Nu har jag publicerat hemska bilder på mig och min viktnedgång. Där kan man se hur det kan se ut att förlora 41 kg på 16 månader.
Flera bilder kommer framöver. Vem vet, i framtiden kanske ni ska få äran att äcklas över avklädda bilder också 
Tyvärr inte hon...
Idag var jag på en uppföljning av hälsoprofilen som jag gjorde i våras, och gjorde lite tester för att se hur hälsan utvecklats sedan dess. Detta var då något alla på min arbetsplats för möjligheten att göra.
Förra gången jag var där vägde jag 101,5, och idag vägde jag 89,5. Dessutom hade jag minskat midjemåttet med över 15 cm. Hon var imponerad och glad för min skull, jag fick en guldstjärna hahah. Själv är jag inte så jäkla nöjd med att gå ner ca 10 kg på ett halvår, men man blev lite nöjdare efter man varit där.
Konditionen hade bättrats på också. Även förra gången skrev jag att det var skattretande lätt motstånd, och det var det nu också. Men pulsen var lägre än sist, även om det inte var så mycket egentligen. Men så har jag tränat idag redan, och jag hade inte ätit lunch (klockan var 13.30), plus att känner små förkylningssymptom.
Hon tyckte att jag skulle tillbaka på två koller till, något som mina kollegor inte fått göra. Får se om chefen godkänner det. Nästa möte blir i så fall i feb 2010. Och målet till dess är att väga under 80 kg. Ganska tufft, men jag ska jobba för det! Jag trodde vi skulle ses i April när jag utlovade det 
Idag köpte jag en ny jacka, för det är lite skumt att gå omkring i samma jacka som jag gjorde när jag vägde 40 kg mer. Jag är fortfarande lite paff, för först provade jag en XL-jacka som var för stor. Jag provade sedan L och den började kännas OK men nästan för stor. Slutade med att jag köpte en mediumjacka.
Haha, WTF, vad roligt! Jag kan inte identifiera mig själv som en medium-människa riktigt.
Ja, den frasen har man ju hört några gånger i tidningar och media, men jag börjar tro att det ligger något i det! Givetvis ska man inte äta mer än man förbränner, men äter man för lite så håller man inte förbränningen särskilt hög heller.
Jag har slutat räkna kalorier, främst för att det är så tråkigt. Jag har förstås inte slutat bry mig om vad jag äter utan följer GI, och jag vet på ett ungefär hur mycket jag stoppar i mig av allting. Jag försökte tidigare hålla mig till 1600 kcal om dagen, men nu ligger jag snarare på 1800-1900 kcal om dagen.
Plötsligt har jag börjat gå ner i vikt fortare än vanligt. För mig är det görsnabbt, men kanske inte för alla 
Men jag går ner varje morgon jag väger mig nu. Det är inte så smart att väga sig varje dag, men jag blev lite nyfiken på vad som egentligen påverkar vikten, så jag för loggar på allt nu varje dag. Där står det datum, vikt, typer av träning den dagen, antal steg den dagen, toalettbestyr innan vägningen osv.
Det där gör jag egentligen för att slippa nojja över när och varför jag ska väga mig. Ibland kan det gå överstyr nämligen, typ att jag inte vill dricka vatten natten innan vägning På det här sättet kan jag helt enkelt se vad det beror på att man inte går ner vissa dagar, eller plötsligt går upp ett halvkilo.
Hittills har jag ingen värdefull statistik, för jag går ner fort oavsett och har samma beteenden om dagarna. Jag tänker inte ändra beteende så länge det funkar, det är så värdefullt för mig detta. 91,8 i förrgår, 91,4 igår och 90,8 i morse. Ska bli såå jävla roligt att komma under 90 så ni anar inte!
Jag börjar känna mig som en typisk bantare. Jag säger ”Nu jävlar ska det ske!” gång på gång, och inget händer. Och vad värre är, jag gör det publikt, inför alla läsare. Det är patetiskt ta mig fan.
Jag räknade efter igår, och kom fram till att jag har gått ner 8 kg på ett halvår. Och då väger jag ändå 94 kg fortfarande. Det är inte snabbt! Det är inte ens okej. För fan, vad sysslar jag med? Jag höll på att tappa självrespekten helt där ett tag.
Jag har snart varit nykter i en månad, enligt nykterhetslöftet som jag nämnde förra månaden. Det är väl bra, och det känns inte jobbigt eller så. Men så kände jag mig lite krasslig i början av förra veckan, och trodde att jag skulle vara hemma från jobbet. Så dålig blev jag inte, men av någon outgrundlig anledning såg jag det som en anledning att äta glass och choklad mitt i veckan. Hopp… så jobbar jag…
Nu har jag skärpt till mig igen dock. Jag frågar mig vem jag verkligen vill vara, och va fan jag sysslar med egentligen. Att gå omkring och söka temporär njutning är ingen väg till lycka, det kom jag ju fram till redan i början av bloggandet.
Nu har jag precis börjat styrketräna igen, så pass att jag har fruktansvärt ont i armar och bröst. Idag är det dags för magen. Konditionsträningen är regelbunden igen, och kosthållningen är stabil, GI-influerad men jag orkar inte räkna kalorier. Jag vet ändå vart jag ligger ungefär – mellan 1600 och 1800 kcal.
Jag plockade fram min stegräknare igår också, jag tänkte hålla 10 000 steg om dagen om det är möjligt. Jag går till och från jobbet, så det gör 5000 steg redan där. Så jag tror inte det ska vara omöjligt – men det återstår att se!
Det får vara slut med det här fjanteriet nu. Nu får det hända nåt… även om det sker långsamt så ska det ta mig fan ske!
