Tonys magiska liv

Var glad för fan!

Jag strävar ju alltid efter att må så bra som möjligt, och därför lägger jag mycket tid och energi på att lyckas med det. Då och då kommer jag fram till något viktigt som jag måste dela med mig av.

Som jag sagt innan så är det verkligen möjligt att förändra hur man mår direkt! Ingen process behövs, inget arbete, det krävs bara ett beslut. Men det är ändå en av de mest utmanande man kan göra.

När något har ett visst stadie så vill de gärna behålla det stadiet. Att förändras kräver energi, fast ibland frigör det mycket mer energi än man förlorar. Går man omkring och är spänd och arg så får man energi om man bara kan släppa det beteendet. Det finns hur mycket tips och guider som helst för det här, hundratals hjälp-dig-själv-böcker, och alla brukar prata om att visualisera eller bestämma sig. Föreställ dig att du börjar må bättre yada yada.

Det funkar inte… om man föreställer sig att man mår dåligt och ska må bättre, så kräver det att man verkligen ska tro på att det är möjligt, vilket man inte gör när man mår dåligt. Men det finns ett trick som jag brukar använda mig av, vilket också kräver ganska mycket fokus, men som fungerar…

Glöm helt enkelt det du är just nu, och bestäm vad du är istället. Inte vad du ska bli, utan vad du är nu. Vägra kom ihåg att du mår dåligt, vägra kom ihåg alla anledningar till det. Bete dig bara som en glad människa beter sig (rak rygg, le, andas djupt och lugnt osv) och ge det lite tid.

Du kommer alltid ha en historia om varför du mår dåligt, så det bästa du kan göra är att glömma bort den. Ge den inte energi genom att fundera och arbeta dig bort från den. Det låter den dig inte göra. När du glömmer din historia och skapar dig en ny så kommer du plötsligt vara glad, och du kan se på dina ”problem” med nya ögon.

Kom ihåg att det aldrig är befogat att må dåligt. Det finns inga problem som berättigar dåligt beteende. Du har alltid ett val!

Aleister Crowley, en ganska galen magiker...

När bloggen skapades så var den mer inriktad på djupare andlighet och på magi, därav domännamnet magik.se. Det följer fortfarande som en röd tråd, men ibland undrar nog vissa vad jag menar med ”Tonys magiska liv”. Jag menar inte ungefär samma som ”häftiga liv”, utan något djupare än så.

Vad är en magiker för mig?

En magiker är i världen, men inte av denna värld. En magiker lyssnar på tystnaden bakom ljuden, och hör tystnaden mellan tankarna. Han har kontakt med något större och djupare – men det är inget mystiskt – utan är bara närmare varandet än de flesta idag är.

Om man låter sina tankar avstanna utan att förlora medvetandet så känner man ett lugn och får en förståelse som inte kan förklaras med ord, eller ens förstås av psyket. Om vi hela tiden reagerar på det som händer omkring oss, så blir vi bara en produkt av världen, med ungefär lika mycket makt som en golvlampa. Det är när vi ställer oss utanför världen, ser den för vad den är, förstår dess symbolik och drivkrafter som vi kan börja vara en verklig medskapare med världen.

Jag anser inte att en magiker har övernaturliga krafter, jag tror helt enkelt att dessa människor lever ut sin mänskliga potential. Vi är djur, men vi är samtidigt inte som de andra djuren. Djuren kan förvisso vara närvarande i nuet, och de kan tänka och känna – men de kan inte tänka abstrakt på samma sätt och de är än mer en produkt av omgivningen. De reagerar, istället för att påverka. Människan är förmodligen det enda djur som kan ställa sig utanför, se, planera, skapa, förändra läget. Nåja, de allra flesta av oss gör det inte, men vi skulle kunna!

Jag ser Universeum lite som ytan på en flod. Det som sker, sker på ytan av denna flod. Skulle man vara omedveten om vad som döljer sig under ytan så skulle man aldrig kunna förutspå vad som kommer hända härnäst, och man skulle bara kunna påverka det genom att påverka ytskiktet. Men även om man motar vattnet i motsatt riktning så hjälper det inte särskilt mycket. Man påverkar, men det är väldigt ineffektivt och man känner sig snart maktlös inför naturen.

Det är välkänt inom andligheten att när man släpper sitt ego och sina tankar, så blir man mer ett med allt än annars. Det är ganska vanligt att människor börjar kommunicera med träd och dylikt under meditationer. Det är nog inte för att de plötsligt kan trädspråket, utan för att deras varande är synkroniserat med trädets. Det är därför ingen egentlig skillnad mellan de båda, därför behövs ingen kommunikation längre, förståelsen bara finns där. Om man skulle göra det här med floden, så skulle man kunna styra vattnet på ett mer effektivt sätt än innan.

Den stora frågan är… när man är synkad med floden, kommer man då vilja förändra den? Drivkraften att förändra var från början du själv, och när du måste släppa dig själv för att kommunicera/påverka med omgivningen så kanske denna drivkraft försvinner? Det är en fråga jag saknar svar på… kanske kan vi påverka först då när vi släppt egot och vår önskan är ren… eller så är naturen alltid perfekt, vilket vi inser när vi är där och därför inte vill förändra något.

En magiker förstår att allt i omgivningen bara är reflektioner av hans inre. Därför ägnar han mycket tid åt att förstå sig själv och sina drivkrafter. På samma sätt som han kan kika under ytan på floden för att förstå hur vågorna rör sig, kan han titta på sitt undermedvetna och lättare förstå varför vissa tankar över huvudtaget dyker upp. Man kan slåss mot individuella tankar, och slå sig trött, eller så kan man förstå ursprunget och ändra på något mer fundamentalt. Ett tecken på storhet är att förändra maximalt mycket med så liten ansträngning som möjligt. Detta kan bara ske genom djup integration med sig själv/omgivningen och förståelse.

Är du en magiker? Är jag? Ibland. Oftast inte. Men dithän ligger min strävan. Det är väldigt givande att meditera och experimentera med sitt eget varandra. Att låta psyket ta en paus ibland och inse att verkligheten ofta är något helt annat än man till vardags tror. För mig känns tankar ganska likt rädslor – som ett högfrekvent ljud som stör. Varandet känns som ett dovt brummande i jämförelse. Det här inser man dock först när man slutar tänka.

Jag skrev även i början av bloggen ytterligare information om vad jag ansåg att magi var.

Nu har jag äntligen semester och kommer åka bort i två veckor! Jag och tjejen drar till Stockholm i några nätter, och åker vidare upp mot Norrland. Där ska vi bo ensamma i en stuga, vid en sjö och ha det jäkligt lugnt och skönt!

Men, det innebär att jag nog kommer vara tyst på bloggen ett tag, för täckningen där uppe är usel (skönt!). Men jag brukar anteckna bra idéer på min iPhone när jag kommer på dem, så kan jag skriva senare. Det är så lätt att man kommer på viktiga tankar och sedan glömmer bort dem.

Vad det gäller träningen så får jag kompensera lite under de här två veckorna. Jag tänkte ta promenader innan frukost som kondition, det får räcka. Vi kommer nog gå mycket mer än så om jag känner oss rätt. Sedan kan jag fortfarande styrketräna hyfsat bra utan hantlar. Jag använder bara kroppen till de flesta övningar, och resten, ptjah… jag kan gå ut i skogen och leta upp en lämplig stock eller sten. Det behöver inte vara svårare än så!

Ska försöka att inte frossa heller, även om jag får äta vad jag vill generellt. Det blir heller ingen månadsvägning den här månaden, vi får se i september istället. Ska bli spännande att se om man fått några visuella resultat av träningen efter två månader!

Ha en trevlig sommar så länge! <3

Rymden är trots allt ganska tom! Eller?

Jag har alltid varit intresserad av astronomi och kosmologi, och ibland bara älskar jag att sitta och fundera kring sånt här. Idag ramlade jag på ett föredrag med Lawrence Krauss vid namn ”A Universe from Nothing”. Ni kan själva titta på Youtubefilmen längst ner i det här inlägget om ni är intresserade av hur Universum ser ut och fungerar. Han sammanfattar allt ganska lättförståeligt.

Jag förstår inte varför bara nördar är intresserade av rymden. Det är så otroligt häftiga saker som är bevisade vid det här laget så folk skulle tro att det var science fiction. Är man sen intresserad av andlighet och parallella världar så är kosmologin definitivt värd att titta närmare på. Tyvärr tror många fortfarande att vetenskapen på nåt vis skulle vara ett hot för andligheten.

Idag blev jag påmind om hur speciellt Universum är när jag såg på Lawrence’s föredrag. Visste ni att 99 % av en atom bara är tomrum? Det betyder att exempelvis du är nästan enbart tomrum. Ingenting alls. I mitten av en atom finns en eller flera protoner, som innehåller nästan hela atomens vikt. Och av en proton så består vikten till 90% av tomrummet i protonen.

Man vet inte vad som gör att partiklar har massa/vikt ännu. Studerar man materian nära nog så inser man att ingen av partiklarna som bygger upp materian har någon massa i sig själva. Egentligen så består allt vi kan se och röra vid av bara energi, vibrationer som svänger och brummar. Det är lite fräckt att fundera kring!

Ungefär såhär ser det nog ut!

Man har kommit fram till att tomrum inte alls är tomt. Även om man tar bort all materia och all form av strålning så finns det ändå otroliga mängder energi i varje kvadratcentimeter tomrum. Man har upptäckt att där finns så kallade virtuella partiklar som skapas och förgörs (eller hoppar in och ut ur vår dimension?) i extremt hög hastighet. De är potentiella partiklar.

Idag är man ganska säker på att hela 70 % av Universum består av denna energi. 25 % består av mörk materia som inte går att detektera med några instrument (men man kan se dess gravitationella effekt på omgivande system), och ynka 4-5 % består av det vi känner till (alla hundra mijlarders galaxer och stjärnor). Känner du dig liten och oviktig än?

Sammanfattningsvis kan man säga att vi lever i ett oändligt stort, brusande hav av energi, men små öar av särskild energi som vi kallar materia. Är det rätt att kalla rymden för tom bara för att vi saknar mätinstrument för att se vad som finns däri? Är vi själv bara ett resultat av evolution, eller har själva medvetandet något med struktureringen av det oändliga, brusande havet att göra?

Jag satt och läste Artalis blogg (trevlig råkostbloggerska!) när jag stötte på ett filmklipp med Durian Rider som tydligen varit vegan i snart 10 år, och råkostare i 4.

Eftersom alla tjatade på honom att han bör ha bristsjukdomar så gjorde han ett utförligt blodtest hos läkare. Svaren var att allt såg mycket bra ut. Även B12, vilket man inte ska kunna få i sig på vegansk diet. D-vitamin var perfekt, men han bor i Australien så han får nog ganska mycket solljus.

Så hade han lika mycket protein i blodet som en kroppsbyggare, något han var ganska nöjd med Även om jag inte är jätteinsnöad på råkost just nu så känns det så jäkla skönt att höra. Vi måste inte vänta på att läkarna säger åt oss vad vi ska äta. Om tusen människor gör som Durian gjorde, och dessa människor sällan eller aldrig blir sjuka, så vet vi för första gången att det är rätt väg att gå.

Kanske är det först då vi kan få med oss den stora massan? Nedan kan du se honom skryta om sina blodvärden.

Notis i efterhand kl 16.10: Artali sa att han i en annan video berättar att han tar B12-sprutor, för att han annars ligger på gränsen till underskott. Fan va tråkigt! Frågan är vad som påverkar B12, och vem som har bestämt vilka värden som är OK att ligga under. Gäller detta alla folkslag? Ja, många frågor dyker upp i mitt huvud.