Tonys magiska liv

Nu när jag har börjat styrketräna igen så har jag funderat lite kring återhämtning. Man har ju hört så många olika varianter hit och dit. Hur många muskelgrupper man ska dela in sin träning i, hur många dagar man ska vänta. Vissa säger 2 dagar, andra en hel vecka. Så idag läste jag på lite, och hittade en bra artikel vid namn The truth about muscle recovery.

Sammanfattningsvis verkar det inte finnas något enkelt svar på frågan, men några riktlinjer finns.

• Det är skillnad på musklers återhämtningstid och tiden det tar för träningsvärk att gå över. För att en muskel skall kallas återhämtad så innebär det att den är redo att ge ifrån sig maximalt mycket kraft igen. Hur mycket träningsvärk man har är inte relevant.
• Det finns snabba muskelfibrer, som används för explosiva rörelser som att hoppa, springa, kraftlyft osv. Dessa muskler tar längre tid att återhämta än långsamma muskler.
• De långsamma muskelfibrerna återhämtar sig snabbare, och används för uthållighetsrörelser, som att jogga exempelvis.
• Stora muskelgrupper tar längre tid att återhämta än små. Det stämmer överens med mina erfarenheter. Låren tar riktigt länge att återställa efter en rigorös träning.
• Ju mer erfaren man är inom muskelträning desto mer återhämtningstid behöver man. Därför att man lär sig fokusera sin träning och ta i hårdare. Så en nybörjare klarar sig oftast utmärkt med en återhämtningstid på 48 timmar, medan ett proffs kan behöva en vecka. En normal människa som tränat ett tag men, och tränar hårt brukar klara sig med 3-4 dagar.
• 99 % av folk som styrketränar tar inte i tillräckligt när de tränar. På grund av det så ser de inte de resultat de söker. Ett bra test är att lyfta lika mycket som man gjorde två dagar innan när man senast tränade. Klarar man det så har man inte ansträngt sig tillräckligt vid förra träningstillfället.

Så, ta hellre i av bara helvete och vila desto längre! Just nu är jag precis i början och får träningsvärk för ingenting, så det är inga problem ännu.

Jag funderar dock på hur jag ska lägga upp styrketräningen. Nu kör jag ju i två olika muskelpass 4 gånger i veckan (alltså 2 träningstillfällen i veckan per muskel). Jag kanske återgår till att dela upp det i tre grupper istället och bara köra varje muskel en gång i veckan. Det skulle ge mig mer tid att anstränga varje muskel ordentligt, utan att tiden rinner ifrån en. Ett muskelpass ska inte överstiga en timme!

Aja, jag får se… nu hoppar jag exempelvis över benträningen i morgon, för jag har så jäkla ont i benen och blir trött för ingenting.

Positiv eller negativ?

Ni minns att jag skrev om hur våra tankar förstör våra liv, och att vi kan må bra hela tiden om vi tänker rätt? Ja, sedan dess har jag inte alltid mått bra. Inte dåligt, men inte heller bra. Va fasen?

Jag har försökt använda mig av mitt sämre humör för att experimentera med vilka tankar som kan lyfta mig och sänka mig. Men de tankar som lyfte mig förut gör det plötsligt inte längre. Först trodde jag att jag ”tröttnat” på att tänka dem, och att de därför saknade kraft. Men när jag mår bra igen så blir jag alltid peppad av samma saker.

Idag har jag mått riktigt bra igen från 15-tiden och framåt ungefär. Då tänkte jag att jag skulle analysera vad för saker som gjorde att jag mådde bra, så att jag kunde applicera detta en annan gång när jag mådde sämre. Jag insåg bland att allt kändes så lätt. Jag tycker om mig själv, jag ser inga problem i framtiden, jag älskar människor runtomkring mig!

Men då dök en intressant fråga upp i mitt huvud. Mår man bra på grund av att saker är bra i livet, eller verkar saker i livet bra på grund av att man redan mår bra? Tänk på den ni…

Vad har ni för erfarenheter kring det? Hjälp mig på traven. Jag börjar misstänka det senare alternativet i alla fall. Då kommer frågan; Vad är det egentligen som gör oss lyckliga? Vad gör er lyckliga tror ni?

Andlighet eller religion?

Jag var på begravning idag. En kollega till mig gick bort för en tid sedan… ganska tragiskt då han inte var särskilt gammal och var en så speciell människa.

Det är inte ofta jag sätter min fot i en kyrka, men när jag gör det så brukar jag alltid få ut något av det. Det kan ta en stund, och ibland kan jag tycka det hela är fånigt, men ändå så efter en stund brukar jag fyllas av en ro, eller en tankfullhet som är väldigt trevlig.

Jag tror att det är den känslan som gör många religiösa. Många är inte vana att känna djupare känslor till vardags, och när de gör det så känns det som ett kärt återseende. Det gör att man blir mer mottaglig mot vad som sägs, och inte lika kritisk. Jag förstår att känslan som religioner kan ge är väldigt värdefullt för människor.

Det är inte så konstigt att man skapar en sfär av andlighet heller, eftersom man sitter ett stort gäng människor som alla är lugna till sinnet. Som lyssnar på musik som får dem att reflektera, känna, och med en präst där framme som inspirerar till självrannsakan och förståelse. Det ger en härlig stämning, oavsett vilken religion eller livsåskådning det är.

Därför är det lite trist att folk snöar in för mycket på ord, tankar och detaljer – istället för att lägga fokus på känslan och kontakten med både andra människor och något högre. Det är ju just den känslan som är det underbara med andligheten. Eller det är den känslan som är andligheten. Inte en lång berättelse om vem som gjorde vad och hur vi bör leva våra liv.

Jag är ganska säker på att de mest religiösa människorna på Jorden inte har besökt kyrkan varje söndag, utan har ett seriöst sökande efter något högre. Att de är fritänkande, nyfikna och studerandes deras religion. Att de har ett djupt förbund med något över dem själva. Det är något jag kan se upp till.

Resten av alla hycklare, slöreligiösa och fundamentalister har jag inte mycket till övers för…

Sommar-Tony

Fasen vilken skön sommar detta är! Nu har det i och för sig regnat ett par dagar, men idag är det gött ute igen. Jag har blivit helt beroende av sol och värme. Alla andra år har jag flytt direkt solljus så gott jag kunnat.

Antar att jag var tjock och svettig Men nu ere gött!

Har förresten haft massa problem med glädjenivån idag redan, trots att jag beskrev hur bra mitt liv är så sent som idag. Så är det ibland… Det första Universum gör när man brinner för något är att testa om man håller måttet. Gjorde jag det? Ptjah, det var jobbigt… fast å andra sidan hade det varit tusen gånger jobbigare om jag inte tänkt positivt, eller försökt.

Fast jag undrar nu om det verkligen bara är att jag tänker positivt som gjort mig lycklig. Det är kanske snarare så att det blivit enormt mycket enklare och mer logiskt att tänka positivt? Hormonellt maybe? Jag är aslycklig nu igen i alla fall

Nä, nu ska jag dricka upp min gurk/citronjuice och träna ben&mage. Sen ska jag ut till en sjö med min älskade tjej och götta mig.

Tony Tiger, Life is grrrreat!

Igår skrev jag om att jag borde sluta fokusera på det negativa och istället se det som är bra här och nu. Jag har gått och tänkt lite på det här, och det har faktiskt hjälpt mig en del. Jag har mått riktigt bra de senaste dagarna! <3

Hur bra ens liv är beror väldigt mycket på ens synsätt på det. Jag kom på att jag bara behövde se det positiva med mitt liv för att jag inom kort skulle bli glad och peppad! Jag får också en helt annan känsla för framtiden, den känns rolig och intressant, och inte som ett gäng saker man måste göra.

Så, jag går omkring och funderar kring hur jäkla bra jag har det, så ofta jag kan. Ibland kommer det in lite tankar som får mig att må sämre (vad jag tidigare skulle kallat ”normalt”), men jag börjar lära mig känna igen dem i alla fall så att jag kan ersätta dem med bättre tankar.

En sak man får tänka på när man ska förvandla depp till pepp, är att det kan ta en stunds övertalning för att se positivt på livet. Ofta kommer jag på mig själv med att försöka tänka positivt, för att sedan slå bort det efter 5 sekunder med ”Äsch, det funkar ju inte… livet är ändå skit på grund av XXXX”. Det tar mer än 5 sekunder för att förändra sina känslor, och man måste även tro på att man kan må bättre!

Nu kan det ha funnits flera faktorer som kan ha påverkat min glädjenivå… tankesättet kan vara det primära, men behöver inte vara. Jag har käkat B12 ett tag nu, det kan spela roll. Eller någon annan vitamin som jag får i mig via multivitaminpillrena. Det kan också vara min dagliga grönsaksjuice som jag druckit ett bra tag nu. Eller att jag börjat bygga muskler igen och börjat HIIT-träna, vilket ökar testosteronhalten och flera andra hormoner.

Så, som vanligt är det svårt att specificera exakt vad det är som gör en lycklig. Allt för att man inte ska kunna ha ett färdigt recept som fungerar jämt!

Glöm inte att de allra flestas liv redan är bra, och det inkluderar förmodligen även just dig! Förpesta inte ditt liv med att fokusera på de få delar som falerar, du är värd bättre!