Tonys magiska liv

Som jag sagt tidigare i bloggen så tror jag att man får det man fokuserar på i livet. Oavsett om man tänker positivt eller negativt kring något så kommer man attrahera det till sitt liv.  Det gör ju negativa tankar ganska farliga, eftersom man inte kan exkludera skapelser genom att säga ”inte” till dem.

Den biten är ganska självklar för mig, och jag skiter i om ni tycker det är ogrundat, konstigt eller korkat. Så lever jag mitt liv, och mitt liv är bättre än de flestas verkar vara. Men hur som helst har jag kommit till ett vägskäl där jag inser storheten av att alltid tänka positivt.

Som ni ju vet är det lätt att glömma bort att tänka positivt ganska ofta, man faller in i gamla mönster. Men när man verkligen ger sig fan på att lyckas, så inser man hur jäkla långt ifrån alltid-positiv man är. Jag kan då och då fyllas av en dålig känsla, en expanderande tomhet i magen av orolighet på grund av något jag tänkt på. När jag inser att jag mår dåligt och tänker att jag borde tänka positivt istället inträffar nåt intressant…

Jag bestämmer mig ganska ofta för att jag borde tänka negativt, i alla fall i ”det här fallet”, för det är ju så berättigat. För, det är så illa att jag ju måste tänka ut hur jag ska undfly situationen, eller kanske hjälper det om jag sitter och grubblar över det en stund i alla fall? Jag vet inte vad det är för sjuk drift jag har att rättfärdiga ett beteende som gör mig olycklig.

Så, det är något jag håller utkik efter nu för tiden. Det finns aldrig en ursäkt till att tänka negativt. Det finns alltid ett sätt att tänka positivt kring allt. Varför skulle jag tänka något annat än tankar som gör mig glad? Även om Law of attraction inte existerar så bör man väl ändå välja tankar som gör en glad? Varför inte? Kommer du på någon anledning?

Jag har inte skrivit på ett tag… betyder det att jag inte sköter allt som jag brukar? Nej, men i det här fallet är det så. Jag hade inga som helsta planer på att leva osunt bara för att det var jul och nyår, men så blev det som det blev.

Några dagar innan julafton började jag slappna av lite väl mycket, vilket även inkluderade godis. På julafton blev det en hel del käk, så mycket att jag inte längre orkade hålla koll på hur mycket kalorier jag stoppade i mig. Jag ska återuppta räknandet väldigt snart, men det känns lönlöst innan nyår.

Jag har dock börjat sköta kosten idag igen, och har motionerat i morse första gången på en vecka eller så. Konstigt nog var konditionen bättre än någonsin, efter all mat, slapphet, alkohol och cigaretter. Jag tror att kroppen var starkare på grund av det tidigare ökade energiintaget.

Visst är jag lite besviken på mig själv, men jag försöker se det som att det är en vecka av väldigt många veckor, trots allt. På något sätt kan mina tankar om framtiden totalt rasera min drivkraft att sköta mig. Det som sänkte mig den här gången var att jag visste att jul och nyår skulle komma, samt ett LAN däremellan som  bestod av umgänge, datorer, käk och massa alkohol. På något vis känns det så meningslöst att anstränga sig när man vet att man inte kan göra det i framtiden.

Nu sköter jag egentligen kosten bara för att jag ska känna mig bra på nyårsafton, annars hade jag förmodligen fortsatt med att äta skit fram till dess. Nåja, LANet var sjukt roligt hur som helst, så jag är nöjd. Jag gick ner med stormsteg innan dess också, så det gjorde att jag fick mindre dåligt samvete. Jag är glad om jag är kvar på den vikten jag var på, efter nyårsafton när jag ska väga mig igen.

Igår, när LANet var över, så åt jag det godaste jag ätit på hela veckan. Vet ni vad det var? Clementiner!! Jag är så jävla sjuk som äter saker som jag inte tycker är goda, när jag vet att de dessutom skadar mig. Vad är det för destruktivt beteende människan har? Är det något biologiskt som går ut på att få i sig så mycket fett och protein som möjligt? För, det är knappast den godaste maten jag vet.

Det som är riktigt positivt med det här är att jag är besviken på mig själv. Hur är det bra? Jo, den här bloggen påbörjades när jag var riktigt, riktigt besviken på mig själv. Jag mådde så dåligt att jag lovade mig själv att aldrig hamna där igen. Jag känner att jag har en drivkraft nu som jag inte har haft på länge. Om det inte vore för nyårsafton så hade jag mått ännu bättre psykiskt. Nu kan jag inte riktigt börja dra igång på allvar med min självutveckling känns det som.

Det är ett ganska välkänt fenomen inom nyandlighet, att tacksamhet ger en vad man vill ha i livet. I stället för att be om att få något av någon högre makt, ska man helt enkelt vara tacksam över att man redan fått det.

När man tackar för något så antar det undermedvetna att det redan har skett. För enligt teorin är det själva känslan av bristen av något som gör att man aldrig får det. Känslan man strålar ut till världen är en känsla av saknad och otillräcklighet – och man får alltid vad man strålar ut, inte vad man säger verbalt.

Jag vet inte om universum svarar på våra känslor, även om jag upplevt indikationer på det många gånger. Det kan mycket väl vara som så att när vi är tacksamma så tänker vi positivt, och gör därmed positiva handlingar, som ger oss mer av det vi vill ha. Oavsett hur det egentligen ligger till, så gynnar det oss verkligen att vara tacksamma.

Jag har fokuserat en hel del på det här sedan igår, och jag mår så fruktansvärt mycket bättre än jag gjorde tidigare. Det känns som att jag är mer integrerad i världen, har större kontroll och jag det känns som att universum serverar mig det jag vill ha på ett silverfat mer eller mindre.

Igår fokuserade jag på tacksamhet över pengar, på att lyckas ta körkort, på det motsatta könet och i allmänhet. Idag fick jag typ 7000 mer än jag väntade på lönespecen Gammal övertid som jag trodde att jag redan fått, och jag kunde inte ana att det var så mycket. Självklart kan man se det som att det var oundvikligt att jag skulle få pengarna när jag ju jobbat för dem, men det känns lite sinnesrubbat att det sker dagen efter jag börjar leka med tanken att jag har obegränsat av allt jag vill ha.

Så extrapengarna täckte nästan hela jäkla körskolekostnaderna, fantastiskt! Detta är ju dessutom utöver min nya, högre lön. Så jag har väldigt gott ställt nu, och jag kommer att få det ännu bättre, och det är jag tacksam för!

Utöver det finns det en tjej jag är intresserad av som det går bättre och bättre med. Det är lite magiskt sådär. Samtidigt känner jag mig oberoende av hur det går, så jag har inte bråttom, och blir det inget så blir jag inte olycklig för det. Märker också större respons av tjejer i allmänhet överallt… särskilt idag då, sedan jag fokuserade på det igår

Jag tycker det är värt att nämna. Var mer tacksam! Börja med att vara tacksam över det du har, planera sedan vad du vill ha framöver, och börja vara tacksam över att du lyckats åstadkomma dessa saker. Även om du inte gjort det ännu. Vad har du att förlora? Det värsta som kan hända är att du mår riktigt bra över något som inte är sant.

Nej, inte ny… den här köpt för 2-3 månader sedan, men jag har inte kunnat få på mig den tidigare. Nu sitter den nog bättre än något annat plagg jag har. GÖTT! Ville bara säga det

Man kan kämpa länge med något och egentligen bara njuta av frukterna korta stunder, men dessa stunder är så värdefulla. När man inte kämpar, och är missnöjd med sig själv, så får man i stället känslor av besvikelse då och då. Jag föredrar att kämpa…

Jag tycker det är hemskt att gå omkring och förvisso må ganska bra, men sedan komma att tänka på nån liten brist man har, vilket kan sänka hela humöret. Gör det bästa ni kan med det ni har, även om ni inte alltid uppskattar det, för man vänjer sig ju med allt ganska fort.

Jag gick just runt, runt och funderade lite (ja, jag gör så när jag känner mig inspirerad och peppad). Jag insåg att jag plötsligt slutat hänga på en chat där jag har hängt sedan 1999. Det är en chat om ockultism och paranormala fenomen, men befolkningen är inte särskilt upplysta. De flesta är rädda och lata och gör inget med sina liv. Men man har liksom vuxit sig fast där, av gammal vana sådär.

Jag har faktiskt försökt sluta hänga där förr, när jag varit sur på folket eller så. Men nu är det bara som att jag inte går in, självmant. Något i mig har förstått att det inte ger mig något. Men det är inte bara chatten… jag har börjat slänga bort gammal musik som jag har sparat bara för att jag gillade det förr. Jag har blockat och raderat massa människor på MSN som inte heller ger mig något.

Idag blev min nya hemsida klar, med ny webbadress. Jag har haft samma i sex år nu, och uppdaterat samma hela tiden, men behållit mycket som inte längre stämmer överens med mig själv. Jag har väl försökt göra det mer aktuellt genom åren, men stommen var liksom gammal. Nu försvinner mer än hälften av innehållet på hemsidan, och jag kommer inte sakna det. Förmodligen ingen annan heller.

Det känns nytt, frächt. Det jag kom på nu när jag funderade var att när man förändras som person, så försvinner också de delar av dåtiden som bara associerades med den gamla personligheten. Det bara ramlar bort, och det känns väldigt naturligt. När man aktivt försöker göra sig av med moment i sitt liv så brukar det inte gå, för att man helt enkelt associerar sig själv med momentet i fråga. Man kan kämpa sig svettig, det hjälper inte. Det enda sättet att förändra något är att förändra oss själva.

Nu pratade jag bara om datorvärlden, men det är mycket sådant i mitt liv just nu. Gamla saker bara faller bort och löses bort. Saker som lite definierat mig själv som människa. I like it!