Tonys magiska liv

Jag lovar sällan saker för att jag inte ska hamna i en situation där jag sviker mig själv och min omgivning. Men jag har gått och grunnat i några dagar kring alkohol. Jag såg på det utifrån lite granna, och insåg att jag överskattade alkohol ganska gravt. Jag har aldrig kunnat se mig själv som nykterist, och har inte ens velat. Nej, jag ville ju vara en skön lirare som tar ett par drinkar nån kväll då och då.

Nu har jag insett att det är ohållbart. Visst är det teoretiskt möjligt att dricka lite ibland och ändå gå ner i vikt – men jag lyckas inte. Det beror inte på att jag inte kan motstå egentligen, utan för att jag så lätt ser förmildrande på mina ”synder” när det har med alkohol att göra. Om jag vet att jag ska dricka en dag så kan jag lika gärna äta vad jag vill den dan, det är ändå förstört. Och om jag äter vad jag vill ändå så kan jag lika gärna dricka alkohol på kvällen. Passa på liksom.

Alkohol och kopiösa mängder mat hör ihop i mitt huvud, precis som kaffe och cigg hör ihop för vissa. Jag tar nu beslutet att vara nykter i ett halvår. Jag har som max varit nykter i sex veckor sedan jag började dricka regelbundet i sextonårsåldern, men jag tror att jag kan klara det. Det har krävts att jag ser annorlunda på mitt liv och mig själv för att kunna ta det beslutet.

Det som fått mig att tveka har inte varit att jag inte kan motstå alkohol – utan att jag vet att jag kommer gå miste om mycket roliga saker och gång på gång kommer jag få höra att jag är en torrboll. Visst kan jag gå på fester nykter, men det är inte samma sak, det vet jag. Men så får det bli! Eventuella resor blir inte roliga på samma sätt. Grabbkvällar blir inte samma. Sommarkvällar blir inte samma. Men så får det bli!

Det allra mesta i mitt liv är riktigt, riktigt bra, helt utan alkohol. Och är jag ärlig mot mig själv så mår jag mycket bättre när jag sköter kosten, gör allt rätt och motionerar än jag gör en helg när jag frossar och dricker rom&cola. Och ganska ofta på senare tid har jag känt att alkohol varit ganska onödigt i sociala sammanhang. Ibland är det nästan jobbigt, och jag blir trött i stället.

Det här är vad jag har bestämt:

• Ingen mer alkohol innan min födelsedag i mars 2010. Inte ibland. Inte för undantag. Det är inte längre vem jag är. Jag är inte en person som dricker.
• Inget mer frosseri. En äcklig ovana jag har när jag är ensam är att äta mycket av allt jag älskar och vara smålullig och nätsocial. Jag säger inte att jag inte ska äta god mat, eller ibland fuska till det, för det vet jag är ohållbart. Men måttligt med allt. Inga undantag. Jag ska till och med lossa lite på min regel med 1600 kcal om dagen. Ibland kan det överskridas till kanske 2000 kcal – men det kommer inte handla om 4000 kcal i alla fall.
• Väldigt sparsamt med snabba kolhydrater. Äter jag mer än vanligt så ska det i alla fall inte vara socker. Punkt.
• Jag tränar varje morgon. Det bara är så. Även när Jenny sover över. Även när vänner sover över. Även när jag är trött. Även när jag är stressad. Sån tid tar det inte, och det är inte förhandlingsbart. Jag får ställa träningscykeln på toa om jag vill träna ostört.
• Jag tänkte lova att sluta röka helt, men jag ska inte lova för mycket på en gång. En då och då är OK. Samma med kaffe. Jag brukar ändå inte vara så sugen på sånt när jag levt sunt ett tag så jag ser det inte som ett problem.

Det är riktigt, det är inget som jag inte har pratat om förut. Skillnaden nu är att det inte ska finnas några undantag. Det är regler jag sätter upp här och nu. Så har det inte varit förut. Hela 2009 har varit ett år med ständigt återkommande återfall av dåligt leverne. Det får vara slut på det nu.

/Nykterist-Tony

Jag hittade en video av en slump om kolhydrater, en ganska vetenskaplig sådan. Innan jag sett på videon så var GI-metoden ännu en metod som i och för sig fungerade, men som bara var ännu en diet. Ju mer man lär sig desto mer självklart är det att det är inte fett som gör oss feta, eller ens kaloriintaget.

Jag får nog tänka om lite… inte sluta räkna kalorier, men verkligen försöka få bort snabba kolhydrater och öka proteinerna om möjligt. Det krävs vetenskapliga förklaringar för att jag ska tro på något – att bara säga till mig vad som är bra och vad som är dålig har ganska liten genomslagskraft.

Kolla gärna på dessa videor, det tar nästan en timme, men det gäller din kropp så jag tycker nog att det är värt det

Jag tänkte gå igenom för mig själv vad jag har lyckats med och inte lyckats med ännu, sedan bloggens start. I inlägget Mitt nya liv beskrev jag vilka mål jag hade i livet, och efter det trillade det till flera nya mål. Det slog mig att även om det känns som jag haft massa motgångar så har det hänt mycket! Jag har fixat min kropp, jag har fått världens bästa flickvän jag vill leva med för alltid, jag har fått min drömlägenhet och jag har fått körkort! Det går fort, bara man ger sig fan på det. Och nog fan gör det ont ibland.

Här är den samlade listan med mål som jag har haft sedan bloggens start för lite mer än ett år sedan:

• Gå ner i vikt, hålla hälsan hög, se bättre ut.
  • Status: Jag har gått ner 36 kg och har börjat sakta närmat mig min målvikt, även om det är minst 14 kg kvar. Jag ser bättre ut, mår mycket bättre och är starkare. Hela mitt liv är förändrat egentligen, bara att jag vant mig så sakta att det känns så självklart nu. Till slutet av året hoppas jag på att gå ner resterande kilon.

• Öka karisma, öka retorik och hur jag framställer mig själv. Självförtroende.
  • Status: Blivit lite bättre, bättre självkänsla i och med viktnedgången. Jag har lyssnat på en del ljudböcker som inspirerat och förändrat mig. Men här har jag väldigt mycket kvar att arbeta på. Det är lite av ett misslyckande faktiskt. Men nu är det dags att börja fokusera på detta igen!

• Öka ekonomiska tillgångar, mer pengar än jag gör av med.
  • Status: Jag har ökat min månadslön med 6500 kr i månaden, så det har verkligen förändrat min levnadsstandard. Jag fick en fet klumpsumma också, som mycket har gått till körkortet. Idag har jag gott så jag klarar mig, men jag har inte kommit dit jag vill. Jag vill samla ihop till en buffert så jag klarar mig i några månader om det skulle knipa.

• Ständigt inre lugn och glädje, aldrig stress
  • Fail. Det har inte skett, bara periodvis. Jag har varit lyckligare i livet än jag är nu, men det har verkligen börjat nå topparna igen. Och jag kan väl säga att jag har jävligt höga mål vad det gäller hur man bör må.

• Ta körkort
  • Success!! Lyckades idag. Fy helvete vad svårt det var, och dyrt också. Över 30 papp gick det på… men nu är det över!! Nu kan jag börja fokusera på annat!

• Lära mig spela gitarr
  • Njäe, jag lärde mig typ 8 ackord och kunde spela lite. Nu kan jag väl fyra av dem ännu och nån liten melodislinga, men nej. Det ligger på is. Inte så sugen… men nån gång!

• Hitta en lägenhet i centrum.
  • Yes!! Jag hade sån tur! Jag har fått min drömlägenhet nu, som förvisso är dyr men ändå. Den har nära till allt. 20 min gångväg till jobbet, 3 min till affären, 20 meter till spårvagnen. En livsdröm som blivit sann!

• Bli bättre på Engelska
  • Lite fail. Även om mycket av rädslan till att prata engelska faktiskt har släppt så har jag inte blivit mycket bättre. Men jag tänkte ta tag i det.

• Bli bättre på PHP och utveckla något större projekt.
  • Lite fail också, jag har lärt mig lite mer och kodat på nåt projekt ibland, men jag har inte gjort mig själv till den expert jag hade tänkt mig.

Nya mål i livet

Ja, så nu har jag lite nya mål i livet, som jag vill börja jobba med nu genast.

• Samla ihop en buffert, så jag klarar mig i, säg, 3 månader utan att jobba om det skulle behövas. Jag har insett att väldigt mycket beror på om jag har jobb eller inte, och att jag riskerar att förlora min underbara bostad om det skulle skita sig rejält, trots A-kassa. I alla fall blir det knapert. Så vill jag inte ha det.
• Nå min målvikt, och sedan börja bulka upp och få riktigt bra kondition. Springa Göteborgsvarvet 2011 kanske?
• Jag vill börja satsa lite mer på min karriär, nu när körkortet är över så tänker jag börja plugga på egen hand. Främst sådant jag redan pluggat, men var för lat för att certifiera mig i. Jag vill certifiera mig i CCNA-nätverksteknik, i VMWare och i nån linuxkurs.
• Fixa min självkänsla ordentligt så att jag är riktigt stolt över mig själv och älskar mig alltid. Slappna av och leva mer i nuet, njuta mer av livet.

Ville bara säga att nu går det bra igen! Sedan jag började med kaloriräkningen (min matlogg) så fungerar det! Va fan lämnade jag det från första början för?! Jo det minns jag väl, ville gå ner fortare och kunna äta vad jag ville ibland. Det går bara inte. Det är disciplin som gäller. För varje övertramp jag gör så går jag ner lite mindre. När jag tänker så, är det verkligen värt det?

Man har nån sjuk idé om att man kan synda en viss dag och börja imorgon, eller på måndag. Och i en matberoendes huvud översätts detta snart till ”Ät för fan så mycket du kan nu innan det roliga är över”. Det blir bara så jävla fel.

Jag har nu gått från att ha tre svulladagar i veckan där jag kan äta vad jag vill till att ligga på 1600 kcal fre+sön och öka lite på lördagen (typ äta glass), men försöka hålla det så lågt som möjligt ändå. Förra helgen sprack iofs, suparresa till Danmark. Nu tänker jag dricka en gång i månaden max. Så nästa gång blir någon stans i september. Jag har helt slutat med kaffe/cola och cigg också, och tänkte satsa på konditionen. Har börjar HIIT-konditionscykla varje morgon – från och med måndag är det max som gäller igen. Samma tempo som innan nutrilettperioden.

Det värsta är att jag ser fram mot att hålla mig mer disciplinerad. Det känns så jävla bra! Idag märkte jag resultat… 94,4 kg! Det känns fruktansvärt bra att ligga på rätt sidan av 90-strecket. Jag hoppas på att komma ner till 92,5 till nästa officiella vägning. Det känns som konstiga siffror, jag känner inte igen dem i viktsammanhang Sist jag vägde så här var i början av 2005 såg jag… sedan dess har jag vägt mer än jag gör nu. Känns också bra att tänka på.

Jag har tänkt lite, fram och tillbaka, angående diet och viktminskning. Jag är inte nöjd med hur det fungerar just nu. Jag går på Nutrilette måndag till halva fredagen. Och på helgen äter jag alldeles för mycket, inkl godis och glass. Och alkohol blir det 1-2 gånger varje helg också. Resultatet är att jag faktiskt går ner, men att det går väldigt långsamt.

Idag hade jag gått ner 0,5 kg sedan förra fredagen. Det hade väl varit ganska okej, om det inte vore för att jag gick hungrig varje vardag. Jag sover sämre också, förmodligen på grund av hunger.

Jag tror jag håller mig kring 1100 kcal om dagen mån-tors. Fredag blir kanske 3000 kcal, lördag och söndag kan nog gå upp mot 4000 kcal. Så säg att det blir 14000 kcal i veckan, 2000 om dagen. Det är en hyfsad nivå att ligga på generellt, men inte när man lider på vardagarna för att man svälter sig.

Jag kollade just min gamla matlogg och såg att jag levde på enbart 1600 kcal om dagen i april och tidigare. På detta fick jag i mig en müslifrukost, en stabil lunch på jobbet, 3 mackor och lite sojaprotein efter jobbet och 2 mackor på kvällen. Dessutom lite grönsaker jag gick och tuggade på hela dagarna. Fan, det är ju skitbra! Tar man detta levernet och lägger till 3500 kcal på lördagen, så hamnar vi på 13100 kcal i veckan. Alltså mindre än när jag går på Nutrilette nu och lider varje dag på grund av hunger.

Det gäller bara att verkligen hålla igen lite på helgerna från och med nu, och inte dricka varje helg längre. Jag har haft en idé om att gå ner till under 90 kg innan oktober, för att jag ska på återbesök hos Previa för att se hur det gått med min vikt och kondition (en grej som alla på vårat jobb fick göra, rätt schysst). Men just nu sitter jag och tänker vem fan bryr sig?!

Det viktiga är väl att jag går ner i vikt över huvudtaget och mår bra till på kuppen? För, jag mår inte bra på den här kosten. Och det är så jävla tråkigt att jag bedövar mig med onyttigheter som Cola Light och cigg.

Så här i efterhand tycker jag nog att det här med pulverdiet var det dummaste jag gjort. Det visste jag väl innan också, men jag lyckades övertyga mig själv om att jag på det här sättet kunde äta vad jag ville på helgerna och ändå gå ner i vikt. För jag hade problem att hålla kosten på helgerna när jag var social. Men det är så jävla INTE värt det! Bättre att jag tar i tur med att leva sunt alltid.

Men okej, fuska lite på lördagar då… det blir fortfarande inte sämre än det är nu. Jag får väl gå ner 2-3 kg i månaden då. Jag får bara acceptera det. Det tar kanske ett halvår innan jag når ner till 80 kg. Men vem bryr sig?

Just nu ser jag verkligen fram mot att lägga ner den här skiten! Jag ska inte ens ta mig en svullarhelg nu för att fira av att det är över och att jag ska börja bra på måndag. Jag ska bara försöka äta ganska hälsosamt, fuska lite på lördagen och på måndag återupptar jag min älskade matlogg. Så kan jag börja träna snart igen, vilket lär göra mig lyckligare generellt.

Jag måste bara förklara för min flickvän och mina vänner att jag inte kan leva som jag gjort tidigare på helgerna, även om jag faktiskt kan unna mig något jag med. Jag tror nog de förstår…