Tonys magiska liv

Jag har nog aldrig varit beroende av en typisk kärleksrelation, även om jag lyckats ha ett par kortare relationer och en längre på nästan tre år. Men när den treåriga relationen tog slut (för 4-5 månader sedan tror jag) så var jag så inställd på att ha ett förhållande att jag började fundera direkt kring vem nästa tjej skulle bli.

Men det gick över ganska snabbt. Och ännu värre blev det nu sen jag startade bloggen och började utveckla mig själv maximalt varje dag. Jag kunde inte förstå vart tiden och energin skulle komma ifrån, när jag hade så fullt upp med mig själv? Jag njöt verkligen av livet, och det gör jag fortfarande. Men idag kom jag på vad som var knas.

När jag tänkte mig ett förhållande så tänkte jag mig de tidigare förhållandena jag har haft, att de skulle upprepa sig men vara en annan tjej. Det lockande inte alls, det skulle bara vara energikrävande tänkte jag. Men först idag insåg jag att den här bilden bara var en av tusen sätt en relation kan se ut på. Jag var så programmerad att jag trodde att alla tjejer skulle vara värdelösa för mig (gällande min utveckling).

Men jag kan faktiskt föreställa mig en tjej som kan utvecklas tillsammans med mig. Jag tror att när man sätter upp tydliga mål och krav kring hur man vill att något ska vara, så drar man dessa ting eller människor närmare sig själv. Så genom att bara veta vilken typ av tjej jag vill ha, så tror jag att det blir bra mycket enklare att träffa henne.

En annan sak jag har upptäckt som är väldigt spännande är att mina krav på en eventuell flickvän har förändrats i och med att jag själv har förändrats. Tidigare drogs jag till snälla, småblyga tjejer som gillade mysiga hemmakvällar och promenader typ. Hon skulle inte vara allt för social, hon skulle vara intelligent men känslosam. Hon fick heller ogärna vara nykterist, det hade jag tyckt var tråkigt. Rökare var OK, men inte önskvärt. Såhär i efterhand inser jag att det var exakt den jag själv var!

Det är jättespännande! Det stämmer verkligen att man attraherar folk som är lika en själv – helt enkelt för att man vill ha folk som är lik en själv. Nu känner jag att en tjej som var blyg och som gärna gjorde samma sak dag ut och dag in bara skulle sinka mig, och jag kommer snabbt in på tankar som ”vad hemskt det skulle vara för henne om jag gjorde slut med henne”.

Nu vill jag ha en målmedveten tjej. En tjej som förvisso har ett inneboende lugn, men som alltid strävar framåt. Som är glad, social, spontan – men inte dumdristig eller som pratar om allt och inget dagarna i ända. Jag vill ha en tjej att resa med, en tjej att gå på seminarier med. En tjej som när man tittar henne i ögonen ser att hennes själ brinna igenom. Vad säger detta om mig? Lite om vad jag nu mera är, men också lite av vad jag inom en snar framtid kommer att bli.

Efter att ha lyssnat vidare på Tony Robbins ”Get the edge” så kom jag fram till ett par saker idag.

Jag har tänkt i många år att de två största motsatserna i Universum är Kärlek och Rädsla, eftersom rädsla är orsaken till de flesta andra negativa känslor. Som hat, besvikelse, sorg osv. Medan kärlek är orsaken till de flesta trevliga känslor, som glädje, vördnad och engagemang.

Sedan började jag bry mig mer på motpolerna Njutning och Smärta, vilket jag tyckte var mer applicerbart på mitt liv. Jag insåg att alla levande ting, även växter och encelliga djur, dras mot njutning och flyr smärtan/obehaget. Det är den mest grundläggande kraften i alla organismer. Vi strävar efter det vi tror ger oss mest njutning. Skillnaden mellan oss och övriga djur är att vi kan gå omkring och tro saker, medan ett djur mer eller mindre vet vad den vill så är det bra med det.

Ganska ofta tror vi helt enkelt fel, då vi har lärt oss att tänka fel genom åren. Vi tror inte att vi vill ha något, av den enkla anledningen att vi inte tror att vi kan få det längre. Eller att vi inte orkar. Eller att något står i vägen. Vi kan ha hur mycket ursäkter som helst för att inte följa våra njutningar och drömmar. Det är här smärta kommer in i bilden!

Smärta uppstår förstås på ett fysiskt plan om vi skadar oss eller blir sjuka. Men mental och emotionell smärta uppstår oftast av anledningen att vi är missnöjda med oss själva eller vår tillvaro. Visst händer det att vi mår dåligt för andras skull, men det är inte särskilt ofta i jämförelse med hur ofta vi tycker synd om oss själva.

Det jag kom fram till idag var att smärta inte är någonting dåligt. Vilket betyder att det finns en poäng med smärta, men det betyder inte att vi inte ska fly från den. Faktiskt är hela poängen med smärtan att vi ska fly från den till någonting bättre. Utan smärta hade vi aldrig tagit tag i våra problem. Om allt bara vore gemytligt hade vi stått på samma ställe hela våra liv. Och det är uppenbarligen inte därför vi är här på Jorden.

Det finns två huvudsakliga sätt att fly från  smärta, det ena är fel, och det andra är rätt.

1. FEL: Fly från smärtan genom att dra ner din självkritik. Genom att dra smålögner för dig själv, som ”det är inte så farligt egentligen”. Eller om något är jobbigt så gör man något annat istället för det man ursprungligen ville, och negerar därmed den personliga drivkraften i livet.
2. RÄTT: Man inser fakta, man inser att man är rädd. Det gör ont, det smärtar. Men man använder smärtan för att komma ur sitt dåliga beteende. Man ska inte fokusera på smärtan, utan på det man vill åstadkomma. Men med smärta som varningssingal vet man när man tagit fel stigar i livet. Försök inte lindra smärtan genom att linda in situationer i bomull!

Lider man av att vara överviktig exempelvis, för att man inte känner sig accepterad är alltså en taktik att bara umgås med feta personer, att säga till sig själv att skönheten kommer inifrån. Eller att tycka att man trots detta ser ganska bra ut. Acceptans är jätteviktigt, MEN, det driver dig inte framåt. Håller du på så här så kommer du förmodigen att dö som det fetto du är.

Du bör istället inse att du är överviktig. Se dig själv naken i spegeln. Tänk på alla situationer som du mått sämre av att ha din kroppsform. Fokusera på vad du verkligen vill uppnå i framtiden, och låt ingen misstro hindra dig för att börja jobba mot det NU. Om du tänker att du ska börja i morgon, så lever du kvar i ditt gamla tankemönster och kommer att misslyckas. Du börjar NU, och du ViLL! Annars vill du inte på riktigt – och det är därför du kommer misslyckas. Behöver du förbereda dig mentalt? Bullshit, du kan börja direkt. NU NU NU!

Alltså; Notera smärtan. Se varför den är där. Och gör sedan något åt den. Försök inte undkomma smärtan med minsta möjliga ansträngning så att du står ut med dig själv. Ta dig ifrån det som smärtar med kraft, beslutsamhet och disciplin! Du ska inte stå ut med dig själv, du ska älska och se upp till dig själv! Du ska vara stolt över att vara du!

Resan till och från jobbet var ett nöje idag. Vilket nog är första gången på mycket länge. Resorna har mest varit riktigt tråkiga och känts så onödiga då jag förlorat så mycket tid. Men nu har jag börjat lyssna på audioböcker. Idag började jag med Anthony Robbins – Get The Edge. Det är jättekul, och jag promenerar hellre 10 minuter till jobbet än att byta från buss till spårvagn.

En sak som han påminde mig om idag var hur vårat kroppsspråk påverkar hur vi mår. Det är inte bara kroppen som beter sig på särskilda sätt när vi mår bra eller dåligt, utan vi mår även bra eller dåligt beroende på vad vi gör med våran kropp. Två sidor av samma mynt!

För många år sen fick jag ett vykort där det stod ”Le allt du kan i 10 sekunder, minst 10 gånger, så blir glad på riktigt” eller liknande. Jag provade, och jag började skratta. Det kittlade roligt i kinderna och problemen försvann. Fånigt? Nejdå. Det är enkelt!

För att bli rik – bete dig som en rik person gör. För att bli smal – bete dig som en smal person. Vill du bli lycklig – bete dig som en lycklig person gör! Hur ser en lycklig människa ut? Avspänd? Leendes? Går fritt och ledigt? Vad tänker en lycklig människa på? Förmodligen på saker han ser fram mot, saker som är bra med hans liv. Varför väntar vi på att ha en anledning till att bete oss som en lycklig människa, när vi inte behöver vänta?

Det är riktigt, du kan bete dig som en lycklig människa just nu! Även om du mår skit. Bara gör det, och ge det några minuter. Det funkar!

Hela temat med den här bloggen är att jag ska bli bättre. För att bli bättre krävs det tid för att arbeta mot sina mål. Därför är mitt mål att få så mycket tid över som möjligt till att utveckla mig själv, och därför måste jag effektivisera det jag ”måste göra”.

Saker som att städa, tvätta, betala räkningar och arbeta är saker jag gör för att jag inte ser några andra sätt att njuta av mitt liv i nuläget. De är saker jag gör för att kunna avnjuta andra saker. Jag får svårare att njuta av Mozarts musik om min lägenhet ser ut som skräp.

Vad gör de flesta med sin tid egentligen? De få timmar de får över till sig själva är de så trötta att de bänkar sig framför TVn eller datorn. Men de är trötta av en anledning, de har förmodligen inget mål med sina liv. Är något roligt så känner man sig inte särskilt trött som oftast. Jag känner stor drivkraft till att leva nu för tiden, och jag vill inte att en timme ska gå förlorad till något som inte utvecklar mig i en riktning jag tycker verkar kul och intressant.

Därför tänker jag ofta på hur jag kan effektivisera det jag gör, och hur jag kan spara pengar på saker och ting. För ju äldre jag blir desto mer självklart blir det gamla talesättet ”Tid är pengar”. Har man mycket pengar kan man köpa sig mycket tid för sin egen utveckling. Har man mycket tid kan man arbeta till sig mer pengar.

Gör som jag – börja med att lista vad som tar mest tid varje dag sammanlagd, och se hur du kan dra ner på dessa tider. Så att du kan njuta mer av ditt liv, och utveckla dig själv åt det håll du vill. Kanske ersätta TV-tittande med motion, restid med studier osv.

Saker som tar tid i min vardag

Jobba, 8 timmar: Jag kan inte låta bli att gå dit utan att förlora pengar och förtroende. Och jag vill inte slappa på jobbet och göra privata saker. Olösligt fall? Icke!

Jag har kontakt med väldigt mycket människor på jobbet, både fysiskt och i telefon. Ett av mina mål är att öka på min karisma och självförtroende. Detta är en utmärkt sfär för att öva på sådant. Istället för att se ett möte med en användare som problematiskt kan jag se det som en personlig utmaning i hur jag kan framställa mig själv som person. Istället för att klaga över ett tråkigt möte, kan jag studera grupppsykologin och öva på att tala inför publik. Varje dag jag kommer från jobbet kan jag vara mer utvecklad än när jag gick dit. Den dagen då jag inte kan utveckla mig där är det dags att byta jobb anser jag!

Sömn, 7 timmar: Jag vill inte minska sömnen, jag behöver den för att bygga min kropp starkare och hålla min intelligens i topptrim. Det jag kan undvika är att sova 11 timmar på helgerna. Det jag också kan göra är att stressa ner mig själv i vardagen och därigenom få en bättre och djupare sömn.

Restid till jobbet, 1,5 timmar: Nu laddar jag ner massa ljudböcker som intresserar mig. För jag har insett att jag spenderar 1,5 timme om dagen på resande fot, från och till jobbet. Tid som går helt förlorad. Nåja, jag brukar sitta och försöka meditera, men det känns inte optimalt. Så nu kan jag lära mig på vägen till och från jobbet, och vips har jag lagt en timme per dag åt min utveckling som jag inte hade tidigare.

Matlagning, 0,5 timmar: Jag kollade vad som kostade mest i matkostnader varje månad. Mest var ju luncherna på jobbet som jag alltid köpte ute. De har jag dragit ner till 1-2 gånger i veckan, och tjänar därmed  en slant varje månad. Sedan var vegetariska biffar och dylikt näst dyrast. Två quornmiddagar kan lätt kosta 45-50 spänn. Så nu har jag börjat göra egna biffar och kan plötsligt få 15 middagar för 30 kronor istället. Lite billigare! Såserna köpte jag i små tetrapack för 14kr styck förut, och nu har jag gått över till påssåser där jag får samma mängd sås för 4 kr.

Jag lagar alltid större portioner nu för tiden, vilket tjänar både pengar och tid. Ris, bulgur, kamutvete, fullkornspasta osv, kokar jag för 4-5 portioner istället för 1. Såser kokar jag för 2 portioner. Oftast behöver jag bara slänga ihop saker ur frysen på en tallrik och värma i micron så får jag näringsriktig mat som är billig och snabb. Ibland måste jag koka mer basmat, ibland måste jag vispa upp en sås, men det går relativt fort!

Städning, 0,5 timmar: Jag städar inte varje dag, men plockar undan efter mig lite sådär, och städar flera timmar på helgen istället, men i genomsnitt är det kanske 30 minuter om dagen. Jag skulle kunna köpa fler kläder som passar och bara tvätta varannan vecka istället för varje. Jag kunde köpa en liten dammsugare som är lätt att dra fram. Men inte mycket att göra här egentligen.

Många bäckar små! Jag försöker här inte snåla mig fram genom livet. Inte alls! Jag är en livsnjutare. Men det handlar om att kompensera. Är det värt pengarna? Är det värt tiden?!

Jag tittar ibland på äldre människor, som går omkring riktigt långsamt och man ser hur de lider för varje steg de tar. Jag kan förstå att kroppen strejkar efter allt den har varit med om, men jag tror inte det är där skon klämmer egentligen. Kroppens celler förnyas ständigt, det man har funnit är väl i och för sig att cellerna förlorar sin förmåga att reproduceras med åldern.

Men varför slutar cellerna reproduceras? Saknas något ämne? Varför minskar bildningen av detta ämne i så fall? Folk måste ifrågasätta lite mer, inte bara acceptera att kroppen förändras tills dess att vi dör. Vi som art bör försöka förstå vilka krafter som påverkar oss och hur vi kan påverka krafterna.

Så, vad gör människor gamla, slitna, trötta och ledsna? Jag tror det är till största delen psykiskt. Pratar man med dessa äldre människor med femtioelva krämpor, så visar det sig oftast att de är bittra som personer. De har slutat tro, de gör det de måste och inväntar döden. Så, döden kommer.

Jag vill inte bli sådan. Aldrig! Jag tror att processen börjar hos de flesta redan efter de fått sitt första jobb och flyttat hemifrån. Den långsamma, dödliga processen som tar död på oss. Vi vänjer oss, vi blir bekväma, vi slutar tro på ”omöjligheter”. Vi viker oss för våra rädslor, så rädslorna bara ökar. Men det gör inget, för vi går kring våra rädslor hela livet så vi slipper se dem. Sedan kommer dagen då vi blir trötta på våra liv, och göra något ”drastiskt”, som att skaffa en ny bil eller dumpa frugan och knullar en 16-åring. Små, små kaotiska tider och resten av våra liv går ut på att göra samma saker varje dag.

JAG TÄNKER INTE BLI SÅDAN!!

Jag ska aldrig tro att det inte kan bli bättre.
Jag ska aldrig sluta drömma om något mer storslaget.
Jag ska aldrig ge vika inför förutfattade meningar och rädslor.

Varje morgon jag vaknar ska vara en planering för ett storslaget liv. Varje kväll när jag går och lägger mig ska vara ett tyst tack för det som varit.

Jag ska bli en sån där härlig, äldre herre som har allt, och som har varit med om otroligt mycket. Som inte har ont, inte är sjuk, och som inte ratar allt som skapades efter 2020.

Detta är en magisk bön, inte en framtidsskådan. Framtiden existerar inte, jag skapar den!