Tonys magiska liv

Idag började jag med periodvis fastning, vilket betyder att jag kommer fasta ett dygn, äta nästa dygn osv. Mitt schema ser ut som följer:

• Måndag: Fasta fram till 18. Sedan middag och kvällsmat.
• Tisdag: Äta frukost och lunch, sedan fasta resten av dagen.
• Onsdag: Fasta fram till 18. Sedan middag och kvällsmat.
• Torsdag: Äta frukost och lunch, sedan fasta resten av dagen.
• Fredag: Fasta fram till 18. Sedan middag och kvällsmat.
• Lördag: Äta hela dagen. Speciell dag, som jag vill avnjuta med tjejen exempelvis.
• Söndag: Äta fram till kl 18, fasta resten.

På så vis fastar jag 50 % av min tid, förutom lördagen då. Jag hoppas att det ska ge resultat, både viktmässigt, men även hälsomässigt. I samband med detta så drar jag ner på juicen från 2-3 liter till 1 liter, eftersom dagen inte är lika lång.

Det är ena biten. Den andra är att jag har börjat fundera lite kring hälsa och vikt i övrigt. Jag tänkte att alla kroppar är speciella, och i min övertygelse om att det mesta av våra hälsoproblem beror på kost och dåliga tankar, så kom jag på en idé. Allergier kanske? Om man skulle kolla upp vilka allergier som finns och se om något stämmer ens lite in på ens egen bild?

Jag har provat det mesta genom tiderna, och har varit vegan i över ett år, så laktosintolerans trodde jag inte på. Men så kollade jag upp glutenallergi – en sån där allergi man hör om men aldrig brytt sig om att kolla upp för att man inte känner någon som har det. Och se, där fanns mycket som stämnde in på mig, även om det inte var allt förstås.

Tydligen grundar sig problematiken i att människan bara ätit vete och sädesslag i 10 000 år, och att många är oförmögna att bryta ner veteprotein, kallad gluten. Istället för att bli till näring så repar de upp tarmsystemet till dess att tarmluddet skrapats bort. Vid det laget kan kroppen bara ta upp 25 % av näringen mot vad den hade kunnat göra.

Fast detta gäller de verkligt intoleranta – det är inte jag, förstås, eftersom jag inte har några jättestora problem. Men det tål ändå testas tycker jag. Många misstänker att de allra flesta har problem att bryta ner gluten, och att problemen kan vara ganska små och byggas upp med åren.

Här är några symptom:

1. Magproblem, diarréer. Nej det har jag inte haft direkt, det fungerar ganska bra.
2. Acne, typiskt glutenintolerans. Det har jag haft problem med sedan jag var 12 eller så, och nu vid snart 27 års ålder så har jag fortfarande en del problem med det. Det vore guld värt om man kunde minska det med hälften eller mer.
3. Depression, förmodligen pga. näringsbrist. Jag har väl mått dåligt ibland, men skulle inte kalla det ett problem. Men jag har alltid ambitionen att må bättre.
4. Undervikt/Övervikt. Ja, överviktig har jag alltid varit, tydligen kan man bli även det, även om undervikt är allra vanligast. Men jag tror inte det beror på gluten dock, även om det kanske kan påverka lite. Vem vet?

Det är egentligen inga specifika problem jag vill komma ut, utan uppnå en allmänhälsa som är mycket högre än de flesta har. Det är min ständiga strävan.

Idag var jag iväg och köpte lite glutenfria produkter, jag tänkte prova i en månad eller så, för att se om jag märker någon förändring alls. Om inte, så återgår jag till min vanliga kost. Min ambition är att äta minimalt med sädesslag och korn, men under en omställningsperiod är det ganska trevligt att kunna äta müsli, pasta och bröd.

Idag avslutade jag min första fasteperiod, med ett par knäckebröd och egenpressad fruktjuice. Mat är godare än någonsin! Men en sak jag märkte direkt var att jag inte kunde slänga i mig mat med gott samvete längre.

Det känns intuitivt väldigt starkt att all mat som kommer ner till magsäcken måste vara tuggad till puré och vara utblandat med mycket saliv. Så, det tar länge att äta, och jag blir riktigt mätt på lite. Maten är godare och det är helt enkelt jävligt kul att äta igen!

Om jag inte kan bevisa några fördelar med själva fastandet så vill jag ändå rekommendera det för att ge er en sund inställning till mat igen. För att påminna er vad verklig hunger är. Sedan tror jag ju starkt på att själva fastandet är renande på många sätt.

Nästa vecka ska jag nog fasta helt och hållet också, sedan blir det nog periodvis fasta som gäller. Och på dagarna jag äter så får jag äta vad som helst, men måste äta allt långsamt och ordentligt. Det kommer ske naturligt eftersom jag kommer fasta varannan dag, så påminns kroppen om hur det borde vara.

Jag kan nämna också att jag vägde 89,3 i morse, och har vägt 2,4 kg mindre än jag gör nu, och det är efter fyra dagars fasta. Så jag lyckades alltså gå upp 3-4 kg på en månad. Duktigt Tony! Mitt mål är att vara under den gränsen till 1 feb.

Jag har köpt mig en Philips Råsaftcentrifug HR1861, så nu juicar jag massa, och det är jättekul!

När jag haft maskinen i någar dagar så insåg jag att jag kanske skulle fasta en stund, för att quickstarta viktnedgången igen. Det har nämligen inte gått så bra. I mitten av december blev jag förkyld, och sedan var det jul och nyår, sedan var jag bara lat och ville vara full. Så, jag har troligen gått upp massa i vikt. Jag har inte ens vägt mig den här månaden, vilket jag gjort varje månad sedan juli 2008. Tråkigt gjort av mig!

Jag har varit så jäkla hungrig sedan jul och nyår, jag har väl tänjt ut min magsäck igen. Mest därför ville jag fasta, för att krympa magsäcken och ge mig en chans att komma ihåg hur verklig hunger känns. Nu vet jag det Och det känns ganska OK.

Nu har det gått 2 dagar utan någon fast föda, bara juice från frukt och grönt – och då inte heller fruktköttet. Jag vet inte hur mycket kalorier det blir, men inte så mycket. Jag vill också passa på att rena kroppen från gifter och dylikt. Jag tänkte fasta en vecka först, men nu blir det 4-5 dagar till att börja med. I helgen blir det filmkväll, och min och tjejens ettårsdag. Men jag tror jag ska fasta veckan efter det också. Det är inte så farligt, och jag måste gå ner till min gamla vikt för att kunna se mig själv i ögonen igen fan.

Så, jag har läst massor om att fasta nu… det finns inte så jäkla mycket material, det är inte så populärt vad det verkar. Det var poppis på 80-talet i alla fall Men nog finns det fastapropagerande människor på nätet alltid, och nog hittade jag intressanta saker alltid.

Exempelvis artikeln Fast way to better health som pratade mycket om att vi mår bättre av att dra ner på antalet kalorier vi stoppar i oss varje dag. Man har ju gjort många försök med exempelvis möss och apor som visar att de lever upp till 30 % längre om man bara lät dem äta 30-40 % av vad de vanligtvis åt när de fick äta hur mycket de ville. De utvecklade heller aldrig hjärtsjukdomar, cancer eller övervikt.

Författaren till artikeln anser att fasta är en bra metod för att minska sitt energiintag, men han inser också att det är otroligt tråkigt att aldrig få äta sig mätt. Sedan börjar han prata om periodvis fasta, där man fastar vissa dagar och andra inte. Enligt studier skall detta ge lika bra prognoser som för aporna som aldrig fick äta sig mätta. Men även detta är ganska tråkigt, därför har många av förespråkarna gått ifrån att fasta från morgon till kväll vissa dagar, utan fastar exempelvis mellan 18 på kvällen till 18 kvällen därpå. Det betyder att de får äta frukost och lunch ena dagen, och middag och kvällsmat dagen därpå.

”Skitsmart!”, tänkte jag. Man får äta varje dag, och ganska mycket vad man vill, det låter uthärdligt faktiskt. Jag tror att jag kommer köra på någon form av periodvis fasta när jag fastat klart. Teorin är att när kroppen inte behöver ta resurser till att bryta ner all mat hela tiden så får den chansen att ge resurserna där de behövs… få ut gifter, bota sjukdomar och dylikt. När man juicar så tar man ut vad kroppen vill ha i slutändan och slänger bort det som i normala fall kommer ut där bak

Well, jag är bara inne på andra dagen.. jag tänkte inte blogga om detta ens i fall jag inte lyckas. Men det känns bra än så länge. Jag känner mig hungrig ibland, trött ibland, frusen ibland, och jävligt lycklig ibland.

I februari ska jag i alla fall väga mig som vanligt, och jag hoppas att jag inte ligger så långt ifrån den vikt jag hade innan då.

Jag har funderat en hel del, och kommit fram till att alla problem jag har i livet egentligen är påhittade problem. De finns inte egentligen, men tanken om vad saker skulle kunna innebära har gjort mig närmast skräckslagen ibland. Det är inte klokt. På riktigt. Det är sinnessjukt …

Jag kom fram till att min oroliga personlighet är en kvarleva från lång tillbaka, kanske ända från barndomen. Jag insåg också att jag kunde släppa min personlighet och vara helt blank och bestämma vilka egenskaper jag skulle besitta. Jag vill inte att mitt liv påverkas av dåtiden, jag vill att det ska påverkas av mina intentioner i nuet.

På vägen till jobbet idag fick jag en skön tanke som jag kanske inte fått om jag inte gjort ovanstående övning. Jag började se livet lite som judo – i stället för att kämpa mot mina problem så kan jag använda mig av energin som kom mot mig och riktade den åt ett annat håll.

Det gäller alltså dels att sluta fantisera ihop värsta tänkbara scenarier, och dels att se med rent psyke på det som kommer mot en och lita på att man kan hantera det graciöst när tiden är kommen. Med en elegant svepning ändrar man något som tidigare uppfattades som problem, till något väldigt bra. Och helt utan att känna ångesten och nervositeten.

Jag har övat på att göra mig av med ”men tänk om..?”, ”vad händer när…?” och bara lita på att det kommer lösa sig helt naturlig. Inte av sig självt kanske, men jag är inte längre rädd för något som kommer mot mig. Det känns snarare lite som en intressant utmaning.

Det här är inte helt lätt, psyket är så inställd på felsökning att den alltid hittar saker är fel och saker som kan gå fel. Den hittar också på saker man måste göra, för om man inte gör det, oj oj oj, då kan detta och detta hända. Snälla… om det är såhär den genomsnittsliga människan går omkring och tänker så kan jag förstå att alla depressiva, får cancer och dör i förtid.

Sist skrev jag om att älska sig själv, och idag kom jag på ännu en sak som jag gör mindre nu än förut, och som kanske kan påverka mitt mående till det sämre.

Jag har alltid varit ganska radikal vad det gäller tron på att allt är möjligt. Det har varit lite som en religion för mig och jag har blivit närmast stött när folk påstod saker som ”efter sol kommer regn” och ”man måste må dåligt ibland för att kunna må bra senare”. Det har alltid klingat så fruktansvärt fel i min själ.

Nu för tiden finns det väl kvar någonstans där bakom, men ”religionen” levde inte längre kvar i mina känslor. Jag trodde inte riktigt på det, jag kände istället att man måste kämpa för att komma vart man vill – och då är man ju egentligen ett offer för omständigheter och verkligheten.

Men idag blev jag påmind att allt verkligen är möjligt! Samt att världen ler mot en om man ler mot den. När jag förväntar mig att goda saker kommer hända mig idag och att jag kan bli precis vad jag vill så känns allting väldigt roligt. Ser fram mot arbetsdagen, ser fram mot nya ”problem” osv. För varje ny händelse i vardagen så har jag chans att bestämma vem jag är!

Detta i kombination med att verkligen lyssna på psyket har gjort mig lycklig idag. Psyket avbryter nästan allt och funderar kring allt som kan gå dåligt. Den tror seriöst att den måste lösa alla problem innan de ens uppträder. Det gör att hela livet känns spänt, oroligt och helt åt helvete. Nu ska jag försöka ta det som det kommer bara. Le mot världen, förvänta mig det allra högsta och aldrig glömma bort vem jag är.

Om ni har märkt det så har mitt fokus gått lite från det fysiska tillbaka till det andliga Jag är fan omotiverad till att gå ner i vikt just nu, men den strävan kommer nog snart igen. Till dess ska jag försöka undvika att gå upp i vikt – men jul och nyår stundas ju. Se, nu börjar psyket oroa sig igen. AVBRYT!