Tonys magiska liv

Vem vill du vara idag?

Vi tror att vi vet vilka vi är. Vi vet vad vi heter, vad vi gör på dagarna, vad vi står för, vad vi gör på fritiden. Vi vet också vad vi gillar för filmer, vad för politisk åsikt vi har och vilken relation vi har till en eventuell gud.

Vi använder oss av mallar för att kunna definiera oss själva. Genom att ha en överblickbarhet på den man är, så kan man plötsligt vara stolt över något. Man kan få en trygghet av vetskapen vad man är. Man vet också hur man ska handskas med omvärlden. Men vad händer när mallar och självbilder raserar?

Jag är inte så säker på att det är någonting dåligt nämligen. För dessa mallar är inte de vi egentligen är, det är bara spökbilder av hur vi har betett oss tidigare i livet. Det säger bara någonting om framtiden om du tänker fortsätta leva på samma sätt som du gjort tidigare. Men om du skulle släppa din självbild, så skulle du bli ett tomt blad. Och hur ett tomt blad beter sig är det ingen som vet.

Kanske börjar vi drivas av en helt annan kraft. Kanske få vi en känsla för vad som är rätt, eller så börjar vi drivas av något högre än den förprogrammerade varianten av människa som man var tidigare?

Jag tycker det är en spännande väg att gå! Det är så enkelt att bara tänka samma tankar varje dag, och så bekvämt att placera sig själv och andra i ett fack. Men dessa fack är inte bara trygga, utan direkt felaktiga många gånger. Vet vi ens hur världen ser ut egentligen? Om vi tar bort våra förutfattade meningar och våra tankar, ser världen då lika dan ut som nu?

Vi ser bara små fragment av vår omgivning, det som vi lärt oss att vi har nytta av att se. Saker vi ser varje dag sorteras således bort. Vi sätter värde på saker och ting, som bra och dåliga, fula och vackra, intressanta och ointressanta, sedan inbillar vi oss att detta speglar den verkliga världen. Fastän vi egentligen bara ser det vårt undermedvetna tillåter oss att se, och även detta vi faktiskt ser är beklätt i så mycket subjektiva tankar och känslor att det inte alls speglar det någon annan skulle sett.

Två människor med två olika verklighetsuppfattningar

Således är omvärlden verkligen en spegling av vårat eget inre. Det är inget hokus pokus eller metafysiskt – vi ser bara det vi sätter fokus på. Verkligheten som sådan är allt för komplex, avancerad och detaljerad för att kunna förstås av våra psyken. Så det enda vi kan göra är att ta in det vi tror är viktigt och hitta samband där vi kan. Inget fel på det – men det blir fel när vi tror att vi har objektivt rätt och andra har fel. Det blir fel när vi påstår oss se sanningen när vi bara ser en promille av det som finns omkring oss.

Är man intelligent på riktigt måste man nog inse att man inte förstår särskilt mycket alls, och man måste vara väldigt dynamisk i sitt tänkande. Det krävs mod för att göra sig av med sina föreställningarna och se saker med ett blankt sinne. En hel värld kan öppna sig, som ibland kan göra en ganska rädd. Allt som är nytt är skrämmande i början; vill du vara en äventyrare eller en fegis?

Over and out.

Aleister Crowley, en ganska galen magiker...

När bloggen skapades så var den mer inriktad på djupare andlighet och på magi, därav domännamnet magik.se. Det följer fortfarande som en röd tråd, men ibland undrar nog vissa vad jag menar med ”Tonys magiska liv”. Jag menar inte ungefär samma som ”häftiga liv”, utan något djupare än så.

Vad är en magiker för mig?

En magiker är i världen, men inte av denna värld. En magiker lyssnar på tystnaden bakom ljuden, och hör tystnaden mellan tankarna. Han har kontakt med något större och djupare – men det är inget mystiskt – utan är bara närmare varandet än de flesta idag är.

Om man låter sina tankar avstanna utan att förlora medvetandet så känner man ett lugn och får en förståelse som inte kan förklaras med ord, eller ens förstås av psyket. Om vi hela tiden reagerar på det som händer omkring oss, så blir vi bara en produkt av världen, med ungefär lika mycket makt som en golvlampa. Det är när vi ställer oss utanför världen, ser den för vad den är, förstår dess symbolik och drivkrafter som vi kan börja vara en verklig medskapare med världen.

Jag anser inte att en magiker har övernaturliga krafter, jag tror helt enkelt att dessa människor lever ut sin mänskliga potential. Vi är djur, men vi är samtidigt inte som de andra djuren. Djuren kan förvisso vara närvarande i nuet, och de kan tänka och känna – men de kan inte tänka abstrakt på samma sätt och de är än mer en produkt av omgivningen. De reagerar, istället för att påverka. Människan är förmodligen det enda djur som kan ställa sig utanför, se, planera, skapa, förändra läget. Nåja, de allra flesta av oss gör det inte, men vi skulle kunna!

Jag ser Universeum lite som ytan på en flod. Det som sker, sker på ytan av denna flod. Skulle man vara omedveten om vad som döljer sig under ytan så skulle man aldrig kunna förutspå vad som kommer hända härnäst, och man skulle bara kunna påverka det genom att påverka ytskiktet. Men även om man motar vattnet i motsatt riktning så hjälper det inte särskilt mycket. Man påverkar, men det är väldigt ineffektivt och man känner sig snart maktlös inför naturen.

Det är välkänt inom andligheten att när man släpper sitt ego och sina tankar, så blir man mer ett med allt än annars. Det är ganska vanligt att människor börjar kommunicera med träd och dylikt under meditationer. Det är nog inte för att de plötsligt kan trädspråket, utan för att deras varande är synkroniserat med trädets. Det är därför ingen egentlig skillnad mellan de båda, därför behövs ingen kommunikation längre, förståelsen bara finns där. Om man skulle göra det här med floden, så skulle man kunna styra vattnet på ett mer effektivt sätt än innan.

Den stora frågan är… när man är synkad med floden, kommer man då vilja förändra den? Drivkraften att förändra var från början du själv, och när du måste släppa dig själv för att kommunicera/påverka med omgivningen så kanske denna drivkraft försvinner? Det är en fråga jag saknar svar på… kanske kan vi påverka först då när vi släppt egot och vår önskan är ren… eller så är naturen alltid perfekt, vilket vi inser när vi är där och därför inte vill förändra något.

En magiker förstår att allt i omgivningen bara är reflektioner av hans inre. Därför ägnar han mycket tid åt att förstå sig själv och sina drivkrafter. På samma sätt som han kan kika under ytan på floden för att förstå hur vågorna rör sig, kan han titta på sitt undermedvetna och lättare förstå varför vissa tankar över huvudtaget dyker upp. Man kan slåss mot individuella tankar, och slå sig trött, eller så kan man förstå ursprunget och ändra på något mer fundamentalt. Ett tecken på storhet är att förändra maximalt mycket med så liten ansträngning som möjligt. Detta kan bara ske genom djup integration med sig själv/omgivningen och förståelse.

Är du en magiker? Är jag? Ibland. Oftast inte. Men dithän ligger min strävan. Det är väldigt givande att meditera och experimentera med sitt eget varandra. Att låta psyket ta en paus ibland och inse att verkligheten ofta är något helt annat än man till vardags tror. För mig känns tankar ganska likt rädslor – som ett högfrekvent ljud som stör. Varandet känns som ett dovt brummande i jämförelse. Det här inser man dock först när man slutar tänka.

Jag skrev även i början av bloggen ytterligare information om vad jag ansåg att magi var.

Tony Tiger, Life is grrrreat!

Igår skrev jag om att jag borde sluta fokusera på det negativa och istället se det som är bra här och nu. Jag har gått och tänkt lite på det här, och det har faktiskt hjälpt mig en del. Jag har mått riktigt bra de senaste dagarna! <3

Hur bra ens liv är beror väldigt mycket på ens synsätt på det. Jag kom på att jag bara behövde se det positiva med mitt liv för att jag inom kort skulle bli glad och peppad! Jag får också en helt annan känsla för framtiden, den känns rolig och intressant, och inte som ett gäng saker man måste göra.

Så, jag går omkring och funderar kring hur jäkla bra jag har det, så ofta jag kan. Ibland kommer det in lite tankar som får mig att må sämre (vad jag tidigare skulle kallat ”normalt”), men jag börjar lära mig känna igen dem i alla fall så att jag kan ersätta dem med bättre tankar.

En sak man får tänka på när man ska förvandla depp till pepp, är att det kan ta en stunds övertalning för att se positivt på livet. Ofta kommer jag på mig själv med att försöka tänka positivt, för att sedan slå bort det efter 5 sekunder med ”Äsch, det funkar ju inte… livet är ändå skit på grund av XXXX”. Det tar mer än 5 sekunder för att förändra sina känslor, och man måste även tro på att man kan må bättre!

Nu kan det ha funnits flera faktorer som kan ha påverkat min glädjenivå… tankesättet kan vara det primära, men behöver inte vara. Jag har käkat B12 ett tag nu, det kan spela roll. Eller någon annan vitamin som jag får i mig via multivitaminpillrena. Det kan också vara min dagliga grönsaksjuice som jag druckit ett bra tag nu. Eller att jag börjat bygga muskler igen och börjat HIIT-träna, vilket ökar testosteronhalten och flera andra hormoner.

Så, som vanligt är det svårt att specificera exakt vad det är som gör en lycklig. Allt för att man inte ska kunna ha ett färdigt recept som fungerar jämt!

Glöm inte att de allra flestas liv redan är bra, och det inkluderar förmodligen även just dig! Förpesta inte ditt liv med att fokusera på de få delar som falerar, du är värd bättre!

AAAAAHH!

Jag gick och funderade kring nytt jobb och tänkte på hur stressigt det kan vara den första tiden på en ny arbetsplats. Det är så mycket att tänka på, planera, så många man måste ligga till lags. Man måste så snabbt som möjligt få en överblick av hur det ser ut nu och hur det bör se ut i morgon. Stressigt, men som tur är går den tiden över. Eller gör den det?

Jag insåg rätt snart att, fan, hela mitt liv är en mild variant av det där tänket. Så mycket av min tid går åt till att hitta lösningar på problem och tänka ut potentiella framtida risker. Jag går omkring och analyserar, funderar och oroar mig över saker som inte ens finns ännu.

Det är som att jag skulle ha en egen liten äcklig varelse inuti mig som tar över, som ständigt måste leta upp saker att må dåligt för. För faktum är att mitt liv är nästan alltid blir bättre än jag tror att det kommer bli. Där faller egentligen tanken om Law of Attraction som menar på att man får det man förväntar sig, och det man ger ut. Om det stämmer så förtjänar jag inte det härliga liv jag har idag

Jag utesluter inte att det ligger något i Law of Attraction, men mest tror jag att beroende på vart vi tittar så ser vi olika saker, som får oss att känna på olika vis. Och ser vi något vi gillar, så utför vi handlingar som indirekt gör att vi få mer av det vi gillar. Det är ju vida känt att man börjar se gravida magar överallt när man själv är gravid, osv.

Jag tror inte det behöver finnas en överordnad intelligens som beslutar att ge oss mer av det vi fokuserar på, det sköter vi så bra själva. I slutändan tror jag att allt finns i Universeum, och vi kan välja vad vi vill ha genom att röra oss både fysiskt, emotionellt, mentalt och själsligt.

Därför blir jag förbannad på mig själv när jag har ett bra liv men fyller det med negativitet. För jag har märkt att jag mår bra 95 % av min tid här på Jorden, men dessa procent fyller jag ut med att oroa mig för de övriga 5 procenten! Det gör ju hela livet ganska stressigt och ångestfyllt.

Fan Tony… slappna aaaav, le, njut av det du ser. Det finns inget jag måste uppnå om jag inte känner för det. Jag måste inte reparera hela världen och alla människor, jag kan bara vara mig själv och njuta av det. Jag kan drömma om saker, utan att veta hur allt ska gå till. Jag kan bara släppa det, till någon högre, eller till ingenting alls.

Som sagt, det känns som det negativa i mig är en egen varelse, eller personlighet. När jag är riktigt avslappnad och lycklig, och heeelt obrydd om vad som händer så förvandlas allt! Jag tittar in i folks ögon och ser kärlek, jag dömer inte folk jag vanligtvis dömer. Jag gillar musik jag vanligtvis tycker är fånig.

Jag vill leva mitt liv som om det vore en lek. Eller inte ”som om”, det ÄR en lek!

Relaterade inlägg

• Att byta perspektiv: Om hur vi påverkar vår verklighet och hur vi kan byta perspektiv till vad vi vill uppleva.
• Judomentalitet i vardagen: Om att inte slåss mot sina problem, utan att låta dem flyta förbi utan oro.
• Egot och stress: Om vad stress gör med en, och hur egot relaterar till detta.  Hur blir vi lyckligare?
• Avslappning, en väg till naturlig glädje: Om hur avslappning i sig kan öppna upp för sprudlande glädje!
• Tron på att man bör må dåligt: Om hur vi ibland kan övertala oss själva om varför vi ska må dåligt.

Fortfarande peppad efter gårdagens inlägg har jag funderat en del kring egot och stress. På morgonpromenaden i morse till jobbet skulle jag passera en korsning, varpå jag såg en cyklist i full fart mot mig. Jag spände till, det ilade lite obekvämt och jag fattade handling. Det som slog mig var att det var exakt samma känsla som stress, bara mer intensiv och kortvarig.

När jag är stressad så känner jag mig också spänd och stissig. Jag känner mig mer enkelspårig än annars, och det är som att något i mig letar efter problem att akta sig för. Så kanske är stress helt enkelt en ständigt pågående varningsklocka för någonting, som antingen är obefogad eller som vi aldrig löser genom handling?

Jag tror att det är förödande att gå omkring och känna sådär, så jag är besluten vid att släppa sånt beteende, mer än för korta tillfällen. Man blir ju också väldigt egocentrerad, av den enkla anledningen att man inte har tid att tänka på annat än problem. En annan sak jag märkte tydligt idag var att jag hamnade i ett stressat beteende så fort jag var i en göra-mentalitet. Om jag tänkte på saker jag skulle göra under dagen, eller saker jag borde göra nu, så blev jag strax stressad. Ibland positiv stress, men oftare negativ. Så fort jag däremot ändrade till en vara-mentalitet infann sig lugnet igen. Exempelvis tittade upp mot träden och andades den friska luften.

Jag tror inte längre att det finns positivt och negativt tänkande som påverkar en själv, andra eller Universum. Men jag tror att vissa tankar skapar stress hos oss, vilket strålar ut ”dåliga” saker till Universum. Oftast vet vi inte ens varför vi blir stressade. Vi är medveten om en så otroligt liten del av allt som hjärnan behandlar. Enligt videon jag pratade om igår så sker 99,9999 % av allt i ditt liv helt automatiskt, utan din vetskap. Det betyder inte att du inte kan bli medveten om det, men då måste du aktivt söka upp det i sinnet.

Han berättar också varför folk har så svårt att förändra sina liv. De har en liten tanke om att de vill förbättra något i deras liv, men 99,9999 % av deras beteendemönster är automatiserat. Så klart kommer man inte vinna över sådana odds. Det man får göra är att aktivt leta efter källorna till sina beteendemönster. Ifrågasätter varför man tänker, känner och gör som man gör i livet. När man förstår varför och ändrar källan, så kommer ”rätt” beteenden automatiskt infinna sig. Det stämmer också med vad jag har upplevt. Jag har alltid sagt att disciplin har ingenting med viktminskning att göra… ingen människa i världen är så disciplinerad att hon skulle välja att lida månad efter månad. Det gäller att hitta ett nytt sätt att se på saker, så att det blir njutbart!

En annan tänkvärd aspekt av att vi är så omedvetna som vi är, är just att vi missar de allra mesta signalerna från omvärlden. Vi ser inte saker vi ser varje dag längre, för att hjärnan tycker det är onödig information. Vi ser sådant som vi bedömer vara relevant, som en cyklist som kommer i all hast mot en… Det får mig också att tänka på positiva och negativa människor. För vi upplever det vi är inställda på att uppleva. En positiv människa ser positiva saker och möjligheter i omgivningen, medan en negativ människa har fokus på helt andra ting och missar alla anledningar till att må bra. Det skapar en väldigt begriplig variant av Law of Attraction tycker jag.

Min plan är att stressa ner så mycket jag bara kan, tänka positivt och leta efter möjligheter. Min plan är också att leta efter vackra och positiva saker i min miljö. Jag tror detta leder till a) mental klarhet. b) bättre hälsa. c) ett lyckligt liv. Jag vill än en gång rekommendera folk att titta på filmen jag refererade till i tidigare inlägget. Där tas allt det här och mycket mer upp.