Tonys magiska liv

Jag och Jenny har setts kanske 10 gånger sedan den 6e december, och i lördags sov hon över för första gången. Det känns helt otroligt! Hon är utan den minsta tvekan den bästa tjejen för mig på så många vis, kan inte fantisera ihop något jag vill förändra.

Allt är perfekt mellan oss egentligen, men man märker att man blir smått mentalt störd av kärlek. Svag blir jag också, och lite omotiverad till annat. Väldigt lätt att få massa gamla känslor som bubblar upp till ytan av misstro, som man inte känt på länge. Det har inte med henne att göra, utan med mig.

Men det är väl bra, för man kan inte arbeta på sina brister när man inte ser dem, eller hur? Men det är så satans pinsamt för en själv att inse att man är så beroende av bekräftelse plötsligt, när man varit så oberoende tidigare. Det är oromantiskt, ocharmigt och ganska omanligt. Jag kan gå från att vara saligt kär till att vara helt deppig över något fånigt på samma dag, eller samma timme. Gäller att inte låta det gå ut över sin käresta bara…

Än så länge är vi inte uttalat tillsammans, men det kan man nog säga att vi är i alla fall. Vi får se hur det artar sig

Jag sitter här och dricker ett par öl faktiskt. Från början hade jag ju tänkt att det i princip aldrig skulle ske igen – att jag i min ensamhet satt och drack. Inte för att jag var emot alkohol i ensamhet, utan för att det då är mycket enklare att dricka oftare.

Det är förresten märkligt det där med tabun med att dricka ensam. Det är OK i min ålder att vara full 3-4 gånger i veckan, om man är ute på krogen, skriker, gapar och rullar omkring. Det är dock inte OK att ta några öl för sig själv, i lugn och ro. Varför är det så?

Förmodligen för att alla har en bild på näthinnan av vad det innebär att vara full. Då ska man dansa och vara social. Men som med de flesta andra droger så förstärker man bara de känslor man redan har. Är man inställd på att vara social och ha kul så brukar man ju få det. Vad får då jag, i min ensamhet?

Jo, ett underbart glädjerus, inspiration och tankesätt som skiljer sig från i normala fall. Och faktiskt så uppskattar jag den känslan mycket mer än känslan jag får av att vara full i grupp. Då blir mitt sinne så distraherat att jag inte kan njuta av alkoruset till fullo.

Missförstå mig inte, alkohol är inte bra särskilt ofta. Jag ska inte börja dricka oftare eller så, jag bara kände starkt för att ta några öl ikväll och slappna av ordentligt. Det sabbar min träning allt för mycket om jag skulle börja dricka varje helg igen. Det kommer inte på frågan. Glädjen att känna sig stark och känna sig snyggare slår glädjeruset av en kall öl med hästlängder. Men vad ska man säga… variation förnöjer?

Det som skiljer mitt drickande nu, från förut, är att jag mognat en aning. Jag dricker i en långsammare takt, i en takt som är bekväm och trivsam. Förut drack jag fortare, för att bli full fortare. Och jag passade alltid på att äta så onyttigt jag bara kunde i kombination, för ”jag sabbade det ju ändå”. Nu känner jag inte att jag sabbar något, kanske lite då. Men jag har fortfarande tränat idag, och ätit nyttigt hela dagen. Och det blir inga varma mackor till kvällsmat ikväll inte. Bleh.

… på tal om inget så stör det mig lite att folk är så fruktansvärt insnöade vad det gäller alkohol. Dels att ensamhetsdrickande per automatik får folk att tro att man är alkoholist, men likväl att folk tycker det är så accepterat med alkohol. Jag kan väl medge att jag rökt gräs några gånger, även om det var några månader sedan nu.

Men jag tycker det är en drog som är lättare än alkohol. Med den drogen kan jag glömma bort att jag rökt på och bete mig normalt, men om jag börjar fokusera på något så sugs jag direkt i en virvelvind av känslor och tankar kring det jag fokuserar på. Med alkohol är hela världen ganska röjig, klumpig och rolig, oavsett vad man tänker på. Cannabis är lite mer av en subtil drog, om man säger. Och läser man de senare forskarrönen så står det ju klart att alkohol är bra mycket värre för kroppen än gräs.

Därför tycker jag det känns så fånigt att alkohol finns i varje närbutik, och att en drog som är mindre farlig bannlyses och där brukarna ses som snart-döda. Jag rekommenderar inte vare sig alkohol eller gräs till någon dock, i allmänhet är det bara dåligt. Men i rätt mängd, vid rätt tillfälle kan båda vara mycket givande. Men det handlar om balans, som vanligt. En liten bit mörk choklad om dagen är nyttigt – en Marabou mjölkchokladkaka om dagen är det inte.

I morgon har jag varit nykter i sex veckor. Detta har alltså aldrig skett sedan jag började dricka alkohol när jag var 16-17 år (är 25 år nu). Jag har nog i genomsnitt varit full 1,5 gång i veckan under dessa år som gått.

Det är lite ballt att sådant kan ske utan att man kämpar eller har för avsikt att bli halvnykterist. Jag bara fokuserade på att bli mer hälsosam, och då platsade alkoholen dåligt in. Hälsosam har jag varit i andra perioder, men jag har aldrig kunnat tänka mig att bli nästan-nykterist förut. Alkoholen har varit en för stor del av ”mig”.

Det är också det som skiljer alla andra viktnedgångsförsök från den här. Tidigare har jag velat gå ner i vikt, men under vissa förutsättningar. Nu låter jag ingenting gå före. När jag släppte den tanken på att alkohol var en del av mig, så förlorade jag även behovet av att vara full 2-3 gånger i veckan (det ökade med tiden ).

Att jag skriver om detta nu beror på att jag kommer vara full i morgon, då jag ska på ett bröllop. Det hör liksom till. Fast egentligen har jag inte lust att bli full. Jag har haft 8 öl och en liten flaska vodka hemma i sex veckor nu utan att röra dem. Så lite intressant är det…

Jag har nog aldrig varit beroende av en typisk kärleksrelation, även om jag lyckats ha ett par kortare relationer och en längre på nästan tre år. Men när den treåriga relationen tog slut (för 4-5 månader sedan tror jag) så var jag så inställd på att ha ett förhållande att jag började fundera direkt kring vem nästa tjej skulle bli.

Men det gick över ganska snabbt. Och ännu värre blev det nu sen jag startade bloggen och började utveckla mig själv maximalt varje dag. Jag kunde inte förstå vart tiden och energin skulle komma ifrån, när jag hade så fullt upp med mig själv? Jag njöt verkligen av livet, och det gör jag fortfarande. Men idag kom jag på vad som var knas.

När jag tänkte mig ett förhållande så tänkte jag mig de tidigare förhållandena jag har haft, att de skulle upprepa sig men vara en annan tjej. Det lockande inte alls, det skulle bara vara energikrävande tänkte jag. Men först idag insåg jag att den här bilden bara var en av tusen sätt en relation kan se ut på. Jag var så programmerad att jag trodde att alla tjejer skulle vara värdelösa för mig (gällande min utveckling).

Men jag kan faktiskt föreställa mig en tjej som kan utvecklas tillsammans med mig. Jag tror att när man sätter upp tydliga mål och krav kring hur man vill att något ska vara, så drar man dessa ting eller människor närmare sig själv. Så genom att bara veta vilken typ av tjej jag vill ha, så tror jag att det blir bra mycket enklare att träffa henne.

En annan sak jag har upptäckt som är väldigt spännande är att mina krav på en eventuell flickvän har förändrats i och med att jag själv har förändrats. Tidigare drogs jag till snälla, småblyga tjejer som gillade mysiga hemmakvällar och promenader typ. Hon skulle inte vara allt för social, hon skulle vara intelligent men känslosam. Hon fick heller ogärna vara nykterist, det hade jag tyckt var tråkigt. Rökare var OK, men inte önskvärt. Såhär i efterhand inser jag att det var exakt den jag själv var!

Det är jättespännande! Det stämmer verkligen att man attraherar folk som är lika en själv – helt enkelt för att man vill ha folk som är lik en själv. Nu känner jag att en tjej som var blyg och som gärna gjorde samma sak dag ut och dag in bara skulle sinka mig, och jag kommer snabbt in på tankar som ”vad hemskt det skulle vara för henne om jag gjorde slut med henne”.

Nu vill jag ha en målmedveten tjej. En tjej som förvisso har ett inneboende lugn, men som alltid strävar framåt. Som är glad, social, spontan – men inte dumdristig eller som pratar om allt och inget dagarna i ända. Jag vill ha en tjej att resa med, en tjej att gå på seminarier med. En tjej som när man tittar henne i ögonen ser att hennes själ brinna igenom. Vad säger detta om mig? Lite om vad jag nu mera är, men också lite av vad jag inom en snar framtid kommer att bli.

Jahupp, då har man varit nykter i en månad kom jag på nu. Jag har varit nykter så länge ett par gånger till sedan jag var typ 17 år. Båda gångerna har väl varit för att bevisa för mig själv och min omgivning att jag minsann inte är beroende. Den här gången råkade det bara bli så.

Ingen kamp. Försöket inte bevisa något för någon. Jag bara fokuserade på annat, och jag har förändrat mig själv som person. Jag söker inte längre njutning på samma sätt, försöker inte få dagarna att bara rinna iväg. Sedan fokuserar jag ju på träning, och alkohol går dåligt ihop med det.

Jag har haft 6-8 tillfällen att dricka med vänner, och oändligt många fler att dricka ensam på. Men jag har inte tagit dem. Mina vänner tjatar aldrig om att dricka öl nästan, ändå drack vi det ganska ofta. Börjar ju undra om det var jag som var den största bidragande faktorn till det Illa i så fall.

Jag känner en underbar tjej på nätet, vars pappa är alkoholist. Hon har problem med det, och är besviken på honom. Jag förstår båda parter faktiskt. Jag förstår nu att man måste vilja själv för att komma från ett beroende, och att samtliga som dricker för mycket vill dricka så mycket. Annars hade det inte skett. Det är ett jävla val, ingen sjukdom!

Sjukdomen skulle i så fall vara att vardagen är så tråkig för dem att de tar den enklaste vägen för att få den lite trevligare. Precis som vilket annat djur som helst hade gjort (och de flesta människor). Det är aldrig substansen folk behöver, de behöver bara komma bort från något som är sämre.

Nu låter det väl iofs som om jag varit alkoholist själv i hög grad och lärt mig därigenom. Jag har inte varit en typisk alkoholist, nej. Men jag har druckit mycket och ofta, och helt enkelt lärt mig gilla ruset tillräckligt mycket för att inse faran med det. Människor ska inte döma så jävla mycket – de flesta är beroende av något …