Nå elitnivå utan att öva ihjäl dig

Jag ramlade över en väldigt intressant artikel, If You're busy, You're doing something wrong. Den pratar om Berlinstudien som utfördes i början av 90-talet, och som undersökte vad som särskiljde de allra bästa violinisterna från de "normalduktiga" violinisterna. Man antog att det som skiljde dem åt var antalet träningstimmar, vilket inte alls visade sig stämma.

I stället visade det sig att de allra bästa tränade lika många timmar om dagen som de mediokra utövarna. En sak som skiljde dem åt var däremot att de duktigaste bara tränade max två gånger per dag, och att de hade bestämda tider. De tränade även tre gånger så mycket när det gällde strukturerad träning; att metodiskt träna in de svåra bitarna.

Det visade sig också att eliten sov en timme mer per natt i genomsnitt, och att de var mer avslappnade än de mindre duktiga.

Jag tror inte detta bara gäller att spela violin, utan att det är applicerbart på det mesta i livet. Alla har vi något vi är duktiga på, och vi kan göra det flera timmar om dagen, men oftast är det ostrukturerat och man undviker förstås de tråkiga bitarna. Det är det här beteendet som gör att vi inte sticker ut ur mängden.

Att göra någonting ofta och mycket behöver inte leda till snabba resultat. Det krävs ett fokus, mätbara mål, och att våga utsätta sig för obekväma saker om man vill nå toppen...