Tonys magiska liv

I förra inlägget skrev jag att jag inte ångrade bröllopsfyllan, och det gör jag väl fortfarande inte – jag hade verkligen urkul! Men avsmak har jag fått. När jag skrev tidigare så var jag nog fortfarande full. Jag gick efter det och lade mig och somnade till 15-tiden på dagen.

En dag präglad av slapphet och diarréer, och en kväll och natt där psyket inte var helt friskt. Man mår helt enkelt så jävla mycket sämre efter alkohol – något jag inte insett förut eftersom jag inte levt sunt nog för att märka av kontrasterna fullt ut.

Det positiva var väl att jag inte var hungrig på hela dagen i princip, men jag åt framåt kvällen mest för att jag borde. Sen åt jag faktiskt glass, vilket jag egentligen inte var sugen på, men som skulle agera nån patetisk tröst. Glassen var äcklig. Sötman kändes kemisk och sliskig. Men jag åt upp den ändå. Inte mycket – men jag blir besviken på mig själv.

Hela dagen idag har jag ägnat åt att försöka reparera mitt snedsteg. Jag har handlat, städat, fixat med blommorna, styrketränat av bara fan, diskat upp (ordentlig disk) osv osv. Nu är allt tillbaka som det ska vara, magen känns OK, psyket känns OK (Jag är lycklig faktiskt! )

Betalat räkningar har jag förresten gjort också. Jag har asmycket pengar den här månaden! Fick lite extra i lön (vi får mer pengar när vi tar ut semester än annars), kompisar va skyldig mig 1200 spänn, och jag hade ovanligt få räkningar. Snållivet verkar ge resultat

Nävars, anyways, alkohol… jag ska väl inte bli nykterist, men jag får nog allt hålla det till max en gång i månaden framöver också. Trist att alkohol ska vara nåt socialt, jättekul tvång. Ja, det känns så – ett tvång som är urkul

Det var jättekul igår, verkligen. Bröllopet var fint, men småsegt får jag väl medge… Hoppas inte bruden läser detta. Men på festen hade jag jäkla kul! Efter ett par bordsbyten hittade jag min plats med skrålande män och ett par tjejer…

Jag minns att jag tänkte att jag drack för fort, och att jag borde skärpa mig för att jag inte vet hur full jag skulle bli. Särskilt då jag varit nykter i sex veckor innan. Men jag struntade tydligen i mina egna goda råd, och bara drack på. Full som en alika blev man … men jag gick inte för långt i alla fall – vad jag minns

Fan, det fanns en sån ursöt tjej där. Hon hade en apa till pojkvän dock, och hon var kanske lite ung. Men jag borde sno henne. Hon hette Thomas tror jag… Det var i alla fall vad som stod på hennes bröst, men jag tror hon tog fel skylt

Men jag måste ha varit full, för jag vet att nån frågade om jag ville dansa, men jag minns inte hur jag hanterade situationen – bara att jag inte dansade. Hoppas jag skötte det snyggt. Dans har aldrig varit något för mig, jag har alltid trott att jag helt enkelt inte gillar dans, men jag är nog mest rädd för att jag inte kan. Jag borde lära mig dansa någon gång! Det får hamna på min att-göra-lista efter körkort och gitarrspelande.

Heh, vet ni, jag vaknade med kläderna på… frös av bara helvete. Hörde metal i bakgrunden. Efter en timmes övervägande gick jag upp och borstade tänderna. Datorn stod på, men jag hade inte lyckats logga in. ”Fel lösenord” stod det på skärmen, och tre torra, oätna mackor låg vid utblåset av laptopen. Slagen hjälte?

Men man höll la på från 14-tiden till 23-tiden iaf, så det är försvarbart tycker jag. Såhär efteråt är jag inte så jävla bakfull egentligen, är lyckligare än vanligt faktiskt. Fortfarande full kankse. Jag har inte fått avsmak på alkohol – inte mersmak heller.

Jag blev i alla fall kompis med taxichaufören … *host*