Jag såg just en inspirerande video med Vichen Lakhiani. Han pratar om att ägna 5 minuter av sin dag åt att hamna i emotionell och spirituell balans. Hans tanke är att om vi kan ägna tid åt att äta frukost och duscha varje morgon, så borde vi även kunna ägna några minuter åt själen.

Det är nämligen inte okej i vårat samhälle att ha dålig hygien, men det är tyvärr helt okej att gå omkring och må dåligt. Han säger att det inte är normalt att må dåligt, men det tycker jag nog att det är. Däremot kanske det inte är naturligt beteende för människan?

Det som slår mig är att även jag påverkas av min omgivning mer än jag tror. Den allmänna nedstämdheten gör att jag ofta inte tar mig i kragen, för att jag på någon nivå glömmer att man kan må bra. Det känns inte verkligt, och därför lägger man inte energi på det.

Jag menar, jag ägnar i genomsnitt 1 timme och en kvart varje dag åt motion och hälsa (räknade just ut ), men jag ägnar inte många minuter åt mitt psyke. Visst händer det, men frågan är varför prioriteten ser ut som den gör.

Man ses fortfarande som lite konstig om man läser självhjälpsböcker, eller går omkring på stan och ler. Jag misstänker att samhällets glädjenivå skulle öka ganska mycket om människor bara var inställda på att det var viktigt och möjligt att må bra. En sån enkel sak…

Aja, här är klippet…

Click here to view the embedded video.

Det har varit ledord för mig sedan igår.

Jag skriver ju ofta om hur man ska må bättre och sådär, och den tanken har fått mig att må bra ett tag nu. Jag gör en för stor grej av allting; går omkring och oroar mig för de mest onödiga ting.

Men tänker jag ”Ta inte allt så jävla allvarligt!” så börjar jag le, gå långsammare, bryr mig inte vad andra tänker och så vidare.

Tyvärr är inte detta heller en permanent lösning för att alltid må bra. Det fungerar väl för vissa, och inte för andra. Och för min del verkar det som att inget inte alltid fungerar. Olika tankesätt kan få mig glad vid olika tillfällen.

Vet ni vad man borde göra? Skriva upp alla tankar som gjort en glad i en jäkla lista, och sedan läser man igenom listan när man mår dåligt för att se om något resonerar med en och gör en lyckligare. Det kan väl vara allt från att affirmera att man är vacker, till att tänka på en solig semester. Eller tänka på sin partner eller sin katt. Allt som har fungerat en gång lär fungera någon mer gång?

Jag är intresserad av både råkost och muskelbyggande, så jag har hållit ett öga på Den stora proteinfrågan. Nätet kryllar av killar som bygger muskler på en råkostdiet och propagerar för detta. Jag tror på det, men jag tycker inte om att göra saker utan att förstå hur det fungerar.

När jag blev vegetarian/fuskvegan för massa år sedan så lärde jag mig att sojabönan var den enda kompletta proteinkällan för en vegan. Inga frukter, grönsaker eller nötter innehöll nämligen samtliga 8 essentiella aminosyror. ”Jävla skit” tänkte jag, för sojabönor är inte gott.

Sedan dess har jag struntat ganska mycket i det där, och jag har aldrig ätit sojabönor i princip. Men idag började jag läsa på lite djupare. Vilka aminosyror finns egentligen, och vilka kan man inte få i sig genom frukt och grönt? Vet ni vad jag fann? Det där med kompletta proteinkällor är en studie från 70-talet, då man inte visste att man kunde kombinera aminosyror från olika matkällor och vid olika tillfällen för att få fullgott resultat. På 90-talet ångrade man sig också publikt och bekräftade att inga grönsaker förvisso innehåller alla essentiella aminosyror, men att det inte är några problem att kombinera grönsaker för att få i sig alla aminosyror som vi behöver.

Jag blir både arg och glad samtidigt. Här har man gått omkring och trott att sojabönan var en mirakelböna, när all frukt och grönt går bra för att få i sig fullgott protein. WHO (Världshälsoorganisationen) har även sagt att 5 % av ens dagliga energi bör komma från protein – och den genomsnittlige frukten innehåller just 5 % från protein. Grönsaker innehåller 20-50 % av sin energi från protein. Groddade frön och nötter innehåller 10-25 % från protein. Det finns i västvärlden nästan inga dokumenterade fall av proteinbrist – eftersom nästan allt man äter innehåller tillräckliga mängder. Äter man för lite energi en längre period kan proteinbrist uppstå, svar ja.

Jag kollade upp alla essentiella aminosyror… Isoleucine, Leucine, Lysine, Methionine, Phenylalanine, Threonine, Tryptophan och Valine. Jag hittade en sida där man kunde se vilka av dessa som inkluderades i grönsaker, frukt och nötter, och jag såg inga problem med några av dem. Sammanfattningsvis kan jag säga att man får i sig alla genom att äta ärtor, broccoli, kål, sojabönsgroddar, lök, majs, blomkål, banan, kiwi, jordgubbar, jordnötter, pistagenötter och mandlar. Nemas problemas. Nu är det bara vitamin B12-myten som jag vill höra förgöras. Hittills verkar vi ganska beroende av mejeriprodukter eller preparat :-/

Det vore jävligt bra om inte alla hälsotidningar kopierade varandra och citerade studier som gjordes för 50 år sedan. Hela träningsvärlden verkar vara en insnöad klick människor som inte efterforskar mer än till sina fitnesstidningar som drivs av de som säljer träningspreparat. Blä.

Källor:
http://www.raw-food-health.net/VegetableProtein.html
http://www.living-foods.com/faq.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Amino_acid
http://wholefoodcatalog.info/nutrients/
http://www.youtube.com/watch?v=DjoxPj2XZco och http://www.youtube.com/watch?v=n3MCu8HfZag

Vem vill du vara idag?

Vi tror att vi vet vilka vi är. Vi vet vad vi heter, vad vi gör på dagarna, vad vi står för, vad vi gör på fritiden. Vi vet också vad vi gillar för filmer, vad för politisk åsikt vi har och vilken relation vi har till en eventuell gud.

Vi använder oss av mallar för att kunna definiera oss själva. Genom att ha en överblickbarhet på den man är, så kan man plötsligt vara stolt över något. Man kan få en trygghet av vetskapen vad man är. Man vet också hur man ska handskas med omvärlden. Men vad händer när mallar och självbilder raserar?

Jag är inte så säker på att det är någonting dåligt nämligen. För dessa mallar är inte de vi egentligen är, det är bara spökbilder av hur vi har betett oss tidigare i livet. Det säger bara någonting om framtiden om du tänker fortsätta leva på samma sätt som du gjort tidigare. Men om du skulle släppa din självbild, så skulle du bli ett tomt blad. Och hur ett tomt blad beter sig är det ingen som vet.

Kanske börjar vi drivas av en helt annan kraft. Kanske få vi en känsla för vad som är rätt, eller så börjar vi drivas av något högre än den förprogrammerade varianten av människa som man var tidigare?

Jag tycker det är en spännande väg att gå! Det är så enkelt att bara tänka samma tankar varje dag, och så bekvämt att placera sig själv och andra i ett fack. Men dessa fack är inte bara trygga, utan direkt felaktiga många gånger. Vet vi ens hur världen ser ut egentligen? Om vi tar bort våra förutfattade meningar och våra tankar, ser världen då lika dan ut som nu?

Vi ser bara små fragment av vår omgivning, det som vi lärt oss att vi har nytta av att se. Saker vi ser varje dag sorteras således bort. Vi sätter värde på saker och ting, som bra och dåliga, fula och vackra, intressanta och ointressanta, sedan inbillar vi oss att detta speglar den verkliga världen. Fastän vi egentligen bara ser det vårt undermedvetna tillåter oss att se, och även detta vi faktiskt ser är beklätt i så mycket subjektiva tankar och känslor att det inte alls speglar det någon annan skulle sett.

Två människor med två olika verklighetsuppfattningar

Således är omvärlden verkligen en spegling av vårat eget inre. Det är inget hokus pokus eller metafysiskt – vi ser bara det vi sätter fokus på. Verkligheten som sådan är allt för komplex, avancerad och detaljerad för att kunna förstås av våra psyken. Så det enda vi kan göra är att ta in det vi tror är viktigt och hitta samband där vi kan. Inget fel på det – men det blir fel när vi tror att vi har objektivt rätt och andra har fel. Det blir fel när vi påstår oss se sanningen när vi bara ser en promille av det som finns omkring oss.

Är man intelligent på riktigt måste man nog inse att man inte förstår särskilt mycket alls, och man måste vara väldigt dynamisk i sitt tänkande. Det krävs mod för att göra sig av med sina föreställningarna och se saker med ett blankt sinne. En hel värld kan öppna sig, som ibland kan göra en ganska rädd. Allt som är nytt är skrämmande i början; vill du vara en äventyrare eller en fegis?

Over and out.

Jakten på självkänsla...

Jag kan inte understryka nog hur viktigt det är med bra självkänsla och självförtroende! Inte bara för er, utan framför allt för mig själv. Jag kan fixa det genom rätt tankar, men jag lyckas alltid glömma bort att göra det.

Att ha en bra självkänsla förändrar hela mitt liv. Det förändrar förstås hur jag mår, men även hur jag kommunicerar med andra, vad andra får mig att känna och vad händelser har för betydelse för mig.

När jag känner att mitt värde brister så tror jag att jag måste hävda mig på olika sätt; kanske säga väldigt smarta saker eller bete mig som en skön människa. Men resultatet brukar snarare bli att jag verkar nervös och onaturlig i mitt beteende. Jag gör saker mer på grund av andra och min omgivning istället för att göra saker för att jag verkligen vill!

När självkänslan är högre än vanligt så kommunicerar jag tydligare, folk tycker mer om mig och jag uppskattar nästan allt som kommer till mig. Problem blir till utmaningar. Jag vet inte om det bara är vissa människor som förändras så mycket av självkänsla eller det beror på att jag har en allmän brist på det, men jag misstänker det första.

Samhället har tagit ifrån oss vår självkänsla successivt genom hela våra liv. Vi måste lyda våra föräldrar, vi måste lyda våra lärare, vi måste lyda våra chefer. Vi lär oss från skolan att vi måste göra som folk säger åt oss, och vi lär oss från Arbetsfördmedlingen att vi ska vara glada om någon tar emot oss, även om det är ett jobb vi inte vill ha.

Från TV, Internet, radio och tidningar lär vi oss hela tiden hur vi borde vara, vad som är populärt och hur vi ska bete oss. Vi lever helt enkelt inte i ett samhälle som bygger vårat självförtroende kring något – tvärtom. Kanske finns det ett syfte – svaga människor är lättare att styra. Eller så är det bara en effekt av att samhället ser ut som det gör.

De flesta har väldigt låg självkänsla. Men så kan man komma att tänka på vissa typer av kanske särskilt män, som verkar ha för mycket av den. Fast jag tror inte det stämmer, dessa alfahannar som styr genom våld har oftast lika låg självkänsla som alla andra. Annars skulle de bara kunna le med sin självkänsla och veta att allt redan var bra. Men det gör de inte. Det finns en uppsjö olika beteenden som stiger ur brist på självkänsla, och aggressioner är inte heller ovanligt.

Vi måste återfinna vårt självförtroende igen. Vi är alla mäktiga varelser, och vi visste om det när vi var barn. Då var det inte okej att vår vilja inte gick igenom. Visst finns det många tillfällen då vi måste samsas och förstå varandra, jämka och vara dynamiska. Men att sänka sin egen inre vilja och styrka bör aldrig vara försvarbart!

Kom igen! Lev! Älska! Var fri!

Var glad för fan!

Jag strävar ju alltid efter att må så bra som möjligt, och därför lägger jag mycket tid och energi på att lyckas med det. Då och då kommer jag fram till något viktigt som jag måste dela med mig av.

Som jag sagt innan så är det verkligen möjligt att förändra hur man mår direkt! Ingen process behövs, inget arbete, det krävs bara ett beslut. Men det är ändå en av de mest utmanande man kan göra.

När något har ett visst stadie så vill de gärna behålla det stadiet. Att förändras kräver energi, fast ibland frigör det mycket mer energi än man förlorar. Går man omkring och är spänd och arg så får man energi om man bara kan släppa det beteendet. Det finns hur mycket tips och guider som helst för det här, hundratals hjälp-dig-själv-böcker, och alla brukar prata om att visualisera eller bestämma sig. Föreställ dig att du börjar må bättre yada yada.

Det funkar inte… om man föreställer sig att man mår dåligt och ska må bättre, så kräver det att man verkligen ska tro på att det är möjligt, vilket man inte gör när man mår dåligt. Men det finns ett trick som jag brukar använda mig av, vilket också kräver ganska mycket fokus, men som fungerar…

Glöm helt enkelt det du är just nu, och bestäm vad du är istället. Inte vad du ska bli, utan vad du är nu. Vägra kom ihåg att du mår dåligt, vägra kom ihåg alla anledningar till det. Bete dig bara som en glad människa beter sig (rak rygg, le, andas djupt och lugnt osv) och ge det lite tid.

Du kommer alltid ha en historia om varför du mår dåligt, så det bästa du kan göra är att glömma bort den. Ge den inte energi genom att fundera och arbeta dig bort från den. Det låter den dig inte göra. När du glömmer din historia och skapar dig en ny så kommer du plötsligt vara glad, och du kan se på dina ”problem” med nya ögon.

Kom ihåg att det aldrig är befogat att må dåligt. Det finns inga problem som berättigar dåligt beteende. Du har alltid ett val!

Aleister Crowley, en ganska galen magiker...

När bloggen skapades så var den mer inriktad på djupare andlighet och på magi, därav domännamnet magik.se. Det följer fortfarande som en röd tråd, men ibland undrar nog vissa vad jag menar med ”Tonys magiska liv”. Jag menar inte ungefär samma som ”häftiga liv”, utan något djupare än så.

Vad är en magiker för mig?

En magiker är i världen, men inte av denna värld. En magiker lyssnar på tystnaden bakom ljuden, och hör tystnaden mellan tankarna. Han har kontakt med något större och djupare – men det är inget mystiskt – utan är bara närmare varandet än de flesta idag är.

Om man låter sina tankar avstanna utan att förlora medvetandet så känner man ett lugn och får en förståelse som inte kan förklaras med ord, eller ens förstås av psyket. Om vi hela tiden reagerar på det som händer omkring oss, så blir vi bara en produkt av världen, med ungefär lika mycket makt som en golvlampa. Det är när vi ställer oss utanför världen, ser den för vad den är, förstår dess symbolik och drivkrafter som vi kan börja vara en verklig medskapare med världen.

Jag anser inte att en magiker har övernaturliga krafter, jag tror helt enkelt att dessa människor lever ut sin mänskliga potential. Vi är djur, men vi är samtidigt inte som de andra djuren. Djuren kan förvisso vara närvarande i nuet, och de kan tänka och känna – men de kan inte tänka abstrakt på samma sätt och de är än mer en produkt av omgivningen. De reagerar, istället för att påverka. Människan är förmodligen det enda djur som kan ställa sig utanför, se, planera, skapa, förändra läget. Nåja, de allra flesta av oss gör det inte, men vi skulle kunna!

Jag ser Universeum lite som ytan på en flod. Det som sker, sker på ytan av denna flod. Skulle man vara omedveten om vad som döljer sig under ytan så skulle man aldrig kunna förutspå vad som kommer hända härnäst, och man skulle bara kunna påverka det genom att påverka ytskiktet. Men även om man motar vattnet i motsatt riktning så hjälper det inte särskilt mycket. Man påverkar, men det är väldigt ineffektivt och man känner sig snart maktlös inför naturen.

Det är välkänt inom andligheten att när man släpper sitt ego och sina tankar, så blir man mer ett med allt än annars. Det är ganska vanligt att människor börjar kommunicera med träd och dylikt under meditationer. Det är nog inte för att de plötsligt kan trädspråket, utan för att deras varande är synkroniserat med trädets. Det är därför ingen egentlig skillnad mellan de båda, därför behövs ingen kommunikation längre, förståelsen bara finns där. Om man skulle göra det här med floden, så skulle man kunna styra vattnet på ett mer effektivt sätt än innan.

Den stora frågan är… när man är synkad med floden, kommer man då vilja förändra den? Drivkraften att förändra var från början du själv, och när du måste släppa dig själv för att kommunicera/påverka med omgivningen så kanske denna drivkraft försvinner? Det är en fråga jag saknar svar på… kanske kan vi påverka först då när vi släppt egot och vår önskan är ren… eller så är naturen alltid perfekt, vilket vi inser när vi är där och därför inte vill förändra något.

En magiker förstår att allt i omgivningen bara är reflektioner av hans inre. Därför ägnar han mycket tid åt att förstå sig själv och sina drivkrafter. På samma sätt som han kan kika under ytan på floden för att förstå hur vågorna rör sig, kan han titta på sitt undermedvetna och lättare förstå varför vissa tankar över huvudtaget dyker upp. Man kan slåss mot individuella tankar, och slå sig trött, eller så kan man förstå ursprunget och ändra på något mer fundamentalt. Ett tecken på storhet är att förändra maximalt mycket med så liten ansträngning som möjligt. Detta kan bara ske genom djup integration med sig själv/omgivningen och förståelse.

Är du en magiker? Är jag? Ibland. Oftast inte. Men dithän ligger min strävan. Det är väldigt givande att meditera och experimentera med sitt eget varandra. Att låta psyket ta en paus ibland och inse att verkligheten ofta är något helt annat än man till vardags tror. För mig känns tankar ganska likt rädslor – som ett högfrekvent ljud som stör. Varandet känns som ett dovt brummande i jämförelse. Det här inser man dock först när man slutar tänka.

Jag skrev även i början av bloggen ytterligare information om vad jag ansåg att magi var.

Nu har jag äntligen semester och kommer åka bort i två veckor! Jag och tjejen drar till Stockholm i några nätter, och åker vidare upp mot Norrland. Där ska vi bo ensamma i en stuga, vid en sjö och ha det jäkligt lugnt och skönt!

Men, det innebär att jag nog kommer vara tyst på bloggen ett tag, för täckningen där uppe är usel (skönt!). Men jag brukar anteckna bra idéer på min iPhone när jag kommer på dem, så kan jag skriva senare. Det är så lätt att man kommer på viktiga tankar och sedan glömmer bort dem.

Vad det gäller träningen så får jag kompensera lite under de här två veckorna. Jag tänkte ta promenader innan frukost som kondition, det får räcka. Vi kommer nog gå mycket mer än så om jag känner oss rätt. Sedan kan jag fortfarande styrketräna hyfsat bra utan hantlar. Jag använder bara kroppen till de flesta övningar, och resten, ptjah… jag kan gå ut i skogen och leta upp en lämplig stock eller sten. Det behöver inte vara svårare än så!

Ska försöka att inte frossa heller, även om jag får äta vad jag vill generellt. Det blir heller ingen månadsvägning den här månaden, vi får se i september istället. Ska bli spännande att se om man fått några visuella resultat av träningen efter två månader!

Ha en trevlig sommar så länge! <3

Rymden är trots allt ganska tom! Eller?

Jag har alltid varit intresserad av astronomi och kosmologi, och ibland bara älskar jag att sitta och fundera kring sånt här. Idag ramlade jag på ett föredrag med Lawrence Krauss vid namn ”A Universe from Nothing”. Ni kan själva titta på Youtubefilmen längst ner i det här inlägget om ni är intresserade av hur Universum ser ut och fungerar. Han sammanfattar allt ganska lättförståeligt.

Jag förstår inte varför bara nördar är intresserade av rymden. Det är så otroligt häftiga saker som är bevisade vid det här laget så folk skulle tro att det var science fiction. Är man sen intresserad av andlighet och parallella världar så är kosmologin definitivt värd att titta närmare på. Tyvärr tror många fortfarande att vetenskapen på nåt vis skulle vara ett hot för andligheten.

Idag blev jag påmind om hur speciellt Universum är när jag såg på Lawrence’s föredrag. Visste ni att 99 % av en atom bara är tomrum? Det betyder att exempelvis du är nästan enbart tomrum. Ingenting alls. I mitten av en atom finns en eller flera protoner, som innehåller nästan hela atomens vikt. Och av en proton så består vikten till 90% av tomrummet i protonen.

Man vet inte vad som gör att partiklar har massa/vikt ännu. Studerar man materian nära nog så inser man att ingen av partiklarna som bygger upp materian har någon massa i sig själva. Egentligen så består allt vi kan se och röra vid av bara energi, vibrationer som svänger och brummar. Det är lite fräckt att fundera kring!

Ungefär såhär ser det nog ut!

Man har kommit fram till att tomrum inte alls är tomt. Även om man tar bort all materia och all form av strålning så finns det ändå otroliga mängder energi i varje kvadratcentimeter tomrum. Man har upptäckt att där finns så kallade virtuella partiklar som skapas och förgörs (eller hoppar in och ut ur vår dimension?) i extremt hög hastighet. De är potentiella partiklar.

Idag är man ganska säker på att hela 70 % av Universum består av denna energi. 25 % består av mörk materia som inte går att detektera med några instrument (men man kan se dess gravitationella effekt på omgivande system), och ynka 4-5 % består av det vi känner till (alla hundra mijlarders galaxer och stjärnor). Känner du dig liten och oviktig än?

Sammanfattningsvis kan man säga att vi lever i ett oändligt stort, brusande hav av energi, men små öar av särskild energi som vi kallar materia. Är det rätt att kalla rymden för tom bara för att vi saknar mätinstrument för att se vad som finns däri? Är vi själv bara ett resultat av evolution, eller har själva medvetandet något med struktureringen av det oändliga, brusande havet att göra?

Click here to view the embedded video.

Jag satt och läste Artalis blogg (trevlig råkostbloggerska!) när jag stötte på ett filmklipp med Durian Rider som tydligen varit vegan i snart 10 år, och råkostare i 4.

Eftersom alla tjatade på honom att han bör ha bristsjukdomar så gjorde han ett utförligt blodtest hos läkare. Svaren var att allt såg mycket bra ut. Även B12, vilket man inte ska kunna få i sig på vegansk diet. D-vitamin var perfekt, men han bor i Australien så han får nog ganska mycket solljus.

Så hade han lika mycket protein i blodet som en kroppsbyggare, något han var ganska nöjd med Även om jag inte är jätteinsnöad på råkost just nu så känns det så jäkla skönt att höra. Vi måste inte vänta på att läkarna säger åt oss vad vi ska äta. Om tusen människor gör som Durian gjorde, och dessa människor sällan eller aldrig blir sjuka, så vet vi för första gången att det är rätt väg att gå.

Kanske är det först då vi kan få med oss den stora massan? Nedan kan du se honom skryta om sina blodvärden.

Click here to view the embedded video.

Notis i efterhand kl 16.10: Artali sa att han i en annan video berättar att han tar B12-sprutor, för att han annars ligger på gränsen till underskott. Fan va tråkigt! Frågan är vad som påverkar B12, och vem som har bestämt vilka värden som är OK att ligga under. Gäller detta alla folkslag? Ja, många frågor dyker upp i mitt huvud.

Nu när jag har börjat styrketräna igen så har jag funderat lite kring återhämtning. Man har ju hört så många olika varianter hit och dit. Hur många muskelgrupper man ska dela in sin träning i, hur många dagar man ska vänta. Vissa säger 2 dagar, andra en hel vecka. Så idag läste jag på lite, och hittade en bra artikel vid namn The truth about muscle recovery.

Sammanfattningsvis verkar det inte finnas något enkelt svar på frågan, men några riktlinjer finns.

• Det är skillnad på musklers återhämtningstid och tiden det tar för träningsvärk att gå över. För att en muskel skall kallas återhämtad så innebär det att den är redo att ge ifrån sig maximalt mycket kraft igen. Hur mycket träningsvärk man har är inte relevant.
• Det finns snabba muskelfibrer, som används för explosiva rörelser som att hoppa, springa, kraftlyft osv. Dessa muskler tar längre tid att återhämta än långsamma muskler.
• De långsamma muskelfibrerna återhämtar sig snabbare, och används för uthållighetsrörelser, som att jogga exempelvis.
• Stora muskelgrupper tar längre tid att återhämta än små. Det stämmer överens med mina erfarenheter. Låren tar riktigt länge att återställa efter en rigorös träning.
• Ju mer erfaren man är inom muskelträning desto mer återhämtningstid behöver man. Därför att man lär sig fokusera sin träning och ta i hårdare. Så en nybörjare klarar sig oftast utmärkt med en återhämtningstid på 48 timmar, medan ett proffs kan behöva en vecka. En normal människa som tränat ett tag men, och tränar hårt brukar klara sig med 3-4 dagar.
• 99 % av folk som styrketränar tar inte i tillräckligt när de tränar. På grund av det så ser de inte de resultat de söker. Ett bra test är att lyfta lika mycket som man gjorde två dagar innan när man senast tränade. Klarar man det så har man inte ansträngt sig tillräckligt vid förra träningstillfället.

Så, ta hellre i av bara helvete och vila desto längre! Just nu är jag precis i början och får träningsvärk för ingenting, så det är inga problem ännu.

Jag funderar dock på hur jag ska lägga upp styrketräningen. Nu kör jag ju i två olika muskelpass 4 gånger i veckan (alltså 2 träningstillfällen i veckan per muskel). Jag kanske återgår till att dela upp det i tre grupper istället och bara köra varje muskel en gång i veckan. Det skulle ge mig mer tid att anstränga varje muskel ordentligt, utan att tiden rinner ifrån en. Ett muskelpass ska inte överstiga en timme!

Aja, jag får se… nu hoppar jag exempelvis över benträningen i morgon, för jag har så jäkla ont i benen och blir trött för ingenting.

Positiv eller negativ?

Ni minns att jag skrev om hur våra tankar förstör våra liv, och att vi kan må bra hela tiden om vi tänker rätt? Ja, sedan dess har jag inte alltid mått bra. Inte dåligt, men inte heller bra. Va fasen?

Jag har försökt använda mig av mitt sämre humör för att experimentera med vilka tankar som kan lyfta mig och sänka mig. Men de tankar som lyfte mig förut gör det plötsligt inte längre. Först trodde jag att jag ”tröttnat” på att tänka dem, och att de därför saknade kraft. Men när jag mår bra igen så blir jag alltid peppad av samma saker.

Idag har jag mått riktigt bra igen från 15-tiden och framåt ungefär. Då tänkte jag att jag skulle analysera vad för saker som gjorde att jag mådde bra, så att jag kunde applicera detta en annan gång när jag mådde sämre. Jag insåg bland att allt kändes så lätt. Jag tycker om mig själv, jag ser inga problem i framtiden, jag älskar människor runtomkring mig!

Men då dök en intressant fråga upp i mitt huvud. Mår man bra på grund av att saker är bra i livet, eller verkar saker i livet bra på grund av att man redan mår bra? Tänk på den ni…

Vad har ni för erfarenheter kring det? Hjälp mig på traven. Jag börjar misstänka det senare alternativet i alla fall. Då kommer frågan; Vad är det egentligen som gör oss lyckliga? Vad gör er lyckliga tror ni?

Andlighet eller religion?

Jag var på begravning idag. En kollega till mig gick bort för en tid sedan… ganska tragiskt då han inte var särskilt gammal och var en så speciell människa.

Det är inte ofta jag sätter min fot i en kyrka, men när jag gör det så brukar jag alltid få ut något av det. Det kan ta en stund, och ibland kan jag tycka det hela är fånigt, men ändå så efter en stund brukar jag fyllas av en ro, eller en tankfullhet som är väldigt trevlig.

Jag tror att det är den känslan som gör många religiösa. Många är inte vana att känna djupare känslor till vardags, och när de gör det så känns det som ett kärt återseende. Det gör att man blir mer mottaglig mot vad som sägs, och inte lika kritisk. Jag förstår att känslan som religioner kan ge är väldigt värdefullt för människor.

Det är inte så konstigt att man skapar en sfär av andlighet heller, eftersom man sitter ett stort gäng människor som alla är lugna till sinnet. Som lyssnar på musik som får dem att reflektera, känna, och med en präst där framme som inspirerar till självrannsakan och förståelse. Det ger en härlig stämning, oavsett vilken religion eller livsåskådning det är.

Därför är det lite trist att folk snöar in för mycket på ord, tankar och detaljer – istället för att lägga fokus på känslan och kontakten med både andra människor och något högre. Det är ju just den känslan som är det underbara med andligheten. Eller det är den känslan som är andligheten. Inte en lång berättelse om vem som gjorde vad och hur vi bör leva våra liv.

Jag är ganska säker på att de mest religiösa människorna på Jorden inte har besökt kyrkan varje söndag, utan har ett seriöst sökande efter något högre. Att de är fritänkande, nyfikna och studerandes deras religion. Att de har ett djupt förbund med något över dem själva. Det är något jag kan se upp till.

Resten av alla hycklare, slöreligiösa och fundamentalister har jag inte mycket till övers för…

Sommar-Tony

Fasen vilken skön sommar detta är! Nu har det i och för sig regnat ett par dagar, men idag är det gött ute igen. Jag har blivit helt beroende av sol och värme. Alla andra år har jag flytt direkt solljus så gott jag kunnat.

Antar att jag var tjock och svettig Men nu ere gött!

Har förresten haft massa problem med glädjenivån idag redan, trots att jag beskrev hur bra mitt liv är så sent som idag. Så är det ibland… Det första Universum gör när man brinner för något är att testa om man håller måttet. Gjorde jag det? Ptjah, det var jobbigt… fast å andra sidan hade det varit tusen gånger jobbigare om jag inte tänkt positivt, eller försökt.

Fast jag undrar nu om det verkligen bara är att jag tänker positivt som gjort mig lycklig. Det är kanske snarare så att det blivit enormt mycket enklare och mer logiskt att tänka positivt? Hormonellt maybe? Jag är aslycklig nu igen i alla fall

Nä, nu ska jag dricka upp min gurk/citronjuice och träna ben&mage. Sen ska jag ut till en sjö med min älskade tjej och götta mig.

Tony Tiger, Life is grrrreat!

Igår skrev jag om att jag borde sluta fokusera på det negativa och istället se det som är bra här och nu. Jag har gått och tänkt lite på det här, och det har faktiskt hjälpt mig en del. Jag har mått riktigt bra de senaste dagarna! <3

Hur bra ens liv är beror väldigt mycket på ens synsätt på det. Jag kom på att jag bara behövde se det positiva med mitt liv för att jag inom kort skulle bli glad och peppad! Jag får också en helt annan känsla för framtiden, den känns rolig och intressant, och inte som ett gäng saker man måste göra.

Så, jag går omkring och funderar kring hur jäkla bra jag har det, så ofta jag kan. Ibland kommer det in lite tankar som får mig att må sämre (vad jag tidigare skulle kallat ”normalt”), men jag börjar lära mig känna igen dem i alla fall så att jag kan ersätta dem med bättre tankar.

En sak man får tänka på när man ska förvandla depp till pepp, är att det kan ta en stunds övertalning för att se positivt på livet. Ofta kommer jag på mig själv med att försöka tänka positivt, för att sedan slå bort det efter 5 sekunder med ”Äsch, det funkar ju inte… livet är ändå skit på grund av XXXX”. Det tar mer än 5 sekunder för att förändra sina känslor, och man måste även tro på att man kan må bättre!

Nu kan det ha funnits flera faktorer som kan ha påverkat min glädjenivå… tankesättet kan vara det primära, men behöver inte vara. Jag har käkat B12 ett tag nu, det kan spela roll. Eller någon annan vitamin som jag får i mig via multivitaminpillrena. Det kan också vara min dagliga grönsaksjuice som jag druckit ett bra tag nu. Eller att jag börjat bygga muskler igen och börjat HIIT-träna, vilket ökar testosteronhalten och flera andra hormoner.

Så, som vanligt är det svårt att specificera exakt vad det är som gör en lycklig. Allt för att man inte ska kunna ha ett färdigt recept som fungerar jämt!

Glöm inte att de allra flestas liv redan är bra, och det inkluderar förmodligen även just dig! Förpesta inte ditt liv med att fokusera på de få delar som falerar, du är värd bättre!

Oj! Visste ni att det kan skilja 3 cm i midjemått från det att man är nyvaken till efter middagen? Jag hade ingen aning… 92 cm i morse och 95 cm nu. Jäkla skillnad ändå… samlar man vatten under dagen, eller vad är det som gör det? Vet du?

Så, mät er innan frukost hörni om ni inte vill bli förtvivlade ^_^

AAAAAHH!

Jag gick och funderade kring nytt jobb och tänkte på hur stressigt det kan vara den första tiden på en ny arbetsplats. Det är så mycket att tänka på, planera, så många man måste ligga till lags. Man måste så snabbt som möjligt få en överblick av hur det ser ut nu och hur det bör se ut i morgon. Stressigt, men som tur är går den tiden över. Eller gör den det?

Jag insåg rätt snart att, fan, hela mitt liv är en mild variant av det där tänket. Så mycket av min tid går åt till att hitta lösningar på problem och tänka ut potentiella framtida risker. Jag går omkring och analyserar, funderar och oroar mig över saker som inte ens finns ännu.

Det är som att jag skulle ha en egen liten äcklig varelse inuti mig som tar över, som ständigt måste leta upp saker att må dåligt för. För faktum är att mitt liv är nästan alltid blir bättre än jag tror att det kommer bli. Där faller egentligen tanken om Law of Attraction som menar på att man får det man förväntar sig, och det man ger ut. Om det stämmer så förtjänar jag inte det härliga liv jag har idag

Jag utesluter inte att det ligger något i Law of Attraction, men mest tror jag att beroende på vart vi tittar så ser vi olika saker, som får oss att känna på olika vis. Och ser vi något vi gillar, så utför vi handlingar som indirekt gör att vi få mer av det vi gillar. Det är ju vida känt att man börjar se gravida magar överallt när man själv är gravid, osv.

Jag tror inte det behöver finnas en överordnad intelligens som beslutar att ge oss mer av det vi fokuserar på, det sköter vi så bra själva. I slutändan tror jag att allt finns i Universeum, och vi kan välja vad vi vill ha genom att röra oss både fysiskt, emotionellt, mentalt och själsligt.

Därför blir jag förbannad på mig själv när jag har ett bra liv men fyller det med negativitet. För jag har märkt att jag mår bra 95 % av min tid här på Jorden, men dessa procent fyller jag ut med att oroa mig för de övriga 5 procenten! Det gör ju hela livet ganska stressigt och ångestfyllt.

Fan Tony… slappna aaaav, le, njut av det du ser. Det finns inget jag måste uppnå om jag inte känner för det. Jag måste inte reparera hela världen och alla människor, jag kan bara vara mig själv och njuta av det. Jag kan drömma om saker, utan att veta hur allt ska gå till. Jag kan bara släppa det, till någon högre, eller till ingenting alls.

Som sagt, det känns som det negativa i mig är en egen varelse, eller personlighet. När jag är riktigt avslappnad och lycklig, och heeelt obrydd om vad som händer så förvandlas allt! Jag tittar in i folks ögon och ser kärlek, jag dömer inte folk jag vanligtvis dömer. Jag gillar musik jag vanligtvis tycker är fånig.

Jag vill leva mitt liv som om det vore en lek. Eller inte ”som om”, det ÄR en lek!

Relaterade inlägg

• Att byta perspektiv: Om hur vi påverkar vår verklighet och hur vi kan byta perspektiv till vad vi vill uppleva.
• Judomentalitet i vardagen: Om att inte slåss mot sina problem, utan att låta dem flyta förbi utan oro.
• Egot och stress: Om vad stress gör med en, och hur egot relaterar till detta.  Hur blir vi lyckligare?
• Avslappning, en väg till naturlig glädje: Om hur avslappning i sig kan öppna upp för sprudlande glädje!
• Tron på att man bör må dåligt: Om hur vi ibland kan övertala oss själva om varför vi ska må dåligt.

Nu har det gått ganska precis 2 år sedan första vägningen, och jag har gått ner 50,4 kg! *nöjd* Jag vägde 80 kg den här gången, vilket var mitt utsatta mål sommaren 2008. Även om jag har haft mina dalar så har jag i genomsnitt gått ner 5 hekto i veckan, vilket är precis vad som rekommenderas.

Jag har minskat med 15 i BMI-skalan, från BMI 39 (nära sjuklig fetma) till BMI 24 (normalvikt). Jag har även gått ner 27 cm kring bröstet, 42 cm i midjan och 39 cm kring höften. Det är en del det…

Före och efter, 2 år...

Den här veckan har jag gått ner 2,5 kg, och det känns OK. Nu ska jag inte ner särskilt mycket mer, det är i alla fall inte mitt mål. Istället ska jag omvandla kvarvarande fett till muskler, medan jag väntar på att huden skall dra ihop sig ytterligare.

Det stora målet är väl att vara lite musklig och ha skitbra kondis till nästa sommar. Ingen lös hud. Äta nyttigt hela tiden, vilket inte innebär energisnålt. Ett annat mål är också att hitta en balans där jag äter lagom mycket per automatik utan att gå upp i vikt.

Målet till nästa månad är att ha byggt lite muskler som faktiskt syns på foto, samt inte ha gått upp i vikt. Har jag det så är det okej, men vill hellre två kilo åt andra hållet fortfarande. Funkar det inte så måste jag börja kaloriräkna igen för att få större koll. Men hoppas på att slippa det.

Nu ska jag träna! Woo! Jag bloggade tidigare om mitt nya tränings- och kostschema.

Nu när jag har nått gränsen 80 kg så har jag ju nått min målvikt. I alla fall den utsatta målvikten jag hade för två år sedan. Nu är det också dags att vända om – från att fokusera på fettförbränning – till att fokusera på mer muskler och omfördelning av fett/muskelprocent.

Träningsschema

Jag har gått och funderat lite över hur mitt nya schema skall se hur, och nedan ser ni resultatet.

• Måndag
  • 20 minuter HIIT-träning* på träningscykel.
  • 40 minuters promenad till och från jobbet.
  • Styrketräning för armar, bröst, nacke och rygg.
• Tisdag
  • 60 minuters promenad innan frukost till jobbet.
  • 20 minuters promenad från jobbet.
  • Styrketräning för ben, rumpa och mage.
• Onsdag
  • 40 minuters promenad till och från jobbet.
  • 60 minuters konditionsträning på träningscykel, normaltempo.
• Torsdag
  • 60 minuters promenad innan frukost till jobbet.
  • 20 minuters promenad från jobbet.
  • Styrketräning för armar, bröst, nacke och rygg.
• Fredag
  • 20 minuter HIIT-träning* på träningscykel.
  • 40 minuters promenad till och från jobbet.
  • Styrketräning för ben, rumpa och mage.
• Söndag
  • 60 minuters promenad innan frukost.

* HIIT-träning betyder HögIntensiv IntervallTräning. Går ut på att ta ut sig allt man kan en period, för att vila i nästa. Och upprepa detta 10-20 gånger. Själv kör jag 30 sekunder allt jag kan, 30 sekunders vila, och gör så 15 gånger. Med 5 minuters vanlig träningscykling i början som uppvärmning. Höjer testosteronhalten, bränner mycket fett, bygger muskler.

Jag vet att det kan vara omöjligt att hålla alla dessa pass, men det är mitt mål. Jag kommer nog hoppa över vissa muskelpass eftersom jag kör dem på eftermiddagen och kan bli uppbokad för annat.

Så i själva verket tippar jag på ca 380 minuters konditionsträning i veckan, ca 6 timmar. Vilket inkluderar promenaderna till och från jobbet, vilket jag alltid gör. Och circa 2 timmars styrketräning. Det låter mycket nu tycker jag själv, men det enda jag lägger till nu är egentligen muskelträningen. Sedan tillkommer förstås spontanpromenader och vardagsmotion (trapport istället för hiss osv).

Kostschema

Nej, inget schema, men uppsatta regler och tankar.

• Inga sötsaker över huvudtaget mellan måndag-torsdag. Möjligen lite honung i müslin.
• Begränsat intag av sötsaker resten av dagarna. Inte äta skräp hela dagen, utan något på kvällen kanske. Det samma gäller väldigt fet mat. Det går bra att äta, men ingen frossa!
• Fortsätta grodda bovete och annat så att jag kan äta det varje dag. Nu har jag det som bas i müsli, vilket smakar bra faktiskt om man sötar upp det lite. Då kan jag kompensera med lite nötter och annat för att öka energiinnehållet.
• Fortsätta med linfrön och phylliumfrön, vilket är bra för magen. Brukar äta en näve varje morgon. Från början trodde jag det hade en utrensande effekt på tarmar. Det vet jag inte längre, men jag mår bra av det.
• Jag fortsätter gärna med cayennepeppar i téet någon gång om dagen, som renar kroppen och ökar metabolismen.
• Fortsätta göra green drinks varje dag och ersätta kvällsmålet med detta. Är jag hungrig går det bra att äta nån frukt eller så. Tanken är att få i mig aminosyror till träningen, enzymer, vitaminer och mineraler. Samtidigt som det renar kroppen från gifter.

Jag gissar på att jag kommer ligga någonstans kring 2500 kcal om dagen. Om detta inte fungerar så måste jag börja kaloriräkna igen…

Jag kommer fokusera mer på kroppsmått än på kilon nu. Men jag vill inte gå upp i vikt och samtidigt i centimetrar, då måste jag ändra något. Det är lurigt att bygga muskler… man måste äta en del, men man vill inte gå upp samtidigt.

Se även mitt gamla träningsschema för okt 2008, och en coach tips och idéer.