• Måndag: Fasta fram till 18. Sedan middag och kvällsmat.
• Tisdag: Äta frukost och lunch, sedan fasta resten av dagen.
• Onsdag: Fasta fram till 18. Sedan middag och kvällsmat.
• Torsdag: Äta frukost och lunch, sedan fasta resten av dagen.
• Fredag: Fasta fram till 18. Sedan middag och kvällsmat.
• Lördag: Äta hela dagen. Speciell dag, som jag vill avnjuta med tjejen exempelvis.
• Söndag: Äta fram till kl 18, fasta resten.

På så vis fastar jag 50 % av min tid, förutom lördagen då. Jag hoppas att det ska ge resultat, både viktmässigt, men även hälsomässigt. I samband med detta så drar jag ner på juicen från 2-3 liter till 1 liter, eftersom dagen inte är lika lång.

Det är ena biten. Den andra är att jag har börjat fundera lite kring hälsa och vikt i övrigt. Jag tänkte att alla kroppar är speciella, och i min övertygelse om att det mesta av våra hälsoproblem beror på kost och dåliga tankar, så kom jag på en idé. Allergier kanske? Om man skulle kolla upp vilka allergier som finns och se om något stämmer ens lite in på ens egen bild?

Jag har provat det mesta genom tiderna, och har varit vegan i över ett år, så laktosintolerans trodde jag inte på. Men så kollade jag upp glutenallergi – en sån där allergi man hör om men aldrig brytt sig om att kolla upp för att man inte känner någon som har det. Och se, där fanns mycket som stämnde in på mig, även om det inte var allt förstås.

Tydligen grundar sig problematiken i att människan bara ätit vete och sädesslag i 10 000 år, och att många är oförmögna att bryta ner veteprotein, kallad gluten. Istället för att bli till näring så repar de upp tarmsystemet till dess att tarmluddet skrapats bort. Vid det laget kan kroppen bara ta upp 25 % av näringen mot vad den hade kunnat göra.

Fast detta gäller de verkligt intoleranta – det är inte jag, förstås, eftersom jag inte har några jättestora problem. Men det tål ändå testas tycker jag. Många misstänker att de allra flesta har problem att bryta ner gluten, och att problemen kan vara ganska små och byggas upp med åren.

Här är några symptom:

1. Magproblem, diarréer. Nej det har jag inte haft direkt, det fungerar ganska bra.
2. Acne, typiskt glutenintolerans. Det har jag haft problem med sedan jag var 12 eller så, och nu vid snart 27 års ålder så har jag fortfarande en del problem med det. Det vore guld värt om man kunde minska det med hälften eller mer.
3. Depression, förmodligen pga. näringsbrist. Jag har väl mått dåligt ibland, men skulle inte kalla det ett problem. Men jag har alltid ambitionen att må bättre.
4. Undervikt/Övervikt. Ja, överviktig har jag alltid varit, tydligen kan man bli även det, även om undervikt är allra vanligast. Men jag tror inte det beror på gluten dock, även om det kanske kan påverka lite. Vem vet?

Det är egentligen inga specifika problem jag vill komma ut, utan uppnå en allmänhälsa som är mycket högre än de flesta har. Det är min ständiga strävan.

Idag var jag iväg och köpte lite glutenfria produkter, jag tänkte prova i en månad eller så, för att se om jag märker någon förändring alls. Om inte, så återgår jag till min vanliga kost. Min ambition är att äta minimalt med sädesslag och korn, men under en omställningsperiod är det ganska trevligt att kunna äta müsli, pasta och bröd.

Det känns intuitivt väldigt starkt att all mat som kommer ner till magsäcken måste vara tuggad till puré och vara utblandat med mycket saliv. Så, det tar länge att äta, och jag blir riktigt mätt på lite. Maten är godare och det är helt enkelt jävligt kul att äta igen!

Om jag inte kan bevisa några fördelar med själva fastandet så vill jag ändå rekommendera det för att ge er en sund inställning till mat igen. För att påminna er vad verklig hunger är. Sedan tror jag ju starkt på att själva fastandet är renande på många sätt.

Nästa vecka ska jag nog fasta helt och hållet också, sedan blir det nog periodvis fasta som gäller. Och på dagarna jag äter så får jag äta vad som helst, men måste äta allt långsamt och ordentligt. Det kommer ske naturligt eftersom jag kommer fasta varannan dag, så påminns kroppen om hur det borde vara.

Jag kan nämna också att jag vägde 89,3 i morse, och har vägt 2,4 kg mindre än jag gör nu, och det är efter fyra dagars fasta. Så jag lyckades alltså gå upp 3-4 kg på en månad. Duktigt Tony! Mitt mål är att vara under den gränsen till 1 feb.

När jag haft maskinen i någar dagar så insåg jag att jag kanske skulle fasta en stund, för att quickstarta viktnedgången igen. Det har nämligen inte gått så bra. I mitten av december blev jag förkyld, och sedan var det jul och nyår, sedan var jag bara lat och ville vara full. Så, jag har troligen gått upp massa i vikt. Jag har inte ens vägt mig den här månaden, vilket jag gjort varje månad sedan juli 2008. Tråkigt gjort av mig!

Jag har varit så jäkla hungrig sedan jul och nyår, jag har väl tänjt ut min magsäck igen. Mest därför ville jag fasta, för att krympa magsäcken och ge mig en chans att komma ihåg hur verklig hunger känns. Nu vet jag det Och det känns ganska OK.

Nu har det gått 2 dagar utan någon fast föda, bara juice från frukt och grönt – och då inte heller fruktköttet. Jag vet inte hur mycket kalorier det blir, men inte så mycket. Jag vill också passa på att rena kroppen från gifter och dylikt. Jag tänkte fasta en vecka först, men nu blir det 4-5 dagar till att börja med. I helgen blir det filmkväll, och min och tjejens ettårsdag. Men jag tror jag ska fasta veckan efter det också. Det är inte så farligt, och jag måste gå ner till min gamla vikt för att kunna se mig själv i ögonen igen fan.

Så, jag har läst massor om att fasta nu… det finns inte så jäkla mycket material, det är inte så populärt vad det verkar. Det var poppis på 80-talet i alla fall Men nog finns det fastapropagerande människor på nätet alltid, och nog hittade jag intressanta saker alltid.

Exempelvis artikeln Fast way to better health som pratade mycket om att vi mår bättre av att dra ner på antalet kalorier vi stoppar i oss varje dag. Man har ju gjort många försök med exempelvis möss och apor som visar att de lever upp till 30 % längre om man bara lät dem äta 30-40 % av vad de vanligtvis åt när de fick äta hur mycket de ville. De utvecklade heller aldrig hjärtsjukdomar, cancer eller övervikt.

Författaren till artikeln anser att fasta är en bra metod för att minska sitt energiintag, men han inser också att det är otroligt tråkigt att aldrig få äta sig mätt. Sedan börjar han prata om periodvis fasta, där man fastar vissa dagar och andra inte. Enligt studier skall detta ge lika bra prognoser som för aporna som aldrig fick äta sig mätta. Men även detta är ganska tråkigt, därför har många av förespråkarna gått ifrån att fasta från morgon till kväll vissa dagar, utan fastar exempelvis mellan 18 på kvällen till 18 kvällen därpå. Det betyder att de får äta frukost och lunch ena dagen, och middag och kvällsmat dagen därpå.

”Skitsmart!”, tänkte jag. Man får äta varje dag, och ganska mycket vad man vill, det låter uthärdligt faktiskt. Jag tror att jag kommer köra på någon form av periodvis fasta när jag fastat klart. Teorin är att när kroppen inte behöver ta resurser till att bryta ner all mat hela tiden så får den chansen att ge resurserna där de behövs… få ut gifter, bota sjukdomar och dylikt. När man juicar så tar man ut vad kroppen vill ha i slutändan och slänger bort det som i normala fall kommer ut där bak

Well, jag är bara inne på andra dagen.. jag tänkte inte blogga om detta ens i fall jag inte lyckas. Men det känns bra än så länge. Jag känner mig hungrig ibland, trött ibland, frusen ibland, och jävligt lycklig ibland.

I februari ska jag i alla fall väga mig som vanligt, och jag hoppas att jag inte ligger så långt ifrån den vikt jag hade innan då.

Jag kom fram till att min oroliga personlighet är en kvarleva från lång tillbaka, kanske ända från barndomen. Jag insåg också att jag kunde släppa min personlighet och vara helt blank och bestämma vilka egenskaper jag skulle besitta. Jag vill inte att mitt liv påverkas av dåtiden, jag vill att det ska påverkas av mina intentioner i nuet.

På vägen till jobbet idag fick jag en skön tanke som jag kanske inte fått om jag inte gjort ovanstående övning. Jag började se livet lite som judo – i stället för att kämpa mot mina problem så kan jag använda mig av energin som kom mot mig och riktade den åt ett annat håll.

Det gäller alltså dels att sluta fantisera ihop värsta tänkbara scenarier, och dels att se med rent psyke på det som kommer mot en och lita på att man kan hantera det graciöst när tiden är kommen. Med en elegant svepning ändrar man något som tidigare uppfattades som problem, till något väldigt bra. Och helt utan att känna ångesten och nervositeten.

Jag har övat på att göra mig av med ”men tänk om..?”, ”vad händer när…?” och bara lita på att det kommer lösa sig helt naturlig. Inte av sig självt kanske, men jag är inte längre rädd för något som kommer mot mig. Det känns snarare lite som en intressant utmaning.

Det här är inte helt lätt, psyket är så inställd på felsökning att den alltid hittar saker är fel och saker som kan gå fel. Den hittar också på saker man måste göra, för om man inte gör det, oj oj oj, då kan detta och detta hända. Snälla… om det är såhär den genomsnittsliga människan går omkring och tänker så kan jag förstå att alla depressiva, får cancer och dör i förtid.

Jag har alltid varit ganska radikal vad det gäller tron på att allt är möjligt. Det har varit lite som en religion för mig och jag har blivit närmast stött när folk påstod saker som ”efter sol kommer regn” och ”man måste må dåligt ibland för att kunna må bra senare”. Det har alltid klingat så fruktansvärt fel i min själ.

Nu för tiden finns det väl kvar någonstans där bakom, men ”religionen” levde inte längre kvar i mina känslor. Jag trodde inte riktigt på det, jag kände istället att man måste kämpa för att komma vart man vill – och då är man ju egentligen ett offer för omständigheter och verkligheten.

Men idag blev jag påmind att allt verkligen är möjligt! Samt att världen ler mot en om man ler mot den. När jag förväntar mig att goda saker kommer hända mig idag och att jag kan bli precis vad jag vill så känns allting väldigt roligt. Ser fram mot arbetsdagen, ser fram mot nya ”problem” osv. För varje ny händelse i vardagen så har jag chans att bestämma vem jag är!

Detta i kombination med att verkligen lyssna på psyket har gjort mig lycklig idag. Psyket avbryter nästan allt och funderar kring allt som kan gå dåligt. Den tror seriöst att den måste lösa alla problem innan de ens uppträder. Det gör att hela livet känns spänt, oroligt och helt åt helvete. Nu ska jag försöka ta det som det kommer bara. Le mot världen, förvänta mig det allra högsta och aldrig glömma bort vem jag är.

Om ni har märkt det så har mitt fokus gått lite från det fysiska tillbaka till det andliga Jag är fan omotiverad till att gå ner i vikt just nu, men den strävan kommer nog snart igen. Till dess ska jag försöka undvika att gå upp i vikt – men jul och nyår stundas ju. Se, nu börjar psyket oroa sig igen. AVBRYT!

Jag kom plötsligt ihåg den kanske viktigaste faktorn välmåendet. Nämligen att älska sig själv och vara riktigt nöjd med det man är. Jag har förstås kommit på den här tanken förr, men det är inte så ofta det slår mig hur viktigt det faktiskt är.

Jag inser nu att de flesta av de saker som gör att vi mår dåligt härrör från ett stadie av att inte vara nöjd med den man är. Stress exempelvis; Man är stressad för att man känner brist på kontroll. Brist på kontroll kommer sig ur en känsla av maktlöshet, man kan inte påverka, man försvinner, man vet inte vem man är och kan inte finna sin inre styrka. Man blir ett offer för omständigheter. Om vi hade varit jävligt nöjda med vilka vi var så tror jag att det vore omöjligt att börja känna att man förlorade kontrollen.

Allt som har med dålig självkänsla att göra är ju självklara symptom, exempelvis nervositet, blygsel, klantighet, svårt att prata inför grupp osv. Man bryr sig mer om vad andra tänker om en, än att faktiskt berätta något, så blir det bara fel.

Jag har tänkt att man måste kunna se det positiva med omgivningen och livet,  för att kunna må bra. Men väldigt ofta har det bara tagit emot… jag försöker förgäves, och mitt psyke hittar såklart saker att vara glad över, men inte fan blir jag faktiskt glad av att tänka på det. Något fattas. Idag kom jag på att hela världen ler mot dig när du älskar dig själv. Man behöver inte tänka positivt om man är positivt inställd till sig själv, det sker bara helt naturligt.

Jag hade så mycket mer drömmar för några år sedan än jag har nu. När jag inte hade så mycket så drömde jag desto mer, och peppade mig själv inför framtiden. Nu har jag fått det jag drömde om, som världens bästa flickvän, en grym lägenhet i centrala Göteborg, gått ner massa i vikt, har ett fritt och ganska välbetalt jobb, blivit mycket mer social osv osv.  Allt jag känner är: Jaha, nu då? Drömmarna börjar sina… mitt psyke börjar sakta lära sig att belöningen av att nå sina drömmar inte är särskilt hög.

Visst, jag kan få mer pengar, jag kan skapa något otroligt projekt, jag kan nå min sanna målvikt. Men jag vet att det inte kommer förändra så mycket alls. Det kan vara roliga sysslor, men det kommer inte göra mig nöjd.

Tony funderar

Lösningen är förstås inte att sluta kämpa för att nå sina mål, utan snarare att ändra perspektiv. Att se sina mål som roliga sidoprojekt i livet, och själva vägen till målen som mest njutbart. Lyckan kommer inte ur saker man skaffar, eller får. Den kommer inte ens med andra människor. Den kan bara komma ur oss själva.

Idag gick jag omkring och njöt av allt jag hade omkring mig, alla saker, all frihet, alla människor, och framför allt av den jag var. Det påverkade mig direkt, det gjorde mig riktigt lycklig, peppad, ja exalterad. Jag märkte på andra människor att de märkte det direkt – folk log mot mig löjligt mycket mer än i vanliga fall.

Till sist vill jag bara säga till er som tycker detta låter ganska egoistiskt, att egoism stiger ur självförrakt, och inte ur självkärlek. Älskar man sig själv så vill man bara ge till andra – varför skulle man inte göra det – allt man har är i överflöd.

Ja, det här kanske inte hjälpte så mycket. ”Allt du behöver göra är att älska dig själv”. Ja, det är ju de flestas problem också… alla kämpar för att bli omtyckta för att de inte kan älska sig själva. Jag kan nog inte hjälpa er där, men jag skulle tro att man får börja i liten skala och se vad man har. De få positiva sidor du känner att du faktiskt har. Tänk på dem, känn hur det känns att vara en människa som besitter dessa egenskaperna. För många är det för stort att älska sig själv, det känns bara falskt om man tvingar det på sig. Ta en sak i taget…

Hur definierar du dig själv? Är det en beskrivning av en gudom, eller av en tafatt, misslyckad människa? Det jag vet är att det som saknas i ditt liv inte finns utanför dig själv…

Det var jävligt härligt – det är en känsla jag nästan glömt bort, fast jag kände direkt igen den – det kändes som för många år sedan då jag faktiskt regelbundet mediterade och försökte mig på utomkroppsliga upplevelser. Det var en skön tillbakablick. Känslan av att kroppen är både otroligt tung och otroligt lätt samtidigt. Känslan av pirrande och nervryck. Känslan av en inre ro som man för länge sen trodde att man hade, men inte har haft på flera år. Den periodvisa känslan av kittlandes extas.

Jag upptäckte ett område som hade svårare än andra att slappna av. Jag jobbade extra mycket med andningsövningen för att slappna av ännu mer. Efter en stund började jag känna något som i andliga kretsar nog skulle kallas kundalini. Det var väldigt svagt – men det var kul för jag har aldrig känt det så tydligt förut. Kundalini brukar man kalla den kraft som stiger längs människan ryggrad – man brukar likna kraften vid en orm eller lavaström som träder igenom kroppen. Det brukar enligt de flesta kännas varmt och pirrandes, och som om något snirklar sig upp. Vid ofrivillig, forcerad eller för tidig kundalinistigning rapporteras ibland väldiga smärtor och kvarvarande problem.

Det jag kände, kändes inte som en orm, möjligen som en daggmask Det började i ryggslutet och letade sig uppåt, och nådde upp till lungorna någonstans. Kroppen kändes väldigt skön, och när jag öppnade ögonen så kändes allt väldigt fridfullt. Jag hade noll problem att sova i natt, och jag vaknade utvilad och ostressad.

Nu funderar jag skarpt på att börja meditera en kort stund varje dag – kanske bara 15 minuter. Mycket för avslappningens skull, men inte bara. Det leder verkligen till självutveckling och insikter om både sig själv och sin omgivning. Vi får väl se hur det går. Det känns bara som ett naturligt nästa steg efter att man börjat ta hand om sin kropp med rätt mat och motion.

Nu är det inte så jäkla långt ner till 82 kg egentligen, det är den magiska gränsen då jag enligt BMI-skalan blir normalviktig.

Nytt för den här månaden är ju att jag börjat leva på levande föda, enbart råkost med andra ord. Det verkar som att jag går ner i vikt på det. Kanske inte snabbare än innan, men det är desto mer fröjdsamt i alla fall. Vi får väl se om kroppen bara släpper alla kilon som de påstår att man bör göra. Jag tror det beror på hur mycket man äter ändå… jag äter ganska mycket fett i min kost för att kompensera.

Annars har allt rullat på som vanligt. Jag förlorade 2 cm i midjan, vilket är mer än vanligt. 1 cm i bröst och mage… ungefär samma som alltid.

Mål för nästa månad får bli 85 kg!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Nu sitter de som smäck. Nu har jag inga mindre att ta, nu blir det bara till att köpa nya… aj min stackars plånbok Fast jag har fortfarande några T-shirts som är för små! (tror jag?! :-S).

En sak som många gnäller på som gått ner mycket i vikt är att när de börjar närma sig idealvikten så är det så jävla mycket svårare. Visst tar det längre tid att gå ner kilona, fast å andra sidan märker man mycket tydligare skillnad från kilo till kilo än man gjorde förut.

Innan så kunde man gå ner typ 10 kg och inte märka så stor skillnad. Nu kan jag märka stor skillnad på 1-2 kg. Det är ganska kul

Ville bara säga det…

Min dag kan se ut exempelvis såhär.

• Frukost: Vitamintillskott och linfröolja. 2 bananer, en clementin, 2 kiwi, en handfull nötter.
• Mellanmål: En morot och lite pumpafrön.
• Lunch: En sallad, ibland har jag i lite kokta bönor och linser, det beror lite på vad som erbjuds. Jag har inte kommit på en bra taktik för luncherna ännu. Idag åt jag bara 2 avocado och 2 äpplen.
• Mellanmål: En banan och ett äpple.
• Middag: Gör en greendrink av sallad, spenat, avocado, olivolja, groddar, tomat, spansk peppar, salt och allt annat som är grönt och jag har hemma.
• Kvällsmat: Vitamintillskott. Lite bär, 1 banan, en handfull nötter, lite mörk choklad kanske.

En gång gjorde jag världens godaste shake, som nog var i tjockaste laget Men prova gärna! Mixa mandlar och vatten, detta bildar mandelmjölk som är god i sig. Lägg till ett par bananer för att få upp krämigheten och sötman, vill du ha sötare så kan du ha i dadlar, eller någon bra honung. Sedan hade jag i extra virgin kokosolja, som i sig är suvärent god och nyttig. Blev sjukt gott. Dock blir den inte kritvit som fejkat skitmilkshake, utan snarare gulbrun.

Nu kommer snart helgen, och jag kommer äta mycket död mat igen förmodligen. Men det känns kul att det går så lätt. Jag är inte övertygad om att det kommer hålla i sig, vi får se helt enkelt. Jag hade inte alls tänkt äta 90 % råkost egentligen, utan snarare 50 %, det bara blev så. Jag har redan nu märkt ett par förändringar.

• Jag blir inte sugen på annan mat längre.
• Jag sover mer stillsamt nu.
• Ett par fysiska småproblem har gått över.
• Vet inte om jag inbillar mig, men tycker kroppen känns fastare. Som om huden dragit åt sig, eller fettet minskat. Så fort kan det la inte gå?
• Jag känner mig periodvis i alla fall lättare och gladare. Jag har inte mått dåligt sedan jag började – men det kan bero på något helt annat.

Jag funderar på att väga mig i morgon. Jag är lite rädd för resultatet. Det känns som att jag har gått upp, dels för att jag fuskade en del ett tag när jag reste bort och en vecka efteråt, och dels på grund av den här dieten. Jag snålar knappast med fettet, och kosten är jäkligt rik på fruktos. Om jag har gått upp för mycket så måste jag ta ställning till om jag kan fortsätta äta såhär :-/ Alla lovar att man går ner på det här levnadssättet, men det är så svårt att tro när jag är mätt och varje tugga är underbar.

På The Conscious Media Network såg jag en video där Raymond Francis förespråkar en levande föda-diet, och plötsligt kändes det så självklart igen. Han påstår att det egentligen bara finns en sjukdom, och två anledningar till denna. Sjukdomen är sjuka celler, och anledningarna är 1) Gifter. 2) Näringsbrist.

Sedan kollade jag på lite allmäna raw food-inspirerade videos på Youtube för att få mer inspiration (ett exempel kan ses nedan). Det är riktigt roligt med mat när man bara äter råkost, det är den största skillnaden tycker jag. Det är alltid en fröjd att äta, och jag håller mig faktiskt mätt. Särskilt när jag kompletterar med nötter och kokosfett.

Jag tänkte hålla på så här en liten stund, och inte fokusera på vikten så mycket. Det känns som jag behöver en näringsboost verkligen. Enligt alla teorier så bör jag i och för sig gå ner i vikt på dieten, men jag vågar inte riktigt hoppas på det. Jag kommer äta lite upphettad mat ibland sådär, men bara ~10 %.

Här kan ni se en stundvis riktigt fjantig video, men som ändå inspirerade mig en del

Click here to view the embedded video.

Flera bilder kommer framöver. Vem vet, i framtiden kanske ni ska få äran att äcklas över avklädda bilder också

Nödvändigt

Lägenhetshyra	6513:-	Lägenhetshyra.
Mat	4330:-	Handlat käk 28 ggr. Ofta, jag vet, men jag bor så nära
Elräkning	280:-	Göteborgs energi, Vattenfall.
Försäkringar	143:-	A-kassa, hemförsäkring, personförsäkring.
Bankavgifter	101:-	Kortavgift, internetbank.
Internet & Telefoni	89:-	Bredband, telefoni, mobil. Betalar bredband en gång i kvartalet.
Summa:	11456:-

Extra

Totalt spenderat: 15 209:-

Pengar på bankkontot: 15 400:-
Pengar på börsen: 7 100:-
Totalt kapital: 22 500:-

Analys: Wow! Vilken månad! Jag har inte alls försökt snåla på något vis, utan har känt att jag slösat snarare. Men jag har spenderat 4000 mindre den här månaden än förra! Va fan!?

Fick dessutom lite mer lön. Så jag ökade mitt kapital med över 4000 kr. Det känns roligt! Särskilt nu när jag har lite beräknade utgifter för november. Anledningen är väl att jag det inte kommit så mycket räkningar, och att jag inte känt mig så köpbenägen. Tydligen har jag käkat ute mycket mindre också – vilket jag i och för sig kompenserat genom att handla mer mat i affären.

Jag satte över ytterligare 4000 kr till fonder den här månaden, samtidigt som börsen gått uppåt sedan förra månaden. Så därför landar jag på 7 100. Nästa månad hoppas jag på att där ligger 10 000kr!

Nu vägde jag 89,2 kg i morse, och blev positivt överraskad. Jag har legat under 90 tidigare i månaden men gick plötsligt upp över 91 igen, så jag har inte skrivit om det. Men nu känns det jävligt roligt för att jag inte ens är 10 kg från mitt dåvarande slutmål (vi får se hur jag känner när jag är där).

Det innebär också att jag har ett BMI på 26,9. Så jag är närmare ”normal” än ”överviktig”. Inte för att det spelar så stor roll, men ändå kul.

Förra månaden skrev jag att jag återupptagit styrketräningen, och det har jag också fortsatt med. Den vill jag inte vara utan längre. Även om jag inte mår bra efter styrketräningspass som jag gör efter kondition, så blir helhetskänslan mycket härligare dagen efter. Kroppen känns mer vital.

Jag körde också mitt första längre cykelpass förra helgen på 45 minuter. Tänkte köra ett lika dant i morgon. Det var skönt på ett helt annat sätt. Så upprätthåller jag också > 10 000 steg om dagen fortfarande. Kort kan man väl säga att jag rör ganska mycket på mig och sköter kosten ganska bra. Hyfsat iaf, även om det falerar då och då.

Jag har länge tänkt att när jag kommer under 90 kg jag publicera lite hemska bilder på processen, men det blir inte idag

Mål för nästa månad är att väga 86 kg.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Nej, det är inte jag...

Tjo! Jag provade en ny träningsform idag. Istället för mina högintensiva intervallpass på 20 min varje morgon så körde jag 45 minuter på hyfad hastighet, så att andan var ordentlig men så att jag fortfarande kunde prata (en stund ).

Det var jävligt trevligt. Minns jag inte fel så bidrar sådana pass till en bra grundkondition, stärker hjärtat, och förbrukar ganska mycket kalorier – även om HIIT bränner mer fett generellt. Jag tror det är bra att komplettera, jag lär köra ett sådant pass i veckan. Mer hinner jag nog inte. Eller jag vill inte lägga bort mer fritid snarare

Jag såg på Stargate Universe samtidigt, ganska exakt 45 minuter. Så det var mest trevligt.

Tyvärr inte hon...

Idag var jag på en uppföljning av hälsoprofilen som jag gjorde i våras, och gjorde lite tester för att se hur hälsan utvecklats sedan dess. Detta var då något alla på min arbetsplats för möjligheten att göra.

Förra gången jag var där vägde jag 101,5, och idag vägde jag 89,5. Dessutom hade jag minskat midjemåttet med över 15 cm. Hon var imponerad och glad för min skull, jag fick en guldstjärna hahah. Själv är jag inte så jäkla nöjd med att gå ner ca 10 kg på ett halvår, men man blev lite nöjdare efter man varit där.

Konditionen hade bättrats på också. Även förra gången skrev jag att det var skattretande lätt motstånd, och det var det nu också. Men pulsen var lägre än sist, även om det inte var så mycket egentligen. Men så har jag tränat idag redan, och jag hade inte ätit lunch (klockan var 13.30), plus att känner små förkylningssymptom.

Hon tyckte att jag skulle tillbaka på två koller till, något som mina kollegor inte fått göra. Får se om chefen godkänner det. Nästa möte blir i så fall i feb 2010. Och målet till dess är att väga under 80 kg. Ganska tufft, men jag ska jobba för det! Jag trodde vi skulle ses i April när jag utlovade det

Haha, WTF, vad roligt! Jag kan inte identifiera mig själv som en medium-människa riktigt.

Jag har slutat räkna kalorier, främst för att det är så tråkigt. Jag har förstås inte slutat bry mig om vad jag äter utan följer GI, och jag vet på ett ungefär hur mycket jag stoppar i mig av allting. Jag försökte tidigare hålla mig till 1600 kcal om dagen, men nu ligger jag snarare på 1800-1900 kcal om dagen.

Plötsligt har jag börjat gå ner i vikt fortare än vanligt. För mig är det görsnabbt, men kanske inte för alla Men jag går ner varje morgon jag väger mig nu. Det är inte så smart att väga sig varje dag, men jag blev lite nyfiken på vad som egentligen påverkar vikten, så jag för loggar på allt nu varje dag. Där står det datum, vikt, typer av träning den dagen, antal steg den dagen, toalettbestyr innan vägningen osv.

Det där gör jag egentligen för att slippa nojja över när och varför jag ska väga mig. Ibland kan det gå överstyr nämligen, typ att jag inte vill dricka vatten natten innan vägning På det här sättet kan jag helt enkelt se vad det beror på att man inte går ner vissa dagar, eller plötsligt går upp ett halvkilo.

Hittills har jag ingen värdefull statistik, för jag går ner fort oavsett och har samma beteenden om dagarna. Jag tänker inte ändra beteende så länge det funkar, det är så värdefullt för mig detta. 91,8 i förrgår, 91,4 igår och 90,8 i morse. Ska bli såå jävla roligt att komma under 90 så ni anar inte!