Tonys magiska liv

Allt jag skulle göra var att åka till affären och veckohandla lite. Men så fick jag erfara den bästa känslan i världen

Solen står högt på himlen, det är ovanligt varmt, men det gör ingenting för jag går bara i T-shirt och jag har allt jag behöver i jeansfickorna. De två matkassarna är rågfulla, men känns inte särskilt tunga, jag hade kunnat bära dem en kilometer. Människor tittar på mig och ler. Jag lyssnar på en ljudbok och fokuserar hela vägen till och från affären på mig själv och min utveckling. Maten i kassarna är enbart nyttiga varor.

Inget av det ovan hade hänt för 2 månader sedan. Jag har alltid haft väldigt svårt för värme, för att jag har vägt mer än jag gör nu, och har klätt mig tyngre för att dölja det för andra människor. Vilket har gjort att jag svettats mer än de flesta andra, och mått allmänt dåligt och varit småsur när jag varit ute. Muskler och flås har man fått också, så saker som är ansträngande är inte ett lika stort helvete som förr.

Kontakt med andra människor nämnde jag för några inlägg sedan, att det går bättre. Det håller i sig! Jag tror det beror på att jag är ganska lycklig när jag går omkring, och att det uppmärksammas. Folk älskar lyckliga människor! Jag älskar lyckliga människor! Sedan att jag fokuserar så mycket på mig själv och självutvecklingen, och inte slösar bort min tid, är helt fantastiskt, det för mig verkligen framåt i raketfart. Fatta hur mycket tid jag tjänar bara på att lyssna på tänkvärda ljudböcker vart jag än åker! Jag åker inte till jobbet längre, jag självutvecklar mig till jobbet

När jag gick där med matkassarna i gassande solljus så kunde jag inte annat än att känna mig så jävla nöjd! Sådär riktigt underbart nöjd med mig själv och vad jag har åstadkommit de här 1,5 månaderna. Jag har lyft min vardag väldigt mycket. Det måste vara den bästa känslan i världen att vara totalt nöjd med sig själv. Håller ni inte med?

Många tycker kanske att jag måste leva ett ganska tråkigt liv som gör allt rätt hela tiden. Tränar, städar, jobbar, tvättar, övar på massa saker hela dagarna, aldrig äter onyttigt, dricker alkohol väldigt sällan, osv osv. Det hade förmodligen jag tyckt för inte så länge sedan. Men det ger så fruktansvärt mycket mer än att vara full eller äta en pizza. Det är inte ens jämförbart! För det första är man inte sugen på sådant om man verkligen vill vara någon annan än någon som äter pizza och super. För det andra så är känslan av att vara nöjd så mycket mer tillfredsställande än något annat rus man kan få genom saker man stoppar i sig.

JAG ÄLSKAR ATT LEVA!!

Ok, den här dagen trodde jag inte skulle komma om du hade frågat mig för en månad sedan. Jag har intresserad mig för fonder ett tag nu, sedan jag insåg att jag ville bli rik. Så jag har läst bloggar, artiklar och krönikor om fond- och aktiesparande.

Jag ska ju vänta lite med att investera dock, till i höst/vinter någon gång, när jag tagit körkort och kanske fått en liten buffert. Men så insåg jag i förrgår ”Men jag har ju tiotusentals kronor att placera i fonder redan”. Ja, min pension förstås! Jag visste att man kunde byta från PPMs standardfond, men jag har aldrig tänkt på att göra det förut.

Men nu är det gjort! Efter alldeles för lite funderingar så beslöt jag mig för:

80 % sparande i Avanza Zero. Helt enkelt för att den är avgiftfri och är en indexfond. Den följer alltså indexet, den följer de största aktierna. Går det dåligt på börsen så går det automatiskt dåligt för fonden. Och just nu går det väl inte särskilt bra i Sverige, men det är på uppgång nu tror jag. De senaste 50 åren i Sverige har vinsten varit ca 11,5 %. Det är rätt bra!

20 % lade jag också i Swedbank Robur Kinafond, eftersom jag tror på Kina i framtiden. Och för att jag ville ha en fond med lite högre risk, mest för att det är kul Kina lär bli den största världsmakt vi någonsin skådat om några tiotals år, det är jag ganska säker på. Tyvärr hittade jag ingen indexfond för Kina som PPM erbjöd.

Nu ökade mina vuxenpoäng med circa 20 000 %.

Nu var det ganska precis en vecka sedan jag drog fingrarna över strängarna första gången. Allt som allt är det nog inte mer än 3 gitarrtimmar jag lagt ner dock. I flera dagar nu har jag känt att det stått still, men idag flöt det på lite bättre.

Jag tittade lite på en video, som jag bifogat nedan, från Next Level Guitar, vilket gav mig lite inspiration för att fortsätta. Jag körde hans Em, C, D och G ett tag, som jag ju redan kunde. I en ny takt som jag tyckte var lättare för att jag hann byta ackord bättre än annars.

Efter en halvtimme började det låta OK faktiskt periodvis, det lät som om jag spelade min första låt. Jag tänkte först spela in ljudet av när jag spelade, men det blev plötsligt sämre igen Men jag slänger la upp något om en vecka eller så. Behöver öva mer på det där.

Ont i fingrarna har jag inte så mycket längre. Jag har fått hårdare hud på fingrarna. De känns lite stumma och konstiga. Hur som helst gör det att jag kan trycka ner strängarna mycket hårdare, och få renare ljud. (låter ganska skorrigt ibland ändå vill jag lova).

Nåja, det går framåt, så jag är nöjd!

Ja, så har det skett! 1,5 månader efter bloggens start har jag nu beslutat att göra den publik, trots att det kan vara lite småhemligt material som står här. Däremot har jag lösenordsskyddat 3-4 inlägg. De blir säkert publika i framtiden de med.

Nytt på bloggen är sidan ”Om mig” och ”Kontakta mig”. Designen är ny, och lite annat smått och gott. Välkomna! För att få en bild av vad bloggen ska handla om så tycker jag ni kan läsa det första inlägget.

Har ni någon gång varit med om att ni plötsligt får väldigt mycket mer uppmärksamhet än ni vanligtvis får?  Folk ler mot dig, hälsar på dig på gatorna, går fram till just dig och frågar vad klockan är. Det motsatta könet tittar flirtigt på dig oftare än vanligt. Så har jag det just nu. Va fan beror sånt på?

Nej, det beror inte på att jag gått ner i vikt, och fått bättre självförtroende. För även Internetkontakter börjar prata med mig som inte har pratat med mig på länge på helt andra sätt. Och jag känner mig annorlunda. Verkligheten känns ibland smått overklig, och jag kan inte riktigt känna igen mig själv.

Jag tror ofta att overklighetskänsla beror på snabb utveckling. Så snabb att alla delar av en själv inte riktigt har hunnit vänja sig med sitt nya jag. Kan det vara så, tror ni, att verkligheten verkligen formar sig efter ens utstrålning och personlighet? Att även folk som inte ser mig anpassar sig till den jag är. Jag tror det, men det har jag förstås inga bevis för.