Tonys magiska liv

Fan vilken härlig dag!! Mycket går min väg just nu. Många ting som gör mig lycklig att tänka på. Konstigt det där, ibland går det månad efter månad utan utveckling i livet, sedan händer allt bra samtidigt…

• Jag har skrivit på kontraktet för nya lägenheten idag, mitt inne i centrala Göteborg. En gammal livsdröm som blir verklighet! Jag har även lämnat in uppsägning av lägenheten idag.
• Min Jenny har flyttat till Göteborg nu! Ser fram mot att umgås oftare med henne nu, saknar henne hela tiden fan. Hon får mig att leva upp – jag vill ha mer av den varan <3
• Fick löneförhöjning idag! Inget särskilt, utan en årlig sådan. Men jag fick 1000kr extra brutto. Det är väl okej, även om jag inte ligger på samma nivå som mina kollegor. Man kan inte klaga när man har 25 000:- i min ålder, och 28 semester dagar, schyssta kollegor och bra arbetsplats. Passar bra nu när jag byter lägenhet och får dyrare
• Nutrilettdieten fungerar över all förväntan! Jag vägde mig första gången för lite mer än en vecka sedan, och jag var osäker på hur mycket jag hade gått upp innan jag påbörjade dieten. Men jag blev glad när jag låg på 99,5, lägst hittils alltså! I förrgår vägde jag 98,5, och idag vägde jag 97,5 Det är typ omöjligt att det är fett som försvinner, men jävlar vad det går undan just nu. Den 5 jun gör jag en officiell vägning, vi får väl se om jag kommer under 96 till dess… *börjar drömma*
• Jag gick igenom alla (alla!) mina kläder precis, och provade allt. Även sådant jag beslutat mig för att ge bort sedan tidigare, för att vara säker. Det var jättemycket kläder från förr som jag plötsligt kunde ha igen, som inte gick för några månader sedan. Det var även nyköpta kläder jag köpt men som inte passat. Så nu har jag typ 3 nya jeans, 3-4 nya skjortor och lika många tröjor. Och alla ser bra ut och sitter fint. Urkul! Och billigt framför allt, hehe. Dessutom fick jag bort lika mycket kläder till som jag redan tänkt ge bort. Jag kan inte spara på kläder som är för stora ”ifall jag går upp igen”, jag mår illa om jag tänker så. This is the point of no return.

Så, en riktigt bra dag!

Jag tänkte börja med Nutrilett, sånt där jäkla pulver som alla tjejer dricker för att gå ner i vikt. Jag har varit emot det riktigt länge nu, och avrått människor från att gå på det. Mina argument har varit:

1. Du går ner massa i vattenvikt och muskelmassa, vilket inte är önskvärt.
2. Du går upp dina kilon igen när du slutar med dieten.
3. Det är inget hälsosamt sätt att leva, det innehåller inte alls allting som kroppen behöver – för det är död föda.

Ändå har jag nu alltså valt att gå in på detta. Anledningen till detta är att det framför allt är enkelt att gå ner på det här sättet. Det går fort, och även om det mest är vatten som försvinner i början, och att musklerna förmodligen kommer förtvina, så är det lätt på så vis att man vet precis vad man får äta och ej. Det blir svårt att fuska i sig kalorier helt enkelt.

Jag behöver det nu för tiden tyvärr. Jag kan inte hålla en diet med lågt kaloriinnehåll utan att börja modifiera och sakteligen börja äta mer och mer igen. Men jag ska inte bara äta Nutrilett, utan har bestämt att jag ska äta en vanlig lunch på jobbet. Dels för att det känns bra att få i sig mat också, men också för att slippa krångla och förklara mig på jobbet. Dessutom kommer jag äta vanlig mat när det är fester, när jag är med Jenny och med vänner där det krävs att äta mat för att vara social.

Idag är första dagen på min nya kost, och det har gått bra. Jag är hungrig, men det är hunger som jag kan stå ut med. På morgonen gick det oväntat bra, jag var inte hungrigare vid lunch än vanligt faktiskt. Skumt. Så det är väl egentligen bara 18-22-tiden som är utmaningen. Det är då jag brukar bli hungrig och sugen på saker. Men jag dricker té och har tuggat på en rå broccoli.

Säg att lunchen är ungefär 600 kcal, vilket inte är en underdrift, och att varje drink är ca 100 kcal, så kommer jag inte över 1000 kcal om dagen. Så lågt har jag inte legat sedan jag påbörjade min viktminskning för snart ett år sedan. Som lägst låg jag på ca 1800 kcal. Jag bör ha en dagsförbrukning på minst 2500 kcal, vilket innebär 6 kg viktminskning i månaden. Det skulle jag vara otroligt nöjd med, men jag står nog ut med den här kosten ett tag om jag ligger på 4-5 kg i månaden också.

Mitt första mål med dieten är att gå ner ca 8 kg på 1 månad och 12 dagar. Den första juli har det nämligen gått ett år sedan jag påbörjade min viktminskning, och lyckas jag med mitt mål så har jag då gått ner ca 37 kg.

Jag har ju varit skraj för att förlora mina muskler tidigare. Men av någon anledning är jag inte det längre, utan tycker det är ett skäligt pris. Musklerna kan jag bygga upp igen, det går väldigt fort. Det bästa är förstås att äta mer och träna hårdare, men jag hoppas på att jag ska lyckas med den här dieten, till skillnad från det ”bättre” alternativet.

Oj, jag har haft en svacka igen! Det känns som att jag inte haft det struligt till och från sedan december. Jag snackar alltså om viktnedgången… vilket i och för sig har fungerat, men det har gått väldigt långsamt. Jag känner mig jävligt värdelös i mina egna ögon när jag missköter mig.

Jag har analyserat, tänkt och funderat, och har nu kommit fram till ett och annat. Det finns tre stora skäl till att det är så svårt för mig att lyckas.

Problematik

1. Alkohol har det blivit för mycket av… det är enormt svårt för mig att hålla dieten när jag varit full.
2. Min flickvän – faktiskt! Det är helt jävla underbart att träffa henne, men varje gång vi ses blir det lite av en fest och vi äter allt möjligt roligt. Mycket glass, feta middagar och lyx.
3. Jag experimenterar jämt med olika variationer och dieter. Nu sist var det ju att äta nästan uteslutande råkost, vilket känns underbart att göra. Men jag kan inte hantera det i längden. Främst tror jag det beror på att det skiljer sig så mycket från vanlig kost, att när helgen kommer och jag äter vanlig mat med Jenny, eller festar, så går det åt helvete efteråt igen.

Åtgärdsplan

1. Jag får enbart dricka alkohol vid speciella tillfällen. Absolut inte för att det är gött, i all ensamhet. Och inte heller när jag har ett par vänner över och tycker det vore soft med ett par öl. Jag inbillar mig så lätt att jag ”måste” dricka ganska ofta för att det händer så mycket socialt, men egentligen tror jag bara det händer en gång i månaden eller så.
2. Jag vill inte äta min vanliga tråk-diet-mat när jag och Jenny ses, det känns bara inte bra. Det jag kan göra är att äta mindre och sluta vara inställd på att jag kan äta vad jag vill bara för att ”det är fest”. Jag tror faktiskt att jag är lite drivande vad det gäller inköp av dessa varor och idéerna om att äta den Tyvärr är hon inte ett dugg överviktig, annars kunde vi ju hjälpa varann.
3. Jag får gå tillbaka till kaloriräkningen och till det som verkligen fungerar. Jag måste se det långvarigt, och inte lockas in i periodarbeteendet som jag gör så lätt. Ni vet, när jag druckit på fredagen så kan jag lika gärna äta skit på lördagen, och när jag ätit skit på lördagen så är det ju bara en dag kvar på helgen, så kan jag lika gärna göra det då med. Så är det måndag, så behöver jag ”vänja” mig igen och äter halvdåligt. Med det beteendet lever jag bara sunt tis-fre När jag inte räknar kalorier så tappar jag helt kollen på om jag levt sunt eller inte, och kan få för mig att jag levt dåligt. Då tappar jag motivationen direkt, så jag måste även börja logga allt jag äter igen.
4. Jag har trott att jag inte kunnat träningscykla när jag har folk som sover över hos mig. Det har varit alltifrån vänner, familj och främst nu då flickvännen. Det enda rummet som går att stänga dörren till är sovrummet, där den också står. Men om de sover så stör jag dem och det känns på nåt vis obekvämt att träna med folk tätt inpå. Det är privat för mig. Men jag kom på ett till utrymme härom dagen: Grovköket! (anslutning till toan). Där kan jag faktiskt ställa cykeln när jag har övernattningsbesök. Kan träna i samband med duschen, perfekt!

Min arbetsplats har varit goda nog att låta oss gå på en hälsoprofil, där de kollar saker som vikt, kondition och kolesterol. Jag satte min tid ganska långt fram i tiden, för att ha chansen att komma i ännu bättre form än jag var Men idag var tiden inne.

9.00 var jag där, och började kludda i en broschyr om hur jag lever och hur jag mår. Efter en stund kom en tanta och ropade upp mitt namn, och jag fick gå och lägga mig på en brits. Varför måste man alltid ligga ner, ärligt? Hon stack mig i fingret, och försvann i ett par minuter. Hon kom ut igen, och frågade ”Du är vegetarian va?”. *flin* ”Ja, sedan 8 år” sade jag.

Mitt kolesterolvärde var under medel. Jag förstod aldrig om det var dåligt eller ej, men jag tror inte det. Tydligen kan det tyda på glutenallergi osv, men så är ju inte fallet. Jag är mest nöjd med att det var så lågt. 2,8 tror jag det var (är det högt så har jag fel ). Blodsocker och blodtryck var också bra.

Nästa tanta som kom och hämtade mig satte mig på en träningscykel och tvingade mig att cykla i 6-8 minuter. Motståndet var patetiskt, och jag blev inte svett, och fick knappt upp konditionen. Pulsen var bra, men syreupptagningen för dåligt i förhållande till kroppsvikten. Vilket förstås beror på min övervikt. Inga konstigheter, tyckte sköterskan.

Efter det satt vi och pratade i säkert en timme om vad jag skulle göra framöver för att må bättre. Hon var väldigt glad och imponerad över att jag lyckats gå ner 30 kg sedan förra sommaren. Jag tror att det var anledningen att hon inte gav mig några klara mål och riktlinjer – eftersom hon såg att jag redan var på rätt väg. Vi ska ses igen i oktober, vilket ska bli kul! Då ska jag bara väga 85 max har jag bestämt.

Så, det var jättekul att se att jag är fullt frisk, och har bra kondition. Det enda negativa var min övervikt, men det var ingen nyhet direkt.

Okej, nu börjar det bli ungefär lika jobbigt som roligt när folk påpekar att jag gått ner i vikt Det har hänt först två gånger idag, och nu nyss stod tre kollegor och pratade med mig om det i hissen. Min stackars kollega, som i och för sig inte är lika överviktig som jag, får ofta stå brevid och lyssna på det

En av dem i hissen trodde att jag hade gått ner ”säkert minst 30-40 kg?!”. Se där… trodde inte det syntes så jävla mycket. Jag får se i morgon bitti om jag passerat 30 kg eller inte ännu. Jag drömmer om det, men vågar inte hoppas.

Det som får mig att tro att det gått bra den här månaden är allas kommentarer och att jag gjort lite förändringar sedan sist. Exempelvis ökat mitt fettintag och dragit ner på kolhydraterna. Och nu dricker jag en jäkla massa grönsaksjuicer dagarna i ända så jag gör kroppen mer basisk. Men jag vågar inte hoppas som sagt.

Jag kommer ha fullt upp med tjej, vänner och familj i helgen så jag hinner inte väga/mäta/fota mig som vanligt. Så jag tar nog lite ”sovmorgon” tror jag och sköter det i morgon bitti. Det blir dock ingen analys på bloggen förrän söndag tidigast. Har inte tid att sitta å pilla…