Tonys magiska liv

Idag har varit en bra dag! På väg hem från jobbet mådde jag riktigt bra, sådär utan jättetydlig anledning. Jag tänkte att jag alltid ville må sådär, och insåg snabbt att jag där och då skulle analysera varför jag mådde bra, så att jag kan återskapa det vid senare tillfällen.

För, när skulle man annars veta hur man ska må bra, om inte när man redan mår bra? Så jag satte igång och skrev ned hur jag kände kring livet. En sak som snabbt gjorde sig klart var att mitt liv inte alls var problemfritt, men att det inte spelade någon roll längre. Det berodde på att jag hade hanterat så många problem idag att jag kände mig säker på att jag skulle kunna lösa alla problem som eventuellt skulle komma till mig.

Jag såg framför mig hur världen flödade förbi mig i rasande takt, och att jag omöjligtvis kunde ha kontroll på allt. Det jag kunde göra däremot, var att hålla fokus på vad jag ville åstadkomma, och ta ett problem i sänder. Plötsligt var det självklart att världen runtom mig inte kontrollerade mig – jag kontrollerade resultatet av vad som skulle komma till mig, men jag kontrollerade inte hela livet i sig.

Jag försöker nu att leva med tanken om att allt gott kommer till mig om jag fokuserar på det. Även om dåliga saker händer, så ska jag räkna med att något bra snart händer på grund av det.

Idag fick jag vänta på bussen i 23 minuter – först tänkte jag att det skulle kännas som en evighet. Men jag ändrade tankarna till att jag hade en bra ljudbok i örat, så det gjorde egentligen ingenting. Sedan kom en tjej från jobbet fram till mig där jag väntade, som jag inte lärt känna så bra. Vi pratade om allt möjligt, och vi visade oss vara ganska lika varandra. Det var jättetrevliga 23 minuter. Man brukar få slut på saker att säga till halvfrämlingar på 20 minuter, men det bara flöt på.

Så länge jag vet att allting i livet går framåt, så gör det inte så mycket om något specifikt går åt pipan. För mitt fokus ligger inte just här och nu, utan på helheten. Samtidigt är det bra mycket enklare att leva i nuet och njuta av saker och ting, eftersom detaljer inte längre stör en. Jag blev väldigt avstressad av detta, vilket är skönt.

I vanliga fall strävar man ju efter så mycket njutning som möjligt i nuet. Jag insåg då att njutningar inte var målet, utan resultatet av att lyckas med att sträva framåt. Jag började också tänka lite kring depressioner, och hur depressiva människor inte kan njuta av någonting. De ser helt enkelt inget positivt, vad de än gör. Allt är grått och dött. Det kanske är så enkelt att vi bara måste vara nöjda med våra liv, och vara stolta över det vi åstadkommer?

Temat för depressiva människor, enligt min erfarenhet, är att de ligger på samhällets botten och har en självbild som säger att de aldrig kommer därifrån. De lär sig snarare att hantera situationen och att försöka vara nöjda med det dem har. Det lyckas ibland, men det tycks aldrig lyckas i längden. Jag lyckas då aldrig i alla fall. Bara korta stunder…

För att du ska respektera andra så måste de förtjäna det genom sina handlingar, eller hur? Varför skulle det vara annorlunda med att känna respekt för dig själv? Man respekterar inte sig själv genom de tankar man har eller de känslor man upplever, utan genom sina egna handlingar. Det finns inga genvägar!

Jag har skrivit två gånger nyligen om att strukturera upp sitt liv, med listor och informationssortering. Jag tror inte att alla riktigt förstår varför jag vill ägna mig åt detta, eller hur det känns att faktiskt göra det. Den enkla anledningen till att jag vill strukturera upp allt omkring mig är för att jag ska kunna vara latare!

Jag vill inte förlora hus, lägenhet och allt jag äger, i så fall kunde jag lika gärna slutat jobba och flyttat ut i skogen. Nej jag vill behålla allt det där, men samtidigt gå omkring och njuta och vara lite av en slacker.

Har man allt ordnat för sig så kan man med gott samvete bara ta det lugnt och njuta av nuet. Inga störande tankar som påminner en om saker man borde göra. Idag har jag övat lite på detta.

Jag har försökt att slappna ordentligt och se livet som ett spel, och inget blodigt allvar. En stor inspirationskälla för mig, gällande denna typen av liv, är karaktären Peter Gibbons i filmen Office Space. Det är en kille som, liksom jag, arbetar i kontorslandskap och får göra mycket samma saker dagarna i ända.

En dag blir han utsatt för en misslyckad hypnos. Tanken var att han skulle slappna av ordentligt, men han tas aldrig ur hypnosen igen. Han blir den största slackern genom tiderna, men till hansförvåning så blir hans liv bättre, i stället för sämre. Han blir befodrad i stället för avskedad. Jag har tänkt lite på honom idag, så jag började söka på internet efter en video som visar hans sätt att vara, men hittade tyvärr inget sådant.

Så jag fick anstränga mig i någon timme och redigera ihop lite material, var så goda. Utöver den här tiden så har det tagit flera timmar att hitta en bra lösning för att strömma video från den här bloggen. Filmen är en kvart ungefär. Fast ni borde verkligen se hela filmen, den är jävligt rolig

Jag lyckas knappast leva i nuet hela tiden. I ett annat inlägg skrev jag att man inte bara skulle leva i nuet, och det tycker jag fortfarande stämmer. Man ska planera för framtiden, och dra lärdom av det förgångna. Men man kan aldrig utföra en förändring någonstans utom i nuet. Därför är det utan tvekan den mest kraftfulla tidpunkten – dessutom är det alltid nu!

Jag har som mål att leva ofta i nuet. Och ibland tror jag mig göra det, men det gör jag inte alls särskilt ofta. Jag kan tänka att jag ska leva i nuet om en kvart, därför att jag har fullt upp med något annat just då. Det är en ganska korkad inställning – eftersom när man gör något så gör man det i nuet, och då tjänar man definitivt på att fokusera på nuet.

Det kan vara småsaker som är obekväma, att gå bland 1000 människor i en affär exempelvis. Då tänker jag att jag ska avnjuta nuet bara jag kommer därifrån. Men det är ju just där jag behöver leva i nuet. När man mår som sämst behöver man ju tänka som allra hårdast på det som är där och då. Det är inte så konstigt egentligen, för det är sällsynt själva nuet är besvärligt. Snarare är det tankarna kring det som är jobbigt, eller våra historier kring nuet som ställer till det.

Exempelvis, människorna omkring mig är inte jobbiga i nuet, de bara står där. Men min historia om att jag måste skynda mig för att hinna till en annan affär, och mina tankar kring att jag blir förhindrad att nå mitt mål, gör mig arg. Det är lätt att tro att det är nuet som gör en arg, men det är det inte. Det som gör en arg i detta fall är tanken på att man missar ett möte eller kommer hem för sent – något som alltså ligger i framtiden, och som vi faktiskt inte vet någonting om.

Allt man gör, när man lever i nuet, blir bättre än annars. Allt man gör förtjänar ju detta, anser jag. De saker som inte förtjänar hela ditt fokus tycker jag att du ska avsäga dig, så du får lite mental ro.

Tänk om du lyssnar till 100 % vad människor har att säga. Tänk om du inte gör någonting annat än att laga mat när du ska laga mat. Tänk om du kunde fokusera på en arbetsuppgift, även om du någonstans vet att hundra kvarstår när du är klar? Det blir så himla mycket mer njutbart, och faktiskt mer effektivt också.

Vi bär alla på ett lass från det förflutna, och en begränsing av tankar kring framtiden. Det är något jag funderat lite på det senaste…

Vi har ofta en känsla av vilka vi är som beror på vilka vi har varit i det förgångna. Hur vi tidigare har agerat i olika situationer, och hur andra människor har reagerat på ens närvaro. Vi kan få för oss att ”jag är en estetisk person”, eller ”jag är en avslappnad kille”. Vilket vi då grundar med vissa minnen och historier kring det förgångna. Men är det verkligen vilka vi är?

Trots allt är det inget som binder dig vid att fortsätta bete dig som du har betett dig i dåtiden. Du har ju faktiskt fri vilja, så vad du väljer att göra och tänka är väl knappast vem du egentligen är?! Nej, du är väl det bakomliggande, väsendet som kan lyssna på dina egna tankar. Som vet att du finns utan att du tänker en tanke.

Jag har hittat på en kraftfull, magisk lek… den går ut på att låtsas att man aldrig existerat förutom i detta nu, och att man inte vet någonting om vad som hänt tidigare eller vad som kommer att hända. Bara tänk dig att du lever just i det nuet, och att du aldrig tidigare existerat. Du vet inte hur känge till du kommer att vara medveten. Vad vill du göra?

Jag kommer ofta fram till att jag då skulle göra helt andra saker än jag vanligtvis gör. Och det är då saker som jag inser att jag önskade att jag gjorde oftare. Men jag visste inte att jag ville det förrän jag gjorde min ”magiska lek”.

Jag gjorde övningen på bussen förut. Jag undrade plötsligt varför jag satt i min ensamhet när jag kunde lära känna en annan människa. Jag ville bara gå fram till någon som såg trevlig ut och lära känna denne. Det gjorde jag förstås inte, för jag är en ynkrygg, sönderprogrammerad av denna skadade värld…

Jag har gått och tänkt på framtiden och dåtiden en del de senaste två dagarna. Jag har levt i många år nu efter att försöka leva i nuet så mycket som möjligt, och påstått att dåtiden inte gick att förändra och framtiden inte existerade ännu, och att därför är nuet det enda som är värt. Men nu håller jag inte riktigt med mig själv längre.

Dåtiden

Jag kanske inte kan förändra dåtiden, men jag kan definitivt förändra min syn på dåtiden, och även framtiden. Dessutom har jag upptäckt vilket oerhört kraft det medför. Ett bra exempel är dagar då ”allt går fel”. Ni vet, det börjar med att ni tappar vattenglaset när ni vaknar, och halkar i duschen. Hela dagen efterföljs av misslyckandes och klantiga felsteg. Vad beror detta på?

Förmodligen är det bara en mental inställning, man räknar med att allt ska gå dåligt, och man mår kasst och är fientlig. Jag kan inte bevisa att det i sig drar till sig olycka – men jag är väldigt säker på att beteendet man är inne i får en att göra felaktiga val, som då påverkar oss negativt. Allt fungerar sämre när man är arg, helt enkelt. Kan man ta sig ur spiralen? Ja, det kan man.

Man tar sig ur spiralen genom att förändra sin syn på det förgångna. Man slappnar av, och föreställer sig att dagen har varit trevlig. Man föreställer sig kärleksfulla leenden och en avslappad kropp. Att man tänker sig att man njutit av hela dagen helt enkelt. Det här har visat sig fungera så mycket bättre än att tänka att hela dagen har varit pissig men att ”nu ska jag må bättre!”. Någonstans bestämmer vi hur saker ska vara i nuet utefter hur det har varit tidigare.

Har ni någon gång trott att en människa gjort något riktigt ruttet mot er, och mått dåligt hela dagen… för att sedan ha fått reda på att du har missförstått allting? Vad hände med nuet? Det förändrades drastiskt till det bättre, utan att någonting i verkligheten hade förändrats. Bara din syn på dåtiden har förändrats.

Dåtiden ger oss en känsla av vad vi har åstadkommit och vad som är lämpligt i nuet

Framtiden

Framtiden är också oerhört viktig, för att nå våra mål och må bra även framöver, inte bara i nuet. Har vi ingen bild av framtiden, så kan vi inte ha några mål, inga visioner och inga drömmar. Utan dessa så ser vi ingen anledning till att göra något. Och utan anledning så känns allt jävligt meningslöst, och till sist känns hela livet som att det kunde kvitta.

Därför försöker jag sätta upp mål och visioner med allt i mitt liv. Framför allt ska man nog göra det med områden man inte tycker så mycket om. Jobbet exempelvis… sätt upp ett mål i ditt jobb som säger att du ska jobba effektivare för varje dag som går. Se det framför dig. Du ska bemötas med respekt och glädje, och allt ska bara flyta på.

Har man det som mål, så kommer man också att göra det som krävs för att nå dit, per automatik. Vi är väldigt målstyrda vi människor nämligen. All viljestyrka i världen räcker inte till för att få oss att göra saker som vi känner är meningslösa och samtidigt smärtsamma.

Så när du motionerar nästa gång – tänk inte på allt du går misste om för att du måste träna – tänk på resultatet. Tänk på vad du vill bli!

Framtiden ger oss mening med livet och driver oss framåt