på hur mycket jag kunde tänkas ha ätit. Så det var bluffkilon, men jag vet inte varför de plötsligt smög sig på. Jag har fuskat med maten innan liksom… men bluffkilon rinner av lika lätt som de sätter sig.

Ons: 84,5 kg.
Tor: 83,5 kg
Fre: 82,5 kg
Lör: 81,5 kg

Det måste vara stressande för kroppen att vara med om det kan man tycka Men jag känner mig som vanligt. Eller igår var jag iofs lite skum i huvudet nån timme.

Aja, jag är inte överdrivet glad över att redan gått ner ytterligare ett kilo. Bluffkilon går åt båda hållen, och nu stundas helgen då jag ökar intaget lite grann Vi får se nästa vecka istället!

Sitter och äter frukost. 1 banan. 1 äpple. Fiberrika flingor, sojamjölk, linfrön, psyllisfrön och kanel. Mums för mig och maggen.

Trevlig helg!

Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag verkligen kämpat sedan i december med diverse olika dieter, och var till sist extremt less. Jag provade:

Jag kan förstå att många ger upp sin viktminskning, för det kan kännas så fruktansvärt maktlöst många gånger. Man anstränger sig så mycket mer än andra, men kommer ingen vart. Det slutade med att jag hittade tillbaka dit jag en gång började, sommaren 2008. Kaloriräkning!

Det är och förblir den mest överlägsna bantningsform som någonsin kommer finnas. GI i all ära, men vill man ha koll så fungerar det i alla fall inte för mig. Jag har vidareutvecklat min egenkonstruerade kaloriräkningslogg som numera är väldigt trevlig att arbeta med. Jag började också räkna fram hur många kalorier om dagen som jag förbrände och så vidare.

Nu har jag kaloriräknat i en månad, där jag äter 2000 kcal på en dag, och på helgen får jag äta ytterligare 2000 kcal extra som jag kan portionera ut precis som jag vill. Det blir ett genomsnitt på 2300 kcal om dagen. Till detta träningscyklar jag 30 min varannan morgon och tar en timmes promenad varannan morgon – båda innan frukost. Det förbränner mellan 300-500 kcal om dagen, beroende på vart man kollar. Så jag får i mig kanske 1900 kcal om dagen.

Förra gången jag kaloriräknade så låg jag nog 1800 kcal om dagen, och jag tränade på detta dessutom. Men då gick jag inte ner lika fort alls. Jag börjar starkt misstänka att det ligger något i det där att kroppen ställer in sig på svält efter ett tag. Alla säger att det är sant, men jag vet ingen som har sakliga bevis för att det skulle vara så. Men min egen kropp tror jag på! Jag äter allt möjligt, jag äter varierat, jag äter glass och choklad – och rasar i vikt.

Kroppen vänjer sig sakta med färre kalorier, så jag är nästan aldrig hungrig. Jag mår bättre, både psykiskt och fysiskt. Kan vara en självförtroendegrej med, men jag mår fantastiskt! Det är otroligt kul att börja närma sig målvikten med stormsteg, och för första gången i sitt liv lägga ner viktminskningstankarna och börja fokusera på att bygga muskler istället.

Till alla som vill gå ner i vikt skulle jag bara vilja vädja om att lägg ner alla jävla svältdieter! Jag började med det budskapet, och jag föll ändå dit. Inte en gång, inte två gånger, utan kanske tio. Varje gång blev jag taggad därför att jag gick ner fort i början, sedan gick jag inte ner mer. Och efteråt gick jag förstås upp. Inte allt, men allt ”extra” jag hade gått ner med dieten. Det fungerar helt enkelt inte. Punkt.

Den stora svårigheten med att inte räkna kalorier är att man helt enkelt inte vet om man ätit för mycket eller för lite. Man kan få ångestartade tankar om man äter en glass för att man tänker att man förstört allt, när så kanske inte alls är fallet. Eller tvärtom; man går hungrig för att man inte vågar äta tillräckligt, till slut  blir man trött och svag. Kroppen ställer in sig på svält, du mår piss, och du bryter dieten.

Att jag inte valt kaloriräkningen på länge beror på att det har varit obekvämt helt enkelt. Särskilt på helgerna när man vill festa till det med tjejen och kompisarna. Men jag har insett att jag kan äta vad jag vill, jag kan supa om jag vill, men inte hur mycket jag vill. Dessutom gäller det bara i några få månader till, sedan är jag klar. Det fungerar jättebra just nu. Jag är nöjd.

Nu är det klippt Nu kom jag i mina minsta jeans i morse, som jag sparat i många år för att de var hela och fina, men åt helvete för små.

Nu sitter de som smäck. Nu har jag inga mindre att ta, nu blir det bara till att köpa nya… aj min stackars plånbok Fast jag har fortfarande några T-shirts som är för små! (tror jag?! :-S).

En sak som många gnäller på som gått ner mycket i vikt är att när de börjar närma sig idealvikten så är det så jävla mycket svårare. Visst tar det längre tid att gå ner kilona, fast å andra sidan märker man mycket tydligare skillnad från kilo till kilo än man gjorde förut.

Innan så kunde man gå ner typ 10 kg och inte märka så stor skillnad. Nu kan jag märka stor skillnad på 1-2 kg. Det är ganska kul

Ville bara säga det…